Imbergs i Kenya

21 år!

Idag när jag vaknade kände jag mig verkligen Snyggare, Äldre, men oxå hur mycke svett ja lukta. Va ett tag sen jag hade tid och ork och chans att duscha. Tomas och Amos kom in och sjöng ljuvlig trestämmig sång, med kalashattar på huvet.
Idag ska vi ut till ngata en kortis, ikväll ska vi ut och äta med amos.:) så jag ser fram emot en härlig dag.
Men Mamma, Pappa, Johannes, jakob, Henrik, Anna, Sara och Maria, skulle vara kul å va me er ida, dock lite svårt. TA hand om er saknar er:) Ni e bra !
Maria kul att du börjat me badminton;) o anna du o henke bra att ni pluggar swahili (lär ni behöva);) Vi hörs hoppas jag!
å till alla andra, ha de fint för de ska jag ha:)
/Mac21


redbull med mandazi
på sängen!

Update: På födelsedagens eftermiddag gick Markus och jag för att kolla på en hundvalp, som skulle bli min så kallat seriösa present till honom på hans 21-års dag! Vi kom hem med 2 st väldigt söta hundvalpar :) Otroligt kul med lite liv i huset, och i vår, när vi flyttar ut på landet, kommer dessa vara utmärkta kompisar och vakthundar! De har fått ett stort eget rum och har sovplats på ett garderobsgolv. På dagarna kommer de att vara ute i trädgården, sen tar vi nog in dem på kvällarna...hehe. Vad gäller katten Paulus så får han nog finns sig i att vara lite längre ner på prioriteringslistan, men det kan inte hjäpas.
Namnen då?? Den ljusa har blivit döpt av Markus kära Syster Maria - Han får heta Fenix. Den lite mörkare, mer byrackelikande, valpen har vi döpt till Sasa. Ett vanligt ord på Swahili (betyder nu) som vi sa till dem båda väldigt mycket i början, så nu regagerar hon på det iaf :) Vi trodde förresten att de va två killar när vi köpte dem, men imorse kom vi på att det är en kille och en tjej (fenix är killen). Nån som vill ha valpar?? Mer om dessa hundar kommer alldeles säkert i framtida inlägg! Kul är det iaf ;)




Nu ska ni få en mindre ingående sammanfattning om den 5 dagar långa Missionärs-Safari som vi två och åtta andra var med på!

Dag 1 – Fredag 10/10

Jag och Markus tog oss på morgonen in till centrala Nakuru, för där bli uppplockade av den bussen som fungerar som fordon under trippen. Vi var de sista att hoppa in, och efter en tankning i staden bar det av västerut!

Deltagarlista:
Lina – En missionär
Sofia – En missonär
Olle L – Far till Sofia
Kerstin – Mor till Sofia
Per-Olof – Bror till Sofia
Ulrika – Ska gifta sig med Per-Olof
Siri – Mormor till Sofia
Markus - Volentär
Thomas - Volentär

i Chesinende plockade vi även upp vår reseledare och ansvarige för trippen

Kerstin – En missionär

Första målet var Atemo, dit vi ankom runt kl 1400 lokal tid. Svenskpratandes finländska missionärer tog emot oss och vi bjöds på mycket god soppa! Eftermiddagen bestod mest av att ta de lugnt, och liten guidad tur i området fick vi av en viss Jorma, efternamn okänd. Han och hans fru är på besök i Kenya nu, de har varit missionärer innan, och tydligen hade han arbetat ihop med farfar. Lite kul det där, att åka ner hit – mitt ute i ingenstans känns de som, och träffa människor som känner samma människor som man själv vet om. Kvällen bestod av bibelstudie, ledare Olle, och efter detta en kvällsmat. Ca klockan åtta utbröt det glädje när strömmen gjorde entré, och hushållerskan tog då tillfället i akt och började diska!


ovanlig bladlus kanske?

