Sigowet
Tjena! we are back (tidigare än vi trott) Natten då förra blogginlägget las upp kom alltså 3 svenska familjer. I skrivandets stund visar mobilen 2009 (!)-01-02 (Gott NYTT år), vi har lämnat de svenska familjerna och bor numera ute i ingenstans, närmare bestämt Sigowet.
Kan ju berätta lite om våra, ca 20, lediga dagar. Först var vi som sagt i Mombasa ett tag. Där hade vi det väldigt skönt – havet var varmt, solen ännu varmare och vi åkte ut på havet och fiskade! Markus drog upp en så kallad Dorado, en fisk som, i dött tillstånd, ändrade färg lite dådå. Vid liv var han dock väldigt färgglad, men mest grön och så små blå prickar på – såg ut som han hade haft penselkrig med en kamrat.
Efter Mombasa åkte vi till Nairobi (torsdag den 18) och sov där i 2 nätter. Robin lämnade oss efter halva tiden i huvudstaden (wewe, tack för tiden) och på lördagen åkte vi ”hem” till kära Nakuru, där ivriga marknadsförsäljare spänt väntade på ”de 20 svenskar” som jag och Markus lovat skulle komma. I Nakuru stannande vi till dan före doppar dan och hann med både det ena och det andra (tror inte ni bryr er så mycket om vad detta innebär), innan vi åkte mot platsen där Jesu födelsedag skulle firas – Chesinende. En underbar julafton firades med 23 svenkar, en massa bonanza, en skogspromenad där svetten rann i uppförsbackarna, julskinka, prinskorvar, köttbullar osv, osv. Jonte visade ”Kalle Ankas julafton” på sin medhavda dator och stämningen var helt enkelt på topp! Vi hade till och med julgran. En riktigt svensk jul allstå – det tackar vi för.
Juldagen var det dags för gudtjänstbesök, och eftersom att det fanns några kyrkor i området hade vår värd Kerstin lovat dessa att alla skulle få besök. Den gruppen som jag gick med hann, utöver kyrka, med 3 hembesök på 4 timmar. 2 middagar (ris och kött på båda, 30 min intervall), många koppar chai (te), mackor och lite annat smått och gått. Allt slank ner i magen under loppet av 3-4 timmar, och den överblivna julskinkan som vi såg fram emot att äta på kvällen var inte längre lika lockande. På fredagen åkte jag och Markus med Lina och Sofia till Nakuru, sov där en natt, och anslöt sedan med gänget igen på lördagmorgon för att åka på safari i Masai Mara!
"Trosstyrkande "kan sammanfatta de underbara 3 dagarna vi hade där tillsammans med masaier, öppna landskap, höga berg, mäktiga soluppgångar och lika mäktiga nedgånger. Vi såg alla möjliga djur, men några lejon och en gepardmamma med ungar, ätandes på en kanin toppade ändå listan. I måndags åkte vi från parken och anlände till Itiero på kvällen. En rätt lugnt tisdag följdes av nyårsafton. Spex, lekar och andakt stog på kvällsprogrammet och vid tolvslaget höll Martin G. ett mycket rörande tal ;) om det kommande året. För att vi skulle få lite pang i öronen så hoppade vi även på våra, kvällen till ära, inköpta juciedryckar (uppdruckna och uppblåsta). Liggandes i sådana papperförpackningar som finns till Mer, ni vet.
Nu är vi framme i Nutid och jag och Makkan är själva igen. Stefan E. med familj ska dock hälsa på oss imorgon, lördag, tom måndag och sen ska vi vinka av dem i Nairoibi när de flyger hem mot Balsby, Broby prästgård, Fjellhaug i mitten av Januari.
Sigowet allstå – var ska vi börja?? Har ju inte hunnit hända så mycket här än. Vi kom igår, och idag har vi varit nere i närmsta staden – Sondu. På vägen tillbaka åkte vi en liiiten taxi bil. Vi satt 4 där fram, varav två personer hade fötterna vid pedalerna, 5 eller 6 där bak och en i bagegelukan. På måndag ska vi ha ett möte med våra handledare för att planera lite hur våra månader här ska se ut – vilka skolor vi ska arbeta på, vad för typ av arbete vi ska engagera oss i i kyrkan och hur en normal vecka ska se ut.
Det kommer förhoppningsvis ett längre inlägg nästa vecka. Innehållandes bilder på huset och lite annat smått och gott. Så hav tålamod!
Tack alla ni som ber för oss där hemma! Fortsätt med det – att tiden i Sigowet blir toppen, att hälsa, relationer, språk och arbetet ska gå bra.
Vi fick ett bibelord kvällen innan vi åkte hit. Det var så bra så det får bli ”inläggets bibelord” ;)
Ha det gott vänner!
The LORD himself goes before you and will be with you;
he will never leave you nor forsake you. Do not be afraid;
do not be discouraged. 5 Mos. 31:8
Kan ju berätta lite om våra, ca 20, lediga dagar. Först var vi som sagt i Mombasa ett tag. Där hade vi det väldigt skönt – havet var varmt, solen ännu varmare och vi åkte ut på havet och fiskade! Markus drog upp en så kallad Dorado, en fisk som, i dött tillstånd, ändrade färg lite dådå. Vid liv var han dock väldigt färgglad, men mest grön och så små blå prickar på – såg ut som han hade haft penselkrig med en kamrat.
Efter Mombasa åkte vi till Nairobi (torsdag den 18) och sov där i 2 nätter. Robin lämnade oss efter halva tiden i huvudstaden (wewe, tack för tiden) och på lördagen åkte vi ”hem” till kära Nakuru, där ivriga marknadsförsäljare spänt väntade på ”de 20 svenskar” som jag och Markus lovat skulle komma. I Nakuru stannande vi till dan före doppar dan och hann med både det ena och det andra (tror inte ni bryr er så mycket om vad detta innebär), innan vi åkte mot platsen där Jesu födelsedag skulle firas – Chesinende. En underbar julafton firades med 23 svenkar, en massa bonanza, en skogspromenad där svetten rann i uppförsbackarna, julskinka, prinskorvar, köttbullar osv, osv. Jonte visade ”Kalle Ankas julafton” på sin medhavda dator och stämningen var helt enkelt på topp! Vi hade till och med julgran. En riktigt svensk jul allstå – det tackar vi för.
Juldagen var det dags för gudtjänstbesök, och eftersom att det fanns några kyrkor i området hade vår värd Kerstin lovat dessa att alla skulle få besök. Den gruppen som jag gick med hann, utöver kyrka, med 3 hembesök på 4 timmar. 2 middagar (ris och kött på båda, 30 min intervall), många koppar chai (te), mackor och lite annat smått och gått. Allt slank ner i magen under loppet av 3-4 timmar, och den överblivna julskinkan som vi såg fram emot att äta på kvällen var inte längre lika lockande. På fredagen åkte jag och Markus med Lina och Sofia till Nakuru, sov där en natt, och anslöt sedan med gänget igen på lördagmorgon för att åka på safari i Masai Mara!
"Trosstyrkande "kan sammanfatta de underbara 3 dagarna vi hade där tillsammans med masaier, öppna landskap, höga berg, mäktiga soluppgångar och lika mäktiga nedgånger. Vi såg alla möjliga djur, men några lejon och en gepardmamma med ungar, ätandes på en kanin toppade ändå listan. I måndags åkte vi från parken och anlände till Itiero på kvällen. En rätt lugnt tisdag följdes av nyårsafton. Spex, lekar och andakt stog på kvällsprogrammet och vid tolvslaget höll Martin G. ett mycket rörande tal ;) om det kommande året. För att vi skulle få lite pang i öronen så hoppade vi även på våra, kvällen till ära, inköpta juciedryckar (uppdruckna och uppblåsta). Liggandes i sådana papperförpackningar som finns till Mer, ni vet.
Nu är vi framme i Nutid och jag och Makkan är själva igen. Stefan E. med familj ska dock hälsa på oss imorgon, lördag, tom måndag och sen ska vi vinka av dem i Nairoibi när de flyger hem mot Balsby, Broby prästgård, Fjellhaug i mitten av Januari.
Sigowet allstå – var ska vi börja?? Har ju inte hunnit hända så mycket här än. Vi kom igår, och idag har vi varit nere i närmsta staden – Sondu. På vägen tillbaka åkte vi en liiiten taxi bil. Vi satt 4 där fram, varav två personer hade fötterna vid pedalerna, 5 eller 6 där bak och en i bagegelukan. På måndag ska vi ha ett möte med våra handledare för att planera lite hur våra månader här ska se ut – vilka skolor vi ska arbeta på, vad för typ av arbete vi ska engagera oss i i kyrkan och hur en normal vecka ska se ut.
Det kommer förhoppningsvis ett längre inlägg nästa vecka. Innehållandes bilder på huset och lite annat smått och gott. Så hav tålamod!
Tack alla ni som ber för oss där hemma! Fortsätt med det – att tiden i Sigowet blir toppen, att hälsa, relationer, språk och arbetet ska gå bra.
Vi fick ett bibelord kvällen innan vi åkte hit. Det var så bra så det får bli ”inläggets bibelord” ;)
Ha det gott vänner!
The LORD himself goes before you and will be with you;
he will never leave you nor forsake you. Do not be afraid;
do not be discouraged. 5 Mos. 31:8
vi saknar ord
tjena...
efter hårda påtryckningar från olika håll lägger vi nu upp ett inlägg!
vi har det väldigt bra! har slutat arbetet i Nakuru och lämnade med delade känslor denna trevliga stad med trevliga invånare. Håller till en vecka i kuststaden Mombasa! Vi har för lite ork och tid att bedriva seriös bloggning, men eftersom internet är snabbt här där vi bor, så låter vi bilderna tala denna gången!
håll till godo!
förra onsdagen (den 3/12), hade vi julfest på ett av centrena. Inför denna tillställning åkte vi två och vår vän Godwin iväg och skulle köpa mat ;)
lite killar och bilder från "streetwork"
oj vilken skön präst
Robin kom och vi åkte på Safari!
hundarna i koppel för första gången, gillades ej + markus som flår en black mamba
och nu är vi i mombasa och tar de lugnt! observera äpplet som apan fångar.
update - igår kväll när jag satt och pyssla med detta inlägget bestämde vi oss för att gå bort till ett närliggande hotell och säga välkomna till lite svenskar som kommer på besök :) surprisa dem så att säga, de hade väntat oss på måndag.. hehe
det var roooligt... Två ekströms familjer och en familj Gustavsson från Lund kommer att vara i Kenya en månad, och jag, Markus och Robin (den tid han är här) kommer att göra sällskap med dem! Sjuukt kul asså. Tack förresten alla ni som skickades hälsningar med dem!
Vi börjar jobba igen den 2 januari, denna gången på ett nytt ställe ute på landet, i en by som heter Sigowet.
Frekvensken på blogginläggen har ju minskat rätt drastiskt sen vi börja med det, och ni får vänta er att det kommer bli ännu sämre... En fullt december schema och därefter en kraftig avsaknad av internet i 2 och halv månad gör att vi nog kommer få svårt att hålla den ens någorlunda uppdaterad. Men vi ser ;) nån gång dyker det nog upp nått..
tack för oss!
/thomas & markus
"Do not be afraid. I bring you
good news of great joy that will
be for all the people.
Today in the town of David a Savior
has been born to you; he is Christ, the Lord."