Dagens Höjdpunkt: Det händer, som ni säkert förstår, mycket oväntade och roliga händelser på en sådan här tripp – man vet aldrig vad en missionär kan hitta på. Men vi (de som bloggen handlar om) måste ändå upphöja den stund av tillfredsställelse som infann sig när vi satte tänderna i den underbara frukten Mapera (guava). Denna otroligt fantasifulla och utsökta skapelse förde snabbt minnena tillbaka till en beskymmerlös ”missionärsbarns-tid”, när trädklättrande och barfotaspringande var lika vanliga fenomen som nutidens MSN och Facebook inloggningar

.

Dag 2 – Lördag 11/10

Vi satte av från Atemo runt halv 10. Ogango var första anhalten, och vi hade därmed den stora äran att besöka våra vänner David och Jontes uppväxtplats (kul va grabbs ;)). Där spiste vi lunch iform av ris, mackor och ett otroooligt välsockrat Chai (te), och bjöds på lite rundvandring.
Anhaltens mest överraskande ting var en stackars hund som hade bråkat med fel piggsvin. Krigskadorna visade sig tydligt genom att ca 10 centimeter, av den annars dubbelt så långa taggen, stack ut från ett ingångshål strax ovanför ”nosborrarna”.

Därifrån tog vi oss vidare till staden Kisii. Ett relativt händelselöst besök i matbutiken Nakumatt och körde vi mot dagens huvudmål, och även nattens depåstop – Itierio.

1990 spenderade Markus tre månader på detta ställe, som fungerade som första bostad för Rune Imberg med familj (då ännu inte fulltalig). Där fick vi lite rundvisning på en stor skola och en lite mindre klinik. Skolan, som väl vara det roligaste av de två, startades 1948 av svenska missionärer (Martin Luther) och har just nu ca 1400 studenter. Efter krisen i Kenya i vintras fick skolan in 300 elever extra, och många av dessa bor fortfarande i stora vita unicef-tält, uppslagna på skolgården.

Dagens höjdpunkt: Flera personer, däribland teologerna på septembervägen och prästgatan, reagerade säkert på att det faktiskt var Martin Luther som startade upp skolan på Itierio. Det visste faktiskt vi inte heller, men efter besöket på rektorsexpeditionen var vi denna kunskap rikare. Tanken har slagit oss att rektorn möjligen blandade ihop vår käre 1500-tals reformator med en viss Martin Lundström, som startade upp en skola där på stället i slutet av 40-talet. Du har inte skrivit fel i din bok Rune???



Dag 3 – Söndag 12/10

Öronen fylldes med ”gudtjänst-ljud” större delen av denna dagen, inte helt fel. Vi bodde på samma område som den stora skolan vi var och besökte på lördagen och studenterna på denna skolan går till den intillliggande kyrkan för ett gudtjänstbesök varje söndag. Klockan fem vaktande jag (thomas) av att flickorna på andra sidan häcken började tvätta kläder och dylikt. En och halv timme senare, dvs halv 7, satte det härliga afrikanska sjungandet igång och gudtjänst nr 1 var igång. Målgrupp: Primary-school (typ de yngsta eleverna i grundskolan). Två timmar senare följdens denna av Secondarys gudtjänst och ca halv 11 började de vuxnas. En liten paus i Gudsmötena togs mellan 1300 och 1700, för att då avsluta denna söndagen med ytterliggare en skolgudtjänst.
Annars har vi mest tatt det lugnt på Itierio och ätet chapati...gott!

Dagens höjdpunkt: I alla fall för ca 10 % av reseskaran - Vår chaufför som trodde Markus var 27 (tror ni hans volentärkompis kommer få höra det ofta??). Måste vara skägget.



Dag 4 – Måndag 13/10

Morgonen innehöll uppvaknande, mat, morgonbön och inpackning i vår buss. Ca klockan 0900 åkte vi hem till en biskop – Thomas Asiago. Där åt vi en andra frukost – mandasi och mängder med sötbananer, och redan klockan 10 kändes det som vi fyllt vår foderlucka med dagsbehovet!