Luk. 2:10-11
efter hårda påtryckningar från olika håll lägger vi nu upp ett inlägg!
vi har det väldigt bra! har slutat arbetet i Nakuru och lämnade med delade känslor denna trevliga stad med trevliga invånare. Håller till en vecka i kuststaden Mombasa! Vi har för lite ork och tid att bedriva seriös bloggning, men eftersom internet är snabbt här där vi bor, så låter vi bilderna tala denna gången!
håll till godo!
förra onsdagen (den 3/12), hade vi julfest på ett av centrena. Inför denna tillställning åkte vi två och vår vän Godwin iväg och skulle köpa mat ;)
lite killar och bilder från "streetwork"
oj vilken skön präst
Robin kom och vi åkte på Safari!
hundarna i koppel för första gången, gillades ej + markus som flår en black mamba
och nu är vi i mombasa och tar de lugnt! observera äpplet som apan fångar.
update - igår kväll när jag satt och pyssla med detta inlägget bestämde vi oss för att gå bort till ett närliggande hotell och säga välkomna till lite svenskar som kommer på besök :) surprisa dem så att säga, de hade väntat oss på måndag.. hehe
det var roooligt... Två ekströms familjer och en familj Gustavsson från Lund kommer att vara i Kenya en månad, och jag, Markus och Robin (den tid han är här) kommer att göra sällskap med dem! Sjuukt kul asså. Tack förresten alla ni som skickades hälsningar med dem!
Vi börjar jobba igen den 2 januari, denna gången på ett nytt ställe ute på landet, i en by som heter Sigowet.
Frekvensken på blogginläggen har ju minskat rätt drastiskt sen vi börja med det, och ni får vänta er att det kommer bli ännu sämre... En fullt december schema och därefter en kraftig avsaknad av internet i 2 och halv månad gör att vi nog kommer få svårt att hålla den ens någorlunda uppdaterad. Men vi ser ;) nån gång dyker det nog upp nått..
tack för oss!
/thomas & markus
"Do not be afraid. I bring you
good news of great joy that will
be for all the people.
Today in the town of David a Savior
has been born to you; he is Christ, the Lord."
Luk. 2:10-11
Hakuna Matata
Tjena! Nu håller vi onsdagmorgon här i Nakuru, himmeln är klarblå och solen skiner. Vi börjar inse att tiden i Shabab går mot sitt slut, och med den insikten följer delade känslor. Vi har haft det väldigt gott här – bra arbetsuppgifter, sköna arbetskamrater, ett fint hus och det stoora privilegiet att få bo i den väldigt trevliga staden Nakuru. Men allt under solen är förgängligt, så också dessa tre månader, och vi får ta nya tag på andra platser!
De positiva känslorna som ovanstående insikt medföljer är dessa: December månad blir vääldans bra ;). En månad fylld med helgdagar och svenskar (dessa svenskar kommer bidra med att dessa helgdagar kommer kännas just som svenska helgdagar). Volentär-Robin kommer och hälsar på oss i 2 veckor med start från den 3 december, och i mitten av av december kommer vi hanka på typ 20 svenskar till! David, Jonte och många, många fler, ni är så hjärligt välkomna hit! Blir så bra ;)
Jeje, det var framtiden. Om vi ska prata lite om dåtiden. Förra veckan var vi i huvudstaden Nairobi. Vi gick lite på turistmarknaderna, besökte svenska skolan och det allmänt mycket gott! Faktiskt väldigt skönt...
nedan följer lite anteckningar gjorda på ett köpcenter kl 7 på kvällen. Alla affärer var typ stängda och vi väntade på... ja, vad väntade vi på?? läs vet ja!
I väntan på få uppleva en riktigt svenskkväll (kommer snart till vad en sån innebär), sitter vi och försöker fördriva tiden på ett köpcenter i Nairobi. Markus pluggar swahili ur ett nyinköpt ”lonely planet” häfte, och jag nördar mig vid datorn...
En svenskkväll innebär följande – bio, choklad, popcorn, läsk och korv med bröd. Allt för summan 35 kr.. såå fint det kommer bli... den börjar om en och halv timme (tror jag lägger upp detta imorgon, onsdag) ((gick ju inte så bra, det där försöket)), så nu ska jag försöka underhålla er så länge batteritiden räcker (90% just nu)
Where to begin??
Vi är alltså i Nairobi nu, vilket är väldigt skönt! För första gången kan vi smälta in i omgivningen och bara ”vara”. Visserligen har vi en ledig dag i veckan hemma i Nakuru, men där vet folk vilka vi är osv. Kan liksom inte riktigt bara ”vara”, om ni fattar. Hur som! I Nairobi kan vi det. Här finns gott om wazungus (vita, i Nakuru och på de lite mer ”lantiga” ställena är detta en lite mindre vanlig syn)och så länge man håller sig borta från marknadsplatserna så har öronen frid och fröjd :) rätt skönt faktiskt...
Sawa Sawa (Okej Okej), då har jag tömt ut den frid som jag och Markus känner nu! Batteritiden är nu nere på 80 procent, och bion börjar om timme och 10 minuter.. Sasa Markus alienda choo
Idag fick vi förresten erfara hur liten världen är! Vi hade precis slått oss ner för att äta middag på ett köpcenter när Markus börja ”nee:a” en massa.
Nee!, Nee!, Nee!
Våra kursledare uppifrån Sida-centret i Härnösand slog sig för att äta, några meter ifrån oss :) Väääldans kul – Sanna och Rut är namnen, och vi slog sällskap med dem i en och halv timme! Läser ovannämnda detta så tack än en gång och hoppas flygresan hem gick bra ;) väldigt kul att träffa er... En tredje person från Sida – Alex, fick vi också hälsat på och snackat lite med.
Sååå 70% datapower och 62 minuter kvar tills vi ska entra biosalongen! Markus har sagt uttryck följande de senaste minuterna (utan mellansnacka och respons från mig)
1.typ: nee oooj , vad jag njuter nu!
2.barn är fantanstiska! tänk o va farsa!
:) han e på gott humör! 45 min kvar & 60%...
Under denna resa har det blivit mycket afrikansk musik för vår del. Markus uppdaterar ständigt vår skivsamling, och med tiden får vi självklart våra favoriter. Gå in på youtube och sök på P-Square – No One Like You, vädligt bra...(kanske inte så afrikansk muski och för sig, men de är ju trots allt från nigeria) Den bästa är dock ”Binti Kiziwi”... vill ni ha något att göra, så kolla den ;) ni som kan swahili kan ju kanske till och med höra vad han sjunger.. ”huuur bra som helst” eller hur Jörn??
37 min.. 50 %... snart ”e vi i Sverige” :) hmm.. har tyvärr lite idétorka
den idétorkan tog tyvärr aldrig slut, så jag stängde datorn. Bion va kass – men de gjorde ingenting... skönt att vara i Sverge för ett par timmar!
Två volentärer från Emali, Sanna och Helena, anslöt med oss i Nairobi och de hängde med oss hem i ett par dagar, för att sedan fortsätta sitt turistande västerut, till Kisumu. Ett väldigt trevligt besök, verkligen! Höjdpunkten var en motorcykel-safari längs med sjön Lake Elementaita, som ligger i närheten av Nakuru. Helt fantastikt! På grund av brist i författarkunskaperna (och ork) låter jag bilderna berätta.
Tack för besöket tjejer! Ses snart igen!
Sååååååå.... tror det var allt för denna gången...ni får lite bilder till..Vi hörs! Ciao
Trust in the Lord with all
you heart and lean not on
your own understanding;
in all your ways acknowledge
him and he will make your
paths straight. Ord. 3: 5-6
De positiva känslorna som ovanstående insikt medföljer är dessa: December månad blir vääldans bra ;). En månad fylld med helgdagar och svenskar (dessa svenskar kommer bidra med att dessa helgdagar kommer kännas just som svenska helgdagar). Volentär-Robin kommer och hälsar på oss i 2 veckor med start från den 3 december, och i mitten av av december kommer vi hanka på typ 20 svenskar till! David, Jonte och många, många fler, ni är så hjärligt välkomna hit! Blir så bra ;)
Jeje, det var framtiden. Om vi ska prata lite om dåtiden. Förra veckan var vi i huvudstaden Nairobi. Vi gick lite på turistmarknaderna, besökte svenska skolan och det allmänt mycket gott! Faktiskt väldigt skönt...
nedan följer lite anteckningar gjorda på ett köpcenter kl 7 på kvällen. Alla affärer var typ stängda och vi väntade på... ja, vad väntade vi på?? läs vet ja!
I väntan på få uppleva en riktigt svenskkväll (kommer snart till vad en sån innebär), sitter vi och försöker fördriva tiden på ett köpcenter i Nairobi. Markus pluggar swahili ur ett nyinköpt ”lonely planet” häfte, och jag nördar mig vid datorn...
En svenskkväll innebär följande – bio, choklad, popcorn, läsk och korv med bröd. Allt för summan 35 kr.. såå fint det kommer bli... den börjar om en och halv timme (tror jag lägger upp detta imorgon, onsdag) ((gick ju inte så bra, det där försöket)), så nu ska jag försöka underhålla er så länge batteritiden räcker (90% just nu)
Where to begin??
Vi är alltså i Nairobi nu, vilket är väldigt skönt! För första gången kan vi smälta in i omgivningen och bara ”vara”. Visserligen har vi en ledig dag i veckan hemma i Nakuru, men där vet folk vilka vi är osv. Kan liksom inte riktigt bara ”vara”, om ni fattar. Hur som! I Nairobi kan vi det. Här finns gott om wazungus (vita, i Nakuru och på de lite mer ”lantiga” ställena är detta en lite mindre vanlig syn)och så länge man håller sig borta från marknadsplatserna så har öronen frid och fröjd :) rätt skönt faktiskt...
Sawa Sawa (Okej Okej), då har jag tömt ut den frid som jag och Markus känner nu! Batteritiden är nu nere på 80 procent, och bion börjar om timme och 10 minuter.. Sasa Markus alienda choo
Idag fick vi förresten erfara hur liten världen är! Vi hade precis slått oss ner för att äta middag på ett köpcenter när Markus börja ”nee:a” en massa.
Nee!, Nee!, Nee!
Våra kursledare uppifrån Sida-centret i Härnösand slog sig för att äta, några meter ifrån oss :) Väääldans kul – Sanna och Rut är namnen, och vi slog sällskap med dem i en och halv timme! Läser ovannämnda detta så tack än en gång och hoppas flygresan hem gick bra ;) väldigt kul att träffa er... En tredje person från Sida – Alex, fick vi också hälsat på och snackat lite med.
Sååå 70% datapower och 62 minuter kvar tills vi ska entra biosalongen! Markus har sagt uttryck följande de senaste minuterna (utan mellansnacka och respons från mig)
1.typ: nee oooj , vad jag njuter nu!
2.barn är fantanstiska! tänk o va farsa!
:) han e på gott humör! 45 min kvar & 60%...
Under denna resa har det blivit mycket afrikansk musik för vår del. Markus uppdaterar ständigt vår skivsamling, och med tiden får vi självklart våra favoriter. Gå in på youtube och sök på P-Square – No One Like You, vädligt bra...(kanske inte så afrikansk muski och för sig, men de är ju trots allt från nigeria) Den bästa är dock ”Binti Kiziwi”... vill ni ha något att göra, så kolla den ;) ni som kan swahili kan ju kanske till och med höra vad han sjunger.. ”huuur bra som helst” eller hur Jörn??
37 min.. 50 %... snart ”e vi i Sverige” :) hmm.. har tyvärr lite idétorka
den idétorkan tog tyvärr aldrig slut, så jag stängde datorn. Bion va kass – men de gjorde ingenting... skönt att vara i Sverge för ett par timmar!
Två volentärer från Emali, Sanna och Helena, anslöt med oss i Nairobi och de hängde med oss hem i ett par dagar, för att sedan fortsätta sitt turistande västerut, till Kisumu. Ett väldigt trevligt besök, verkligen! Höjdpunkten var en motorcykel-safari längs med sjön Lake Elementaita, som ligger i närheten av Nakuru. Helt fantastikt! På grund av brist i författarkunskaperna (och ork) låter jag bilderna berätta.
Tack för besöket tjejer! Ses snart igen!
Sååååååå.... tror det var allt för denna gången...ni får lite bilder till..Vi hörs! Ciao
Trust in the Lord with all
you heart and lean not on
your own understanding;
in all your ways acknowledge
him and he will make your
paths straight. Ord. 3: 5-6
wihoooo
ursäktar ni än en gång
- vårt fulla schema
- omotivation att sitta vid en slött internet och lägga upp bilder
- lathet
tack..
nedan följer lite småanteckning gjorda för ca 2 veckor sedan + lite mer uppdaterad info!
Tisdag 4/11
Nu sitter jag och Markus på ett matställe i centrala Nakuru. Det är tisdagkväll den 4 november och denna dag kommer nog skrivas upp i de flesta länders historieböcker, och definitivt i Kenyas! De är helt galna här! CNN har livebevakning från hans farmors hydda, och hon slängde vid 3 tiden ut lite ugali och mboga till reportrarna. En nya upplevelse för de amerikanska smaklökarna, som annars är så vana vid Kentycky Fried Chicken, TGIF & gillekakor. Ne, skämt o sido, men nog råder det hysterie här (och CNN är faktiskt i Kisumu-området där hans far ursprungligen kommer ifrån). Tyvärr har vi bloggare inte så stor koll på vad de McCain/Obama har för politik (slött internet ni vet ;)), så vi tar ingen politisk ställning, men det är ärligt talat svårt att inte hålla lite på Mr Barak när man är här nere. Hans välkammade hjässa på varenda matato, hans pepsodent-leende på varenda tidningsomslag och hans namn ringandes öronen många timmar om dygnet, gör att vi i alla fall säger som keyanerna: ”Obama for President!”
Torsdag 6/11
Han, han vann han. Vem? Obama...Världens numera mäktigaste människa (?) har en mamma från USA och en pappa från en liten stad i västra kenya! Här i Nakuru är det verkligen stor glädje. Kenyanera är, helt förståeligt, väldigt stolta och våra kära marknadsförsäljarvänner överlyriska, för nu kommer turismen öka. Landets högsta, president Kibaki, gjorde denna torsdagen till en så kallad ”public holiday” så att de kenyanska folket ska kunna fira och vara glada! Obama´s tacktal har gått på repeat det senaste dygnet och de lokala nationella tv-kanalerna har vidaresänt CNN i stort sätt hela tiden – bara att tacka och ta emot eftersom att det ju även varit champions league nu i dagarna. ”Our Son, Our Hope” skriker en kenyansk tidning ut idag. En annan, Daily Nation har en hel tidning med temat ”New dawn in America”. Förväntningarna på honom här i Kenya är minst sagt höga och det ska bli spännande att se om det blir så mycket förändringar i Kenya som folk hoppas och tror, och i så fall till vilken grad.
Skrivet igår! kl 08.10, gääsp
Som sagt har schemat varit ganska så fullt, men denna nya vecka till ära kommer ett nytt inlägg upp.
De första 4 dagarna förra veckan var vi ute i på bethesdas rehabhem i Gilgil (mellan Nakuru och Nairobi). Första dagen (måndagen allstå) fick vi hänga med till Nairobi, och vara med på två hembesök hos killar som är på Gilgil-centret. Vet inte var jag ska börja när jag berättar om detta, därför börjar jag inte ens.
På tisdagen hade vi stor fest! 5 kaniner, 2 kg grillat kött och en hel massa med ugali stod på menyn...De hade ju fint besök ;)
Onsdagen var helt klart en väldigt annorlunda dag – häng med nu! ;) På morgonen gick vi in till centrala Gilgil för att skaffa fordon till en liten utflykt. PikiPiki (motorcykel) eller Matato var alternativen och vi är nog alla 10 (7 killar, vi 2, och rehabhemmets boss) väldigt glada för att det blev motorcykel. Som Solfrid, Larsan, Ingunn och Jocke hade sagt... MAMA - vilket upplevelse.. Man kände sig fri som en fågel när man åkte längs med rift-valley och såg den otroliga natur som Kenya har att erbjuda!
Målet för utflykten var ett litet naturhistoriskt museum. Många forskare och visa män, som anslutit sig till Darwins evolutionistiska tanksätt, menar att människans (homo sapiens sapiens (eller?)) rötter går att spåra till östafrika. Hört talas om Lucy?? Hon hittades i rift valley-området. Hur som helst, besöket, och faktan som vår guide förmedlade (att bygga upp en hel vetenskap på några skallben, knäskålar och en massa vassa stenar och berätta vad dessa användes till för fleeera miljoner (citat Makkan) år sedan känns som allt annat än vetenskap) ar inte alltför övertygande. Och det känns mycket mer logiskt att tro på en skapare! Motorcykel-turen var väldigt ”trosstyrkande” – wow! vad vår Gud är mäktig när han kan göra sådant här!
Amen!
Att åka tillbaka var minst lika gott, men plötsligt blev stannade vi – vid en kyrka inne på ett militärområde. En timme senare var vi hedersgäster på ett afrikansk militärbröllop. Gilgil-killarna fick ansvar för all sång och jag och Markus var, tillsammans med bröllopsparet (som vi ju inte kände!), de mest fotograferade. Minst sagt en konstig känsla. Om någon hade sagt till mig på onsdagsmorgonen att idag Thomas, ska du hålla ditt första bröllopstal, hade jag nog skakat på huvudet. Men men..så blev de.. så nu har jag det avbockat på min lista. Det gick väl så där – innehållet sparar jag som en lyckad inledning till nästa gång ;)
Yesbox, det var väl ”the crazy wednesday” i korta drag. Torsdagen var stressig! Hem från Gilgil, ompackning och toabesök i Shabab och sen in till stan för att ganska så snart ta en Matato till Chesinende. Om Ryan Air är bra för Hans Weichbrodts böneliv, så är en Matato mellan Nakuru och Chesinende bra för vårat. Han hade väldigt bråttom, och trots att mätaren aldrig passerade 80 km/h så gick det vääääldigt fort.. skulle tippa på en 110/120... skramlande plåt, dåliga vägar --- hjäälp..
Vi överlevde, övernattade hos missionärs-Kerstin och åkta på fredagen mot vårt nya hem i vår – Sigowet.. eller Siggan, som Markus numera säger. Träffade våra blivande handledare/arbetskamrater, gick runt och hälsade på grannskapet och såg vårt nya hus :) Just nu bor vi väldigt bra, så omställning i vår kommer bli stor – då blir det enkeltenkelt. Men det blir spännade och kul! Vi flyttar ut dit den andra januari, och förresten – vilken utsikt! Välkomna Niko och Jonte!
utsikt från nya huset.. funkar
Kom hem i lördags och nu är det som sagt måndag morgon. Dagens händelse inträffade faktiskt redan för en och en halv timme sedan. Alla ni som gjort bekantskap med Markus högra arm vet om att där har det levt en fettknöl, stor som en liten puttekula (jag har aldrig hört det ordet förr)! I morse när jag gjorde gröt utvecklades följande dialog:
Markus: Thomas! Kom!!!
Thomas (i vresig morgonton): Nee, ja gör gröt
Markus: Thomas! Kom!!! Kom fort!!
jag gick till honom, och denna syn mötte mig..
fettklumpen is no more
tack för oss för denna gång! större delen av denna veckan kommer vi vara i Nairobi vårt visum måste förnyas
If God is for us, who can be against us? Rom. 8:31
- vårt fulla schema
- omotivation att sitta vid en slött internet och lägga upp bilder
- lathet
tack..
nedan följer lite småanteckning gjorda för ca 2 veckor sedan + lite mer uppdaterad info!
Tisdag 4/11
Nu sitter jag och Markus på ett matställe i centrala Nakuru. Det är tisdagkväll den 4 november och denna dag kommer nog skrivas upp i de flesta länders historieböcker, och definitivt i Kenyas! De är helt galna här! CNN har livebevakning från hans farmors hydda, och hon slängde vid 3 tiden ut lite ugali och mboga till reportrarna. En nya upplevelse för de amerikanska smaklökarna, som annars är så vana vid Kentycky Fried Chicken, TGIF & gillekakor. Ne, skämt o sido, men nog råder det hysterie här (och CNN är faktiskt i Kisumu-området där hans far ursprungligen kommer ifrån). Tyvärr har vi bloggare inte så stor koll på vad de McCain/Obama har för politik (slött internet ni vet ;)), så vi tar ingen politisk ställning, men det är ärligt talat svårt att inte hålla lite på Mr Barak när man är här nere. Hans välkammade hjässa på varenda matato, hans pepsodent-leende på varenda tidningsomslag och hans namn ringandes öronen många timmar om dygnet, gör att vi i alla fall säger som keyanerna: ”Obama for President!”
Torsdag 6/11
Han, han vann han. Vem? Obama...Världens numera mäktigaste människa (?) har en mamma från USA och en pappa från en liten stad i västra kenya! Här i Nakuru är det verkligen stor glädje. Kenyanera är, helt förståeligt, väldigt stolta och våra kära marknadsförsäljarvänner överlyriska, för nu kommer turismen öka. Landets högsta, president Kibaki, gjorde denna torsdagen till en så kallad ”public holiday” så att de kenyanska folket ska kunna fira och vara glada! Obama´s tacktal har gått på repeat det senaste dygnet och de lokala nationella tv-kanalerna har vidaresänt CNN i stort sätt hela tiden – bara att tacka och ta emot eftersom att det ju även varit champions league nu i dagarna. ”Our Son, Our Hope” skriker en kenyansk tidning ut idag. En annan, Daily Nation har en hel tidning med temat ”New dawn in America”. Förväntningarna på honom här i Kenya är minst sagt höga och det ska bli spännande att se om det blir så mycket förändringar i Kenya som folk hoppas och tror, och i så fall till vilken grad.
Skrivet igår! kl 08.10, gääsp
Som sagt har schemat varit ganska så fullt, men denna nya vecka till ära kommer ett nytt inlägg upp.
De första 4 dagarna förra veckan var vi ute i på bethesdas rehabhem i Gilgil (mellan Nakuru och Nairobi). Första dagen (måndagen allstå) fick vi hänga med till Nairobi, och vara med på två hembesök hos killar som är på Gilgil-centret. Vet inte var jag ska börja när jag berättar om detta, därför börjar jag inte ens.
På tisdagen hade vi stor fest! 5 kaniner, 2 kg grillat kött och en hel massa med ugali stod på menyn...De hade ju fint besök ;)
Onsdagen var helt klart en väldigt annorlunda dag – häng med nu! ;) På morgonen gick vi in till centrala Gilgil för att skaffa fordon till en liten utflykt. PikiPiki (motorcykel) eller Matato var alternativen och vi är nog alla 10 (7 killar, vi 2, och rehabhemmets boss) väldigt glada för att det blev motorcykel. Som Solfrid, Larsan, Ingunn och Jocke hade sagt... MAMA - vilket upplevelse.. Man kände sig fri som en fågel när man åkte längs med rift-valley och såg den otroliga natur som Kenya har att erbjuda!
Målet för utflykten var ett litet naturhistoriskt museum. Många forskare och visa män, som anslutit sig till Darwins evolutionistiska tanksätt, menar att människans (homo sapiens sapiens (eller?)) rötter går att spåra till östafrika. Hört talas om Lucy?? Hon hittades i rift valley-området. Hur som helst, besöket, och faktan som vår guide förmedlade (att bygga upp en hel vetenskap på några skallben, knäskålar och en massa vassa stenar och berätta vad dessa användes till för fleeera miljoner (citat Makkan) år sedan känns som allt annat än vetenskap) ar inte alltför övertygande. Och det känns mycket mer logiskt att tro på en skapare! Motorcykel-turen var väldigt ”trosstyrkande” – wow! vad vår Gud är mäktig när han kan göra sådant här!
Amen!
Att åka tillbaka var minst lika gott, men plötsligt blev stannade vi – vid en kyrka inne på ett militärområde. En timme senare var vi hedersgäster på ett afrikansk militärbröllop. Gilgil-killarna fick ansvar för all sång och jag och Markus var, tillsammans med bröllopsparet (som vi ju inte kände!), de mest fotograferade. Minst sagt en konstig känsla. Om någon hade sagt till mig på onsdagsmorgonen att idag Thomas, ska du hålla ditt första bröllopstal, hade jag nog skakat på huvudet. Men men..så blev de.. så nu har jag det avbockat på min lista. Det gick väl så där – innehållet sparar jag som en lyckad inledning till nästa gång ;)
Yesbox, det var väl ”the crazy wednesday” i korta drag. Torsdagen var stressig! Hem från Gilgil, ompackning och toabesök i Shabab och sen in till stan för att ganska så snart ta en Matato till Chesinende. Om Ryan Air är bra för Hans Weichbrodts böneliv, så är en Matato mellan Nakuru och Chesinende bra för vårat. Han hade väldigt bråttom, och trots att mätaren aldrig passerade 80 km/h så gick det vääääldigt fort.. skulle tippa på en 110/120... skramlande plåt, dåliga vägar --- hjäälp..
Vi överlevde, övernattade hos missionärs-Kerstin och åkta på fredagen mot vårt nya hem i vår – Sigowet.. eller Siggan, som Markus numera säger. Träffade våra blivande handledare/arbetskamrater, gick runt och hälsade på grannskapet och såg vårt nya hus :) Just nu bor vi väldigt bra, så omställning i vår kommer bli stor – då blir det enkeltenkelt. Men det blir spännade och kul! Vi flyttar ut dit den andra januari, och förresten – vilken utsikt! Välkomna Niko och Jonte!
utsikt från nya huset.. funkar
Kom hem i lördags och nu är det som sagt måndag morgon. Dagens händelse inträffade faktiskt redan för en och en halv timme sedan. Alla ni som gjort bekantskap med Markus högra arm vet om att där har det levt en fettknöl, stor som en liten puttekula (jag har aldrig hört det ordet förr)! I morse när jag gjorde gröt utvecklades följande dialog:
Markus: Thomas! Kom!!!
Thomas (i vresig morgonton): Nee, ja gör gröt
Markus: Thomas! Kom!!! Kom fort!!
jag gick till honom, och denna syn mötte mig..
fettklumpen is no more
tack för oss för denna gång! större delen av denna veckan kommer vi vara i Nairobi vårt visum måste förnyas
If God is for us, who can be against us? Rom. 8:31
Grammatik och en Noshörning
Skrev nedanstående i lördags, och det var tänkt att det skulle läggas upp då.
Efter en rad oplanerade ting, exempelvis ett strömavbrott, så inträffade en tvådars försening...hav överseende vänner!
”Wow, de va på tiden!” Är jag tankeläsare? Tänkte du så? Oavsett om svaret är Ja eller Nej får ni ursäkta våra senaste veckor, som varit rätt så oproduktiva (finns det ordet?) när det gäller blogg-uppdates. Har vi slutat göra saker här nere eller? Nopp – vi har så fullt upp att vi knappt hinner blogga!
Hur som helst – låt oss bli produktiva....
Denna veckan har vi studerat det största språket i Kenya – swahili. Måndag till fredag, 08.30 till 16.00. Och efter en vecka med dessa ”studietider” (en halvtimmes fika och en timmes lunch), har vi nog haft lika mycket swahili-studier på 5 dagar som man har på en termin i gymnasiet.
Sammanfattning av språkstudierna: Vi hade väldigt högt tempo, och tack vare tre tvåtimmars (!) lektioner varje dag hann vi röra vid väldigt mycket inom swahilis grammatik. Läraren var helt super – kul, schysst och väldigt skicklig på att hålla det någorlunda intressant, trots att vi typ bara snacka grammar. Ibland togs ändå nån liten paus och vi sjöng en swahilisång eller läste en bibeltext. Dock, efter dessa oaser i ödemarken, blev det analys av sången eller texten i form av - grammatik....
Svårt att förklara mer ingående faktiskt :) men eftermiddagarna var rätt sköna. Då gick vi ut och läste berättelser på swahili, istället för att mata ”object prefixes”, prepositioner och uppmaningsregler!
markus tar över som lärare
Vad mer?? Har ”ämnes-torka”! Kom förresten gärna med förslag på vad ni vill läsa om... så kaaanske vi skriver om det ;)
Anyway - Det är lördag nu. Jag sitter ute, klockan är halv 12, solen skiner och fåglarna kvittrar (lyssnar dock på Leeland)! Hade gärna, för klyshans skull, lagt till ”och inte ett moooln så långt ögat kan nå” men det kan jag tyvärr inte skriva för jag ser några. Kan ju faktiskt ägna några rader till om detta, för de gamla på Örkelljunga´s värmebänk (den mittemot ICAkronen), ständigt aktuella ämnet- vädret! Ovanstående antagande är inget jag har större belägg för, eftersom jag inte sitter där så ofta, men vad pratar annars gamla på värmebänkar om??
Soluppgång typ kl 06.00. Granntuppen börjar gala strax innan. Även våra valpar börjar producera ljudvågor runt denna tid! På förmiddagarna är det oftast väldigt fint väder! På eftermiddagarna kommer lite moln och runt klockan 4 brukar det komma lite regn. Denna väderprocedur har väl pågått i stort sätt hela vår tid här, om vi bortser från de senaste 7 dagarna. De första av dessa dagarna var det, som vanligt sol på morgonen, men sen ÖSTE det ner regn på eftermiddagarna. Bättre var det i så fall igår och förrgår (och idag med hoppas vi på). Sol hela dagarna och stjärnklara kvällar! Helt underbart! Solen gick vi dock tyvärr lite miste om eftersom vi satt i ett klassrum större delen av dessa dagar
Grader?? Ja, kanske 28-30? Vad vet jag, är inte bra på att uppskatta sånt...
Visst ja! Förra lördagen, alltså för en vecka sedan, var vi på Safari! Jag, Markus, Amos och 9 småbarn/barn + en chaffis begav oss ut på upptäcktsfärd i Lake Nakuru National Park. De nio barnen var dels söner till den man och fru som vi hyr lägenheten av, och dels kompisar till dessa! De var väldigt härliga kids och vi fick en fin lördag tillsammans! Noshörningen var väl dagens djurbehållning (trots att vi knappt såg han/hon), och utöver denna hårdhudade skapelse, många zebror och några fega giraffer, så kommer vi nog minnas en viss Maria på 4 år! Så nu vet vi att det iaf finns två coola Marior på planeten Tellus ;)
Det var nog allt för denna gången! Återkommer nån gång denna veckan.. we promise...
Swahili har redan präglat detta inlägget så pass mycket att skolan får stå sitt kast denna gång!
Men bli inte förskräckta – ni kommer få undervisning igen.. ;)
ha de gott och ta hand om er! /thomas & markus
"Give thanks to the LORD,
for his love endures forever."
2 Krön 20: 21
Efter en rad oplanerade ting, exempelvis ett strömavbrott, så inträffade en tvådars försening...hav överseende vänner!
”Wow, de va på tiden!” Är jag tankeläsare? Tänkte du så? Oavsett om svaret är Ja eller Nej får ni ursäkta våra senaste veckor, som varit rätt så oproduktiva (finns det ordet?) när det gäller blogg-uppdates. Har vi slutat göra saker här nere eller? Nopp – vi har så fullt upp att vi knappt hinner blogga!
Hur som helst – låt oss bli produktiva....
Denna veckan har vi studerat det största språket i Kenya – swahili. Måndag till fredag, 08.30 till 16.00. Och efter en vecka med dessa ”studietider” (en halvtimmes fika och en timmes lunch), har vi nog haft lika mycket swahili-studier på 5 dagar som man har på en termin i gymnasiet.
Sammanfattning av språkstudierna: Vi hade väldigt högt tempo, och tack vare tre tvåtimmars (!) lektioner varje dag hann vi röra vid väldigt mycket inom swahilis grammatik. Läraren var helt super – kul, schysst och väldigt skicklig på att hålla det någorlunda intressant, trots att vi typ bara snacka grammar. Ibland togs ändå nån liten paus och vi sjöng en swahilisång eller läste en bibeltext. Dock, efter dessa oaser i ödemarken, blev det analys av sången eller texten i form av - grammatik....
Svårt att förklara mer ingående faktiskt :) men eftermiddagarna var rätt sköna. Då gick vi ut och läste berättelser på swahili, istället för att mata ”object prefixes”, prepositioner och uppmaningsregler!
markus tar över som lärare
Vad mer?? Har ”ämnes-torka”! Kom förresten gärna med förslag på vad ni vill läsa om... så kaaanske vi skriver om det ;)
Anyway - Det är lördag nu. Jag sitter ute, klockan är halv 12, solen skiner och fåglarna kvittrar (lyssnar dock på Leeland)! Hade gärna, för klyshans skull, lagt till ”och inte ett moooln så långt ögat kan nå” men det kan jag tyvärr inte skriva för jag ser några. Kan ju faktiskt ägna några rader till om detta, för de gamla på Örkelljunga´s värmebänk (den mittemot ICAkronen), ständigt aktuella ämnet- vädret! Ovanstående antagande är inget jag har större belägg för, eftersom jag inte sitter där så ofta, men vad pratar annars gamla på värmebänkar om??
Soluppgång typ kl 06.00. Granntuppen börjar gala strax innan. Även våra valpar börjar producera ljudvågor runt denna tid! På förmiddagarna är det oftast väldigt fint väder! På eftermiddagarna kommer lite moln och runt klockan 4 brukar det komma lite regn. Denna väderprocedur har väl pågått i stort sätt hela vår tid här, om vi bortser från de senaste 7 dagarna. De första av dessa dagarna var det, som vanligt sol på morgonen, men sen ÖSTE det ner regn på eftermiddagarna. Bättre var det i så fall igår och förrgår (och idag med hoppas vi på). Sol hela dagarna och stjärnklara kvällar! Helt underbart! Solen gick vi dock tyvärr lite miste om eftersom vi satt i ett klassrum större delen av dessa dagar
Grader?? Ja, kanske 28-30? Vad vet jag, är inte bra på att uppskatta sånt...
Visst ja! Förra lördagen, alltså för en vecka sedan, var vi på Safari! Jag, Markus, Amos och 9 småbarn/barn + en chaffis begav oss ut på upptäcktsfärd i Lake Nakuru National Park. De nio barnen var dels söner till den man och fru som vi hyr lägenheten av, och dels kompisar till dessa! De var väldigt härliga kids och vi fick en fin lördag tillsammans! Noshörningen var väl dagens djurbehållning (trots att vi knappt såg han/hon), och utöver denna hårdhudade skapelse, många zebror och några fega giraffer, så kommer vi nog minnas en viss Maria på 4 år! Så nu vet vi att det iaf finns två coola Marior på planeten Tellus ;)
Det var nog allt för denna gången! Återkommer nån gång denna veckan.. we promise...
Swahili har redan präglat detta inlägget så pass mycket att skolan får stå sitt kast denna gång!
Men bli inte förskräckta – ni kommer få undervisning igen.. ;)
ha de gott och ta hand om er! /thomas & markus
"Give thanks to the LORD,
for his love endures forever."
2 Krön 20: 21
GilGil och About Amos
Nu var det ett tag sen vi uppdatera imberg.blogg.se (ursäktar du oss Maria?). So, therefore it´s time again. Okej, vi kan ju börja där vi sluta :), med hundvalpar. De är hur sköna som helst, verkligen ljusglimtar i vår singelvardag, och jag och Markus har fått prova på vad det innebär att vara föräldrar. I alla fall när det gäller omskakningarna som uppkommer i dygnsrytmens grundvalar.
En vanlig natt brukar väl innehålla en paus i sömnen någongång mellan 02.00 och 03.00. ”Fyyyyy, Fyyyyy” eller TYST!!! är under denna timme kommandon som garanterat hörs i Shabab!
Utöver detta kan vi väl notera att fenomenet sovmorgon är ett minne blott – 06.30 börjar gnyandet, och morgontrötthet och fina drömmer till trots går vi upp, tar en toarunda på grästet, för att sedan sätta på sånna munskydd som alla pendlare i Tokyo har och gå in i deras rum för att städa upp deras nattliga sysselsättnignar. Okej, sista påståendet var en överdrift, men en hand för näsan förekommer helt klart.
Förresten, någon som vet hur lång tid det tar för en hund att bli rumsren?? Kom gärna med evangelium...annars kan ni låta det vara.
Förra onsdagskvällen var väldigt trevlig. Eftersom det var Makkans födelsedag gick jag, han och Amos (som ni kommer få veta mer om en liiiten stund ;)) ut och åt! Det var mycket kul. Vi gick till en lite finare resturang, käka gott och pratade – väldigt nice. På torsdagen hade vi födelsedagskalas. Lina, Sofia och Sofias närmsta (de som var med på missionärs-safarin) stod för sällskapet och på menyn var det Nyama Choma (av Markus, grillat kött), ananas och vattenmeloner (uppskurna av undertecknad) och Chapati köpta på gatan! Amos dominerade med sin Sukoma och fick komplingar som ”detta var den godaste sukoman jag ätet” citat Lina. Höjdpunkter utöver detta var hundvalparna, Markus´s present – en kenyadress, och slutligen Kerstins hembakta tårta!
När vi har tid över och råkar vara på stan, vilket händer ungefär en gång om dagen, brukar vi slå oss ner hos souvenirsförsäljarna mitt i centrala Nakuru. Där tar vi de lugnt och pratar bland annat om det amerikanska presidentvalet - de hoppas veeerkligen att Obama vinner. För då kommer följande att hända hävdar de: Turistande crazy americans kommer pilgrimsvandra till Kenya. Obama, som är halvkenyan, har sina rötter i landets västra delar, närmare bestämt Kisumu. Ni som kan eran geografi kan hoppa till nästa stycke, men ni andra kan få infon att när man flyger till Kenya är vanligaste landningsplatsen Nairobi. Mellan Nairobi och Kisumu ligger – Nakuru! Souvenirsförsäljarna hoppas därför kunna tjäna ”pesa mingi” (mycket pengar) om Mr Barak tar hem det.
Ett annars vanligt tidsfördriv på marknaden är för Markus att lära sig hälsningfraser på de olika stamspråken (finns 42 st i kenya). Just nu kan han stolt berätta att han kan hälsa på 6! olika språk – Kisii, Kalenjin, Kikyu, Luo, Luhya & Kikamba. I fredags lärde jag dem hur man spela schack. Många av försäljarna säljer detta spel, och en av dem ville väldigt gärna lära sig spela! Förhoppningsvis blir det fler gånger!
Söndagskvällen var en annorlunda och kul kväll! Jag och Markus gick till Gilanis (en resturang) för att få i oss lite söndagsmiddag. När vi kom dit träffade vi på en massa norrmänn! Wihooo. Underbart att få sitta i sällskap med ett sådant trevligt folkslag, och även viktigt för kroppsharmonin att då och då få i sig en dos av detta underbart fina språk – det sjunger i öronen och hjärtat gör glädjeskutt när ord som ”koseligt” och ”Den e grei den” uppkommer inom hörhåll.
Vi har gjort oss bekanta med ett gäng norrmän som också bor här i Nakuru i höst.
Tre av dem var på resturangen, och med dem var två andra som de kände på nån vänster. Det hela slutade med att dessa två kom till hem till vår enkla bonings för en kvällsfika. Tyvärr, eftersom det hela vart väldigt spontant kunde inte de andra hänga på – det får bli en annan gång. Ett annat tyvärr, också det får vi skylla på spontaniteten, var att det enda vi kunde bjuda på var mangojuice och snustorra bullar (vi hade inget kaffee).
Trots detta blev det väldigt trevligt – om ni läser detta så tack än en gång för en trevlig kväll ;). Hundpresentation, omskrivning av låten Jambo Bwana och allmänt koseligt snack upptog agendan.
Dagarna måndag till onsdag har vi varit i ett samhälle som heter Gilgil, där bethesdas andra rehabiliteringhem för gatubarn ligger. Vi tillbringar många fler dagar på hemmet i Ngata, mycket beroende på att är närmre dit, men när vi väl är ute i Gilgil så blir det att vi sover över där, som alltså var fallet även denna gång. Det är charmigt att vara i Gilgil. Centret där har ingen el, så på kvällarna när mörkret har kommit samlas man i det lilla vardagsrummet, runt en fotogenlampa och tittar på ca en timmes tv med hjälp av ett bilbatteri. Efter detta kommer en underbar aftonbön full med afrikansk sång och sen är det bara att ta på sig pannlampan och gå till sitt.
Höjdpunkterna under detta besöket var många. Nedan följer ett urval.
Såå! Där har ni våra senaste sju dagar. Nu ska ni få lite, sedan innan, utlovad information om en person som gång på gång dyker upp i vår blogg – Amos!
Amos är i en bra ålder – 21 år gammal! Han började som vår vakt och städare men redan första veckan gick detta över till en kompisrelation. Hans jobb går ut på att hålla ordning och reda på den tomten där vårt boende, och ett annat större hus ligger. Allting ägs av hans arbetsgivare, en man som äger en massa hotell runt om i västra Kenya. Som sagt vaktas vi nattetid av ett tiotal hundar, och på morgonen har ju dessa gjort sina behov. Amos är uppe tidigt för att fixa och torka. Annars gör han lite städning, diskning, tvättning och häcktrimmning (med en kökskniv!) Hur som, han är mer vår vän och hjälpreda. En kväll med Amos kan se ut på många olika sätt! Som sagt är han en hejare i köket, så ibland lagas det mat. Annars kan det vara lite samtal (djupa som odjupa), lite dans (Markus har köpt några sjukt sköna lovesongs på gatan) och traditionell Luo-trummning. Han har även hängt med till kyrkan de senaste söndagarna, vilket är kul!
Allmänna Fakta:
Helt namn: Amos Mokaya Momanyi
Födelseord: Mosocho
Födelsedatum: 15 June 1987
Uppväxtplats: Mosocho
Familj: 2 bröder och 5 systrar. en mamma och en pappa.
Gick på skola: Primary – Changana, Secondary – Kenyoro
Flickvän?: Ja...
Framtidsplaner: ”Be a computer engineer”
5 snabba
Snöstorm eller Skyfall
Ugali eller Pommes
Nokia eller Sony Ericsson
Hund eller Katt
Sasa eller Fenix!! - ”Mr Fat” citat Amos
utöver denna Amos-fakta får ni hålla till godo med bilder!
Swahiliskolan denna gång blir de hälsningfraser som Markus har lärt sig på marknadsplatsen :) Alla betyder typ ”Hur är det?”
Nango? - Luo
Nimwega? - Kikuyu
Nakiogoteba? - Kisii
Nataju? - Kikamba
Kjemige? - Kalenjin
Mrembe? - Luhya
”I´m never out of your sight.
You know everything I´m going
to say before I start the first sentence.
I look behind me and you´re there, then up
ahead and you´re there, too – your reassuring
presence, coming and going. This is too much,
too wonderful – I can´t take it all in!” Ps. 139: 4-6
En vanlig natt brukar väl innehålla en paus i sömnen någongång mellan 02.00 och 03.00. ”Fyyyyy, Fyyyyy” eller TYST!!! är under denna timme kommandon som garanterat hörs i Shabab!
Utöver detta kan vi väl notera att fenomenet sovmorgon är ett minne blott – 06.30 börjar gnyandet, och morgontrötthet och fina drömmer till trots går vi upp, tar en toarunda på grästet, för att sedan sätta på sånna munskydd som alla pendlare i Tokyo har och gå in i deras rum för att städa upp deras nattliga sysselsättnignar. Okej, sista påståendet var en överdrift, men en hand för näsan förekommer helt klart.
Förresten, någon som vet hur lång tid det tar för en hund att bli rumsren?? Kom gärna med evangelium...annars kan ni låta det vara.
Förra onsdagskvällen var väldigt trevlig. Eftersom det var Makkans födelsedag gick jag, han och Amos (som ni kommer få veta mer om en liiiten stund ;)) ut och åt! Det var mycket kul. Vi gick till en lite finare resturang, käka gott och pratade – väldigt nice. På torsdagen hade vi födelsedagskalas. Lina, Sofia och Sofias närmsta (de som var med på missionärs-safarin) stod för sällskapet och på menyn var det Nyama Choma (av Markus, grillat kött), ananas och vattenmeloner (uppskurna av undertecknad) och Chapati köpta på gatan! Amos dominerade med sin Sukoma och fick komplingar som ”detta var den godaste sukoman jag ätet” citat Lina. Höjdpunkter utöver detta var hundvalparna, Markus´s present – en kenyadress, och slutligen Kerstins hembakta tårta!
När vi har tid över och råkar vara på stan, vilket händer ungefär en gång om dagen, brukar vi slå oss ner hos souvenirsförsäljarna mitt i centrala Nakuru. Där tar vi de lugnt och pratar bland annat om det amerikanska presidentvalet - de hoppas veeerkligen att Obama vinner. För då kommer följande att hända hävdar de: Turistande crazy americans kommer pilgrimsvandra till Kenya. Obama, som är halvkenyan, har sina rötter i landets västra delar, närmare bestämt Kisumu. Ni som kan eran geografi kan hoppa till nästa stycke, men ni andra kan få infon att när man flyger till Kenya är vanligaste landningsplatsen Nairobi. Mellan Nairobi och Kisumu ligger – Nakuru! Souvenirsförsäljarna hoppas därför kunna tjäna ”pesa mingi” (mycket pengar) om Mr Barak tar hem det.
Ett annars vanligt tidsfördriv på marknaden är för Markus att lära sig hälsningfraser på de olika stamspråken (finns 42 st i kenya). Just nu kan han stolt berätta att han kan hälsa på 6! olika språk – Kisii, Kalenjin, Kikyu, Luo, Luhya & Kikamba. I fredags lärde jag dem hur man spela schack. Många av försäljarna säljer detta spel, och en av dem ville väldigt gärna lära sig spela! Förhoppningsvis blir det fler gånger!
Söndagskvällen var en annorlunda och kul kväll! Jag och Markus gick till Gilanis (en resturang) för att få i oss lite söndagsmiddag. När vi kom dit träffade vi på en massa norrmänn! Wihooo. Underbart att få sitta i sällskap med ett sådant trevligt folkslag, och även viktigt för kroppsharmonin att då och då få i sig en dos av detta underbart fina språk – det sjunger i öronen och hjärtat gör glädjeskutt när ord som ”koseligt” och ”Den e grei den” uppkommer inom hörhåll.
Vi har gjort oss bekanta med ett gäng norrmän som också bor här i Nakuru i höst.
Tre av dem var på resturangen, och med dem var två andra som de kände på nån vänster. Det hela slutade med att dessa två kom till hem till vår enkla bonings för en kvällsfika. Tyvärr, eftersom det hela vart väldigt spontant kunde inte de andra hänga på – det får bli en annan gång. Ett annat tyvärr, också det får vi skylla på spontaniteten, var att det enda vi kunde bjuda på var mangojuice och snustorra bullar (vi hade inget kaffee).
Trots detta blev det väldigt trevligt – om ni läser detta så tack än en gång för en trevlig kväll ;). Hundpresentation, omskrivning av låten Jambo Bwana och allmänt koseligt snack upptog agendan.
Dagarna måndag till onsdag har vi varit i ett samhälle som heter Gilgil, där bethesdas andra rehabiliteringhem för gatubarn ligger. Vi tillbringar många fler dagar på hemmet i Ngata, mycket beroende på att är närmre dit, men när vi väl är ute i Gilgil så blir det att vi sover över där, som alltså var fallet även denna gång. Det är charmigt att vara i Gilgil. Centret där har ingen el, så på kvällarna när mörkret har kommit samlas man i det lilla vardagsrummet, runt en fotogenlampa och tittar på ca en timmes tv med hjälp av ett bilbatteri. Efter detta kommer en underbar aftonbön full med afrikansk sång och sen är det bara att ta på sig pannlampan och gå till sitt.
Höjdpunkterna under detta besöket var många. Nedan följer ett urval.
- Innan vi hade kommit på måndagseftermiddagen hade de slaktat en get. Till middag fick vi alltså liite getkött och mycket getmage, tarmar med mera. Vi svenskar (jag, Markus och Lina) försökte äta det men det gick ikke! Ugalin, som i vanliga fall är väldigt gott, gick inte heller den ner, eftersom den var dränkt i sky gjort på vissa delar av tarminnehållet.
- Samma eftermiddag slaktade Markus en kanin. Den hängdes upp för att bli mör och dagen därpå tillredde Herr Slaktare ett underbart gott grillat djur. Denna dag var det dock ombytta när det gäller matuppskattning eftersom personalen på Gilgil bara äter kött från djur med klövar. (Ändå äter de kyckling.. strange??). Hur som helst så sa killarna att det var den godaste kanin dom ätit! Av hänsyn till känsliga läsare lägger vi ej upp de värsta bilderna gällandes de två ovanstående punkterna!
- På tisdagsförrmiddagen gick alla killarna, vi svenskar och en lärare en tur upp på ett litet berg i utkanterna av Gilgil. Fin utsikt, glatt humör och ett besök i en spännande grotta är intryck och minnen från denna lilla tripp!
- På onsdagförmiddagen, innan vi åkte hem, spelade vi en ytterst kul innebandymatch! Gilgilcentret har turen att det finns lite cementytor väldigt nära deras logiment, så dit går vi och spelar. Kul! Markus var bakom kameran, och jag och Lina hade hand om varsitt lag. Det hugger att säga det, men Linas lag vann med 6-4.
Såå! Där har ni våra senaste sju dagar. Nu ska ni få lite, sedan innan, utlovad information om en person som gång på gång dyker upp i vår blogg – Amos!
Amos är i en bra ålder – 21 år gammal! Han började som vår vakt och städare men redan första veckan gick detta över till en kompisrelation. Hans jobb går ut på att hålla ordning och reda på den tomten där vårt boende, och ett annat större hus ligger. Allting ägs av hans arbetsgivare, en man som äger en massa hotell runt om i västra Kenya. Som sagt vaktas vi nattetid av ett tiotal hundar, och på morgonen har ju dessa gjort sina behov. Amos är uppe tidigt för att fixa och torka. Annars gör han lite städning, diskning, tvättning och häcktrimmning (med en kökskniv!) Hur som, han är mer vår vän och hjälpreda. En kväll med Amos kan se ut på många olika sätt! Som sagt är han en hejare i köket, så ibland lagas det mat. Annars kan det vara lite samtal (djupa som odjupa), lite dans (Markus har köpt några sjukt sköna lovesongs på gatan) och traditionell Luo-trummning. Han har även hängt med till kyrkan de senaste söndagarna, vilket är kul!
Allmänna Fakta:
Helt namn: Amos Mokaya Momanyi
Födelseord: Mosocho
Födelsedatum: 15 June 1987
Uppväxtplats: Mosocho
Familj: 2 bröder och 5 systrar. en mamma och en pappa.
Gick på skola: Primary – Changana, Secondary – Kenyoro
Flickvän?: Ja...
Framtidsplaner: ”Be a computer engineer”
5 snabba
Snöstorm eller Skyfall
Ugali eller Pommes
Nokia eller Sony Ericsson
Hund eller Katt
Sasa eller Fenix!! - ”Mr Fat” citat Amos
utöver denna Amos-fakta får ni hålla till godo med bilder!
Swahiliskolan denna gång blir de hälsningfraser som Markus har lärt sig på marknadsplatsen :) Alla betyder typ ”Hur är det?”
Nango? - Luo
Nimwega? - Kikuyu
Nakiogoteba? - Kisii
Nataju? - Kikamba
Kjemige? - Kalenjin
Mrembe? - Luhya
”I´m never out of your sight.
You know everything I´m going
to say before I start the first sentence.
I look behind me and you´re there, then up
ahead and you´re there, too – your reassuring
presence, coming and going. This is too much,
too wonderful – I can´t take it all in!” Ps. 139: 4-6
21 år, Hundvalpar & Missionärs Safari
21 år!
Idag när jag vaknade kände jag mig verkligen Snyggare, Äldre, men oxå hur mycke svett ja lukta. Va ett tag sen jag hade tid och ork och chans att duscha. Tomas och Amos kom in och sjöng ljuvlig trestämmig sång, med kalashattar på huvet.
Idag ska vi ut till ngata en kortis, ikväll ska vi ut och äta med amos.:) så jag ser fram emot en härlig dag.
Men Mamma, Pappa, Johannes, jakob, Henrik, Anna, Sara och Maria, skulle vara kul å va me er ida, dock lite svårt. TA hand om er saknar er:) Ni e bra !
Maria kul att du börjat me badminton;) o anna du o henke bra att ni pluggar swahili (lär ni behöva);) Vi hörs hoppas jag!
å till alla andra, ha de fint för de ska jag ha:)
/Mac21
redbull med mandazi
på sängen!
Update: På födelsedagens eftermiddag gick Markus och jag för att kolla på en hundvalp, som skulle bli min så kallat seriösa present till honom på hans 21-års dag! Vi kom hem med 2 st väldigt söta hundvalpar :) Otroligt kul med lite liv i huset, och i vår, när vi flyttar ut på landet, kommer dessa vara utmärkta kompisar och vakthundar! De har fått ett stort eget rum och har sovplats på ett garderobsgolv. På dagarna kommer de att vara ute i trädgården, sen tar vi nog in dem på kvällarna...hehe. Vad gäller katten Paulus så får han nog finns sig i att vara lite längre ner på prioriteringslistan, men det kan inte hjäpas.
Namnen då?? Den ljusa har blivit döpt av Markus kära Syster Maria - Han får heta Fenix. Den lite mörkare, mer byrackelikande, valpen har vi döpt till Sasa. Ett vanligt ord på Swahili (betyder nu) som vi sa till dem båda väldigt mycket i början, så nu regagerar hon på det iaf :) Vi trodde förresten att de va två killar när vi köpte dem, men imorse kom vi på att det är en kille och en tjej (fenix är killen). Nån som vill ha valpar?? Mer om dessa hundar kommer alldeles säkert i framtida inlägg! Kul är det iaf ;)
Nu ska ni få en mindre ingående sammanfattning om den 5 dagar långa Missionärs-Safari som vi två och åtta andra var med på!
Dag 1 – Fredag 10/10
Jag och Markus tog oss på morgonen in till centrala Nakuru, för där bli uppplockade av den bussen som fungerar som fordon under trippen. Vi var de sista att hoppa in, och efter en tankning i staden bar det av västerut!
Deltagarlista:
Lina – En missionär
Sofia – En missonär
Olle L – Far till Sofia
Kerstin – Mor till Sofia
Per-Olof – Bror till Sofia
Ulrika – Ska gifta sig med Per-Olof
Siri – Mormor till Sofia
Markus - Volentär
Thomas - Volentär
i Chesinende plockade vi även upp vår reseledare och ansvarige för trippen
Kerstin – En missionär
Första målet var Atemo, dit vi ankom runt kl 1400 lokal tid. Svenskpratandes finländska missionärer tog emot oss och vi bjöds på mycket god soppa! Eftermiddagen bestod mest av att ta de lugnt, och liten guidad tur i området fick vi av en viss Jorma, efternamn okänd. Han och hans fru är på besök i Kenya nu, de har varit missionärer innan, och tydligen hade han arbetat ihop med farfar. Lite kul det där, att åka ner hit – mitt ute i ingenstans känns de som, och träffa människor som känner samma människor som man själv vet om. Kvällen bestod av bibelstudie, ledare Olle, och efter detta en kvällsmat. Ca klockan åtta utbröt det glädje när strömmen gjorde entré, och hushållerskan tog då tillfället i akt och började diska!
ovanlig bladlus kanske?
Dagens Höjdpunkt: Det händer, som ni säkert förstår, mycket oväntade och roliga händelser på en sådan här tripp – man vet aldrig vad en missionär kan hitta på. Men vi (de som bloggen handlar om) måste ändå upphöja den stund av tillfredsställelse som infann sig när vi satte tänderna i den underbara frukten Mapera (guava). Denna otroligt fantasifulla och utsökta skapelse förde snabbt minnena tillbaka till en beskymmerlös ”missionärsbarns-tid”, när trädklättrande och barfotaspringande var lika vanliga fenomen som nutidens MSN och Facebook inloggningar
.
Dag 2 – Lördag 11/10
Vi satte av från Atemo runt halv 10. Ogango var första anhalten, och vi hade därmed den stora äran att besöka våra vänner David och Jontes uppväxtplats (kul va grabbs ;)). Där spiste vi lunch iform av ris, mackor och ett otroooligt välsockrat Chai (te), och bjöds på lite rundvandring.
Anhaltens mest överraskande ting var en stackars hund som hade bråkat med fel piggsvin. Krigskadorna visade sig tydligt genom att ca 10 centimeter, av den annars dubbelt så långa taggen, stack ut från ett ingångshål strax ovanför ”nosborrarna”.
Därifrån tog vi oss vidare till staden Kisii. Ett relativt händelselöst besök i matbutiken Nakumatt och körde vi mot dagens huvudmål, och även nattens depåstop – Itierio.
1990 spenderade Markus tre månader på detta ställe, som fungerade som första bostad för Rune Imberg med familj (då ännu inte fulltalig). Där fick vi lite rundvisning på en stor skola och en lite mindre klinik. Skolan, som väl vara det roligaste av de två, startades 1948 av svenska missionärer (Martin Luther) och har just nu ca 1400 studenter. Efter krisen i Kenya i vintras fick skolan in 300 elever extra, och många av dessa bor fortfarande i stora vita unicef-tält, uppslagna på skolgården.
Dagens höjdpunkt: Flera personer, däribland teologerna på septembervägen och prästgatan, reagerade säkert på att det faktiskt var Martin Luther som startade upp skolan på Itierio. Det visste faktiskt vi inte heller, men efter besöket på rektorsexpeditionen var vi denna kunskap rikare. Tanken har slagit oss att rektorn möjligen blandade ihop vår käre 1500-tals reformator med en viss Martin Lundström, som startade upp en skola där på stället i slutet av 40-talet. Du har inte skrivit fel i din bok Rune???
Dag 3 – Söndag 12/10
Öronen fylldes med ”gudtjänst-ljud” större delen av denna dagen, inte helt fel. Vi bodde på samma område som den stora skolan vi var och besökte på lördagen och studenterna på denna skolan går till den intillliggande kyrkan för ett gudtjänstbesök varje söndag. Klockan fem vaktande jag (thomas) av att flickorna på andra sidan häcken började tvätta kläder och dylikt. En och halv timme senare, dvs halv 7, satte det härliga afrikanska sjungandet igång och gudtjänst nr 1 var igång. Målgrupp: Primary-school (typ de yngsta eleverna i grundskolan). Två timmar senare följdens denna av Secondarys gudtjänst och ca halv 11 började de vuxnas. En liten paus i Gudsmötena togs mellan 1300 och 1700, för att då avsluta denna söndagen med ytterliggare en skolgudtjänst.
Annars har vi mest tatt det lugnt på Itierio och ätet chapati...gott!
Dagens höjdpunkt: I alla fall för ca 10 % av reseskaran - Vår chaufför som trodde Markus var 27 (tror ni hans volentärkompis kommer få höra det ofta??). Måste vara skägget.
Dag 4 – Måndag 13/10
Morgonen innehöll uppvaknande, mat, morgonbön och inpackning i vår buss. Ca klockan 0900 åkte vi hem till en biskop – Thomas Asiago. Där åt vi en andra frukost – mandasi och mängder med sötbananer, och redan klockan 10 kändes det som vi fyllt vår foderlucka med dagsbehovet!
Efter att Olle L planterat ett träd Mr Asiago´s tomt och jag och Markus spanat in en otroligt söt hundvalp, så åkte vi mot nästa anhalt – Matongo. Apropå hundvalpen så planerar vi att kanske införskaffa oss en sådan när vi flyttar till vårt nya boende ute i Sigowet i vår(höns, kamelont och get kanske också kommer finnas på vår lilla farm).
Anyway, Matongo – Markus kenyahem, Farfar och Farmor bodde här i många år och även pappa Gösta har sovit på dess mark. Med andra ord så kändes det som att gräva sig rätt ner i släktträdets rötter! Efter en fin kenyamiddag (ugali & kött), prat med några teologistudenter och lite rundvandring på området så sa vi tack och adjö för denna gången och åkte mot sista övernattningsstället på turen – Chesinende. Dit ankom vi vid mörkrets inbrott och hade en mycket trevligt kväll. Vår reseledare Kerstin bor där, och efter middagen (innehöll bland annat ugali-chips, gott!), fick vi det stora nöjet att få höra om hur Per–Olof och Ulrika träffades! Mycket kul att lyssna på och jag och Markus har tagit till oss många bra tips och förslag på hur man ska bära sig åt för att få fisken att nappa ;)
markus barndomshem
och markus
var det här du bodde pappa?
blir de teologi på matongo kanske?
Dagens höjdpunkt: Vår chaufför, tror han heter typ Bogo, hade aldrig prövat en dator förrut. Så när jag på kvällen plockade upp min så ville han väldigt gärna lära sig! Han fick lära sig hur man sätter på datorn, han spelade penguin racer, och så småningom öppnade han OpenOffice (word typ). Där skrev han några rader och avslutade genom att trycka på X:et uppe till höger, ni vet ;) Det var lite ovanligt att se någon såå extremt ovan vid en dator, hehe...så de var lite komiskt, och oj vad, i alla fall jag, undermedvetet tar för givet att alla vet hur man öppnat word och styr en musplatta. Hur som helst så var det väldigt kul att försöka lära honom lite ;)
vår chaffis, Bogo(?)
Dag 5 – Tisdag 14/10
Tisdagen ägnades åt hemresa! Frukost och ett kort besök på Kerstin´s skola avklarades mellan 8 och 10 och 10.05 hoppade vi in i minibussen och började åka mot Nakuru. I skrivandets stund är kl 12.30, hemresan gick bra och vi har varit hemma en halvtimme. Sammanfattningsvis kan vi säga att det har varit en mycket trevlig tripp. But – Borta bra med hemma bäst !
Dagens Höjdpunkt: När vi kom hem till Chabab hade Amos fixat en katt! Vet inte om vi kan kalla den vår egen, men just nu så jamar den vid mina fötter (hon verkar vara hungrig), och hon hänger i vårt hus, så vi säger att han är vår :). Brukar det inte vara så att när en bloggare skaffat husdjur så ber han/hon om förslag på vad djuret ska heta?? Hur som helst , vi anpassar oss inte efter den här världen, och har därför bestämt att hon ska heta Paulus!
Slutligen lite swailiskola, och dagen till ära kommer den gå i födelsedagens tema!
Pongezi – Gratulerar
Siku ya kuzaliwa – Födelsedagen
Zawadi – Presenter
Kiamsha kinywa kitandani – Frukost på sängen
Ishirini na moja - 21
Tack för oss för denna gång! Hoppas läsning varit till behållning, och vi lovar att återkomma med hur Paulus lever sitt liv i Chabab!
”Don´t fret or worry. Instead of worrying, pray.
Let petitions and praises shape your worries
into prayers, letting God know your concerns.
Before you know it, a sense of Gods wholeness,
everything coming together for good, will come
and settle you down. It´s wonderful what
happens when Christ displaces worry at the center
of your life” Fil. 4:6-7
Idag när jag vaknade kände jag mig verkligen Snyggare, Äldre, men oxå hur mycke svett ja lukta. Va ett tag sen jag hade tid och ork och chans att duscha. Tomas och Amos kom in och sjöng ljuvlig trestämmig sång, med kalashattar på huvet.
Idag ska vi ut till ngata en kortis, ikväll ska vi ut och äta med amos.:) så jag ser fram emot en härlig dag.
Men Mamma, Pappa, Johannes, jakob, Henrik, Anna, Sara och Maria, skulle vara kul å va me er ida, dock lite svårt. TA hand om er saknar er:) Ni e bra !
Maria kul att du börjat me badminton;) o anna du o henke bra att ni pluggar swahili (lär ni behöva);) Vi hörs hoppas jag!
å till alla andra, ha de fint för de ska jag ha:)
/Mac21
redbull med mandazi
på sängen!
Update: På födelsedagens eftermiddag gick Markus och jag för att kolla på en hundvalp, som skulle bli min så kallat seriösa present till honom på hans 21-års dag! Vi kom hem med 2 st väldigt söta hundvalpar :) Otroligt kul med lite liv i huset, och i vår, när vi flyttar ut på landet, kommer dessa vara utmärkta kompisar och vakthundar! De har fått ett stort eget rum och har sovplats på ett garderobsgolv. På dagarna kommer de att vara ute i trädgården, sen tar vi nog in dem på kvällarna...hehe. Vad gäller katten Paulus så får han nog finns sig i att vara lite längre ner på prioriteringslistan, men det kan inte hjäpas.
Namnen då?? Den ljusa har blivit döpt av Markus kära Syster Maria - Han får heta Fenix. Den lite mörkare, mer byrackelikande, valpen har vi döpt till Sasa. Ett vanligt ord på Swahili (betyder nu) som vi sa till dem båda väldigt mycket i början, så nu regagerar hon på det iaf :) Vi trodde förresten att de va två killar när vi köpte dem, men imorse kom vi på att det är en kille och en tjej (fenix är killen). Nån som vill ha valpar?? Mer om dessa hundar kommer alldeles säkert i framtida inlägg! Kul är det iaf ;)
Nu ska ni få en mindre ingående sammanfattning om den 5 dagar långa Missionärs-Safari som vi två och åtta andra var med på!
Dag 1 – Fredag 10/10
Jag och Markus tog oss på morgonen in till centrala Nakuru, för där bli uppplockade av den bussen som fungerar som fordon under trippen. Vi var de sista att hoppa in, och efter en tankning i staden bar det av västerut!
Deltagarlista:
Lina – En missionär
Sofia – En missonär
Olle L – Far till Sofia
Kerstin – Mor till Sofia
Per-Olof – Bror till Sofia
Ulrika – Ska gifta sig med Per-Olof
Siri – Mormor till Sofia
Markus - Volentär
Thomas - Volentär
i Chesinende plockade vi även upp vår reseledare och ansvarige för trippen
Kerstin – En missionär
Första målet var Atemo, dit vi ankom runt kl 1400 lokal tid. Svenskpratandes finländska missionärer tog emot oss och vi bjöds på mycket god soppa! Eftermiddagen bestod mest av att ta de lugnt, och liten guidad tur i området fick vi av en viss Jorma, efternamn okänd. Han och hans fru är på besök i Kenya nu, de har varit missionärer innan, och tydligen hade han arbetat ihop med farfar. Lite kul det där, att åka ner hit – mitt ute i ingenstans känns de som, och träffa människor som känner samma människor som man själv vet om. Kvällen bestod av bibelstudie, ledare Olle, och efter detta en kvällsmat. Ca klockan åtta utbröt det glädje när strömmen gjorde entré, och hushållerskan tog då tillfället i akt och började diska!
ovanlig bladlus kanske?
Dagens Höjdpunkt: Det händer, som ni säkert förstår, mycket oväntade och roliga händelser på en sådan här tripp – man vet aldrig vad en missionär kan hitta på. Men vi (de som bloggen handlar om) måste ändå upphöja den stund av tillfredsställelse som infann sig när vi satte tänderna i den underbara frukten Mapera (guava). Denna otroligt fantasifulla och utsökta skapelse förde snabbt minnena tillbaka till en beskymmerlös ”missionärsbarns-tid”, när trädklättrande och barfotaspringande var lika vanliga fenomen som nutidens MSN och Facebook inloggningar
.
Dag 2 – Lördag 11/10
Vi satte av från Atemo runt halv 10. Ogango var första anhalten, och vi hade därmed den stora äran att besöka våra vänner David och Jontes uppväxtplats (kul va grabbs ;)). Där spiste vi lunch iform av ris, mackor och ett otroooligt välsockrat Chai (te), och bjöds på lite rundvandring.
Anhaltens mest överraskande ting var en stackars hund som hade bråkat med fel piggsvin. Krigskadorna visade sig tydligt genom att ca 10 centimeter, av den annars dubbelt så långa taggen, stack ut från ett ingångshål strax ovanför ”nosborrarna”.
Därifrån tog vi oss vidare till staden Kisii. Ett relativt händelselöst besök i matbutiken Nakumatt och körde vi mot dagens huvudmål, och även nattens depåstop – Itierio.
1990 spenderade Markus tre månader på detta ställe, som fungerade som första bostad för Rune Imberg med familj (då ännu inte fulltalig). Där fick vi lite rundvisning på en stor skola och en lite mindre klinik. Skolan, som väl vara det roligaste av de två, startades 1948 av svenska missionärer (Martin Luther) och har just nu ca 1400 studenter. Efter krisen i Kenya i vintras fick skolan in 300 elever extra, och många av dessa bor fortfarande i stora vita unicef-tält, uppslagna på skolgården.
Dagens höjdpunkt: Flera personer, däribland teologerna på septembervägen och prästgatan, reagerade säkert på att det faktiskt var Martin Luther som startade upp skolan på Itierio. Det visste faktiskt vi inte heller, men efter besöket på rektorsexpeditionen var vi denna kunskap rikare. Tanken har slagit oss att rektorn möjligen blandade ihop vår käre 1500-tals reformator med en viss Martin Lundström, som startade upp en skola där på stället i slutet av 40-talet. Du har inte skrivit fel i din bok Rune???
Dag 3 – Söndag 12/10
Öronen fylldes med ”gudtjänst-ljud” större delen av denna dagen, inte helt fel. Vi bodde på samma område som den stora skolan vi var och besökte på lördagen och studenterna på denna skolan går till den intillliggande kyrkan för ett gudtjänstbesök varje söndag. Klockan fem vaktande jag (thomas) av att flickorna på andra sidan häcken började tvätta kläder och dylikt. En och halv timme senare, dvs halv 7, satte det härliga afrikanska sjungandet igång och gudtjänst nr 1 var igång. Målgrupp: Primary-school (typ de yngsta eleverna i grundskolan). Två timmar senare följdens denna av Secondarys gudtjänst och ca halv 11 började de vuxnas. En liten paus i Gudsmötena togs mellan 1300 och 1700, för att då avsluta denna söndagen med ytterliggare en skolgudtjänst.
Annars har vi mest tatt det lugnt på Itierio och ätet chapati...gott!
Dagens höjdpunkt: I alla fall för ca 10 % av reseskaran - Vår chaufför som trodde Markus var 27 (tror ni hans volentärkompis kommer få höra det ofta??). Måste vara skägget.
Dag 4 – Måndag 13/10
Morgonen innehöll uppvaknande, mat, morgonbön och inpackning i vår buss. Ca klockan 0900 åkte vi hem till en biskop – Thomas Asiago. Där åt vi en andra frukost – mandasi och mängder med sötbananer, och redan klockan 10 kändes det som vi fyllt vår foderlucka med dagsbehovet!
Efter att Olle L planterat ett träd Mr Asiago´s tomt och jag och Markus spanat in en otroligt söt hundvalp, så åkte vi mot nästa anhalt – Matongo. Apropå hundvalpen så planerar vi att kanske införskaffa oss en sådan när vi flyttar till vårt nya boende ute i Sigowet i vår(höns, kamelont och get kanske också kommer finnas på vår lilla farm).
Anyway, Matongo – Markus kenyahem, Farfar och Farmor bodde här i många år och även pappa Gösta har sovit på dess mark. Med andra ord så kändes det som att gräva sig rätt ner i släktträdets rötter! Efter en fin kenyamiddag (ugali & kött), prat med några teologistudenter och lite rundvandring på området så sa vi tack och adjö för denna gången och åkte mot sista övernattningsstället på turen – Chesinende. Dit ankom vi vid mörkrets inbrott och hade en mycket trevligt kväll. Vår reseledare Kerstin bor där, och efter middagen (innehöll bland annat ugali-chips, gott!), fick vi det stora nöjet att få höra om hur Per–Olof och Ulrika träffades! Mycket kul att lyssna på och jag och Markus har tagit till oss många bra tips och förslag på hur man ska bära sig åt för att få fisken att nappa ;)
markus barndomshem
och markus
var det här du bodde pappa?
blir de teologi på matongo kanske?
Dagens höjdpunkt: Vår chaufför, tror han heter typ Bogo, hade aldrig prövat en dator förrut. Så när jag på kvällen plockade upp min så ville han väldigt gärna lära sig! Han fick lära sig hur man sätter på datorn, han spelade penguin racer, och så småningom öppnade han OpenOffice (word typ). Där skrev han några rader och avslutade genom att trycka på X:et uppe till höger, ni vet ;) Det var lite ovanligt att se någon såå extremt ovan vid en dator, hehe...så de var lite komiskt, och oj vad, i alla fall jag, undermedvetet tar för givet att alla vet hur man öppnat word och styr en musplatta. Hur som helst så var det väldigt kul att försöka lära honom lite ;)
vår chaffis, Bogo(?)
Dag 5 – Tisdag 14/10
Tisdagen ägnades åt hemresa! Frukost och ett kort besök på Kerstin´s skola avklarades mellan 8 och 10 och 10.05 hoppade vi in i minibussen och började åka mot Nakuru. I skrivandets stund är kl 12.30, hemresan gick bra och vi har varit hemma en halvtimme. Sammanfattningsvis kan vi säga att det har varit en mycket trevlig tripp. But – Borta bra med hemma bäst !
Dagens Höjdpunkt: När vi kom hem till Chabab hade Amos fixat en katt! Vet inte om vi kan kalla den vår egen, men just nu så jamar den vid mina fötter (hon verkar vara hungrig), och hon hänger i vårt hus, så vi säger att han är vår :). Brukar det inte vara så att när en bloggare skaffat husdjur så ber han/hon om förslag på vad djuret ska heta?? Hur som helst , vi anpassar oss inte efter den här världen, och har därför bestämt att hon ska heta Paulus!
Slutligen lite swailiskola, och dagen till ära kommer den gå i födelsedagens tema!
Pongezi – Gratulerar
Siku ya kuzaliwa – Födelsedagen
Zawadi – Presenter
Kiamsha kinywa kitandani – Frukost på sängen
Ishirini na moja - 21
Tack för oss för denna gång! Hoppas läsning varit till behållning, och vi lovar att återkomma med hur Paulus lever sitt liv i Chabab!
”Don´t fret or worry. Instead of worrying, pray.
Let petitions and praises shape your worries
into prayers, letting God know your concerns.
Before you know it, a sense of Gods wholeness,
everything coming together for good, will come
and settle you down. It´s wonderful what
happens when Christ displaces worry at the center
of your life” Fil. 4:6-7
Ordlös predikan & update
Ytterligare en söndagkväll i stadsdelen Chabab, Nakuru, någonstans i södra Kenya. Oslo Gospel Choir (Preludium) ljuder i högtalarna, Markus snarkar på soffan och regnet, som har hållit på hela dagen, fortsätter att smattra mot tak och fönster. Skymning börjar falla och här sitter jag, Thomas (kallas förresten Scofield av vissa här nere. För er som vet vem det är fattar ni att jag tackar och tar emot. För er som inte vet – google han!), lagom nöjd över min väldigt dramatiska inledning, och tänkte ägna mig åt i-landsfenomenet ”bloggning”.
Vi börjar med dagen. Sabbaten har innehållit bokläsning, mat, cykeltaxi och gudtjänst (den dagen hade nog till och med en fariseé klarat sig undan med), och det har varit mycket skönt!
Det sistnämnda firade vi i en kyrka vid namn Kaptembwa, och lokalsyftet tjänades av ett litet rektangulärt lerhus på kanske 20*5 meter. Underbar afrikansk sång och en predikan får sammanfatta den 3 timmar långa tillställningen, och det var mycket gott att få vara där!
Detta låter säkert klyschigt, och ni har antagligen hört det tusen gånger förr, men att få se den glädje som dessa kenyaner har när de firar gudtjänst är så underbart. Vad har de att tacka Gud för? De har antagligen ingen dator, de ska nog inte äta fin mat ikväll och de flesta av dem har definitivt ingen framtid fylld med flygresor och utforskande av spännande kulturer att gå till mötes. Så vad tackar de Gud för?
Jag skäms när jag ser vilka ord mitt fingertryckande bildar, trots detta kan jag inte förneka att mina tankar allt för ofta går just så här. Och vad tydligt det då blir att jag förlitar mig mer på det materiella än på Gud.
Jag förstod inte så mycket av Swahili-predikan som utgick från en av Jesu liknelser (Luk. 14:15-24). Istället fick jag, bara av att se på dessa kenyaners sätt att fira gudtjänst, ett rejält undervisningspass över bergspredikan (Matteus 5-7) – Saliga är de fattiga... Samla inte skatter på jorden... Sök först Guds rike...
Veckan som jag och Markus går till mötes blir rolig! Imorgon (måndag) ska vi + Lina ut till Bethesdas andra rehabiliteringscenter, i ett litet samhälle som heter Gilgil. Visserligen har vi varit där innan, men denna gång ska vi till och med sova över! Blir kul – njebandymål ska snickras ihop, njebandy ska spelas och vi har med oss en get som ska spisas!
Hem till Nakuru på tisdag, två dagar här, och sen på fredag ska vi, och många med oss, på en rundtur i missionärens tecken! Svenskbesök i form av busschaufför Olle L Nilsson med fru, barn och lite annat (liten andel, procentmässigt räknat, av Missionär-Sofias familj) kommer ner, och bland annat dessa kommer att utgöra resekompanjoner under vår lilla tripp. Vi kommer att åka västerut, hälsa på några missionärer och besöka platser som varit viktiga för det svenska missionsarbetet i Kenya. Hemkomst nästa tisdag - så om vi inte bloggar innan dess så vet ni var vi håller hus! ;)
Dagens anti-dawkin´s tanke: Mitt rums gardiner är prydda med kolossalt många elefanter. I eftermiddags när jag låg och studerade dessa i någon minut slog det mig att inte en enda vettig person skulle hävda att det inte finns en designer bakom dessa gardiner och dess motiv. Ändå hävdar Richard Dawinks, och många fler med han, att modellen för motivet på dessa gardiner inte alls har uppkommit tack vare en designer utan av en slump! Modellen är betydligt mer komplex än fejk-elefentan på mina gardiner. Detta visar sig i att en riktigt elefant äter, går, förökar sig och mycket annat. Bara jag som inte riktigt ”tar det” resonemanget från Dawkins?
bilder från vår helkväll med amos - hemlagat kött, chapati och cola,
bloggning, swahiliplugg och idas sommarvisa framförande....
Slutligen lite Swahili-skola, som numera faktiskt har kommit