Efter att Olle L planterat ett träd Mr Asiago´s tomt och jag och Markus spanat in en otroligt söt hundvalp, så åkte vi mot nästa anhalt – Matongo. Apropå hundvalpen så planerar vi att kanske införskaffa oss en sådan när vi flyttar till vårt nya boende ute i Sigowet i vår(höns, kamelont och get kanske också kommer finnas på vår lilla farm).

Anyway, Matongo – Markus kenyahem, Farfar och Farmor bodde här i många år och även pappa Gösta har sovit på dess mark. Med andra ord så kändes det som att gräva sig rätt ner i släktträdets rötter! Efter en fin kenyamiddag (ugali & kött), prat med några teologistudenter och lite rundvandring på området så sa vi tack och adjö för denna gången och åkte mot sista övernattningsstället på turen – Chesinende. Dit ankom vi vid mörkrets inbrott och hade en mycket trevligt kväll. Vår reseledare Kerstin bor där, och efter middagen (innehöll bland annat ugali-chips, gott!), fick vi det stora nöjet att få höra om hur Per–Olof och Ulrika träffades! Mycket kul att lyssna på och jag och Markus har tagit till oss många bra tips och förslag på hur man ska bära sig åt för att få fisken att nappa ;)


markus barndomshem
och markus


var det här du bodde pappa?


blir de teologi på matongo kanske?



Dagens höjdpunkt: Vår chaufför, tror han heter typ Bogo, hade aldrig prövat en dator förrut. Så när jag på kvällen plockade upp min så ville han väldigt gärna lära sig! Han fick lära sig hur man sätter på datorn, han spelade penguin racer, och så småningom öppnade han OpenOffice (word typ). Där skrev han några rader och avslutade genom att trycka på X:et uppe till höger, ni vet ;) Det var lite ovanligt att se någon såå extremt ovan vid en dator, hehe...så de var lite komiskt, och oj vad, i alla fall jag, undermedvetet tar för givet att alla vet hur man öppnat word och styr en musplatta. Hur som helst så var det väldigt kul att försöka lära honom lite ;)


vår chaffis, Bogo(?)

Dag 5 – Tisdag 14/10

Tisdagen ägnades åt hemresa! Frukost och ett kort besök på Kerstin´s skola avklarades mellan 8 och 10 och 10.05 hoppade vi in i minibussen och började åka mot Nakuru. I skrivandets stund är kl 12.30, hemresan gick bra och vi har varit hemma en halvtimme. Sammanfattningsvis kan vi säga att det har varit en mycket trevlig tripp. But – Borta bra med hemma bäst !

Dagens Höjdpunkt: När vi kom hem till Chabab hade Amos fixat en katt! Vet inte om vi kan kalla den vår egen, men just nu så jamar den vid mina fötter (hon verkar vara hungrig), och hon hänger i vårt hus, så vi säger att han är vår :). Brukar det inte vara så att när en bloggare skaffat husdjur så ber han/hon om förslag på vad djuret ska heta?? Hur som helst , vi anpassar oss inte efter den här världen, och har därför bestämt att hon ska heta Paulus!



Slutligen lite swailiskola, och dagen till ära kommer den gå i födelsedagens tema!

Pongezi – Gratulerar
Siku ya kuzaliwa – Födelsedagen
Zawadi – Presenter
Kiamsha kinywa kitandani – Frukost på sängen
Ishirini na moja - 21

Tack för oss för denna gång! Hoppas läsning varit till behållning, och vi lovar att återkomma med hur Paulus lever sitt liv i Chabab!

”Don´t fret or worry. Instead of worrying, pray.
Let petitions and praises shape your worries
into prayers, letting God know your concerns.
Before you know it, a sense of Gods wholeness,
everything coming together for good, will come
and settle you down. It´s wonderful what
happens when Christ displaces worry at the center
of your life” Fil. 4:6-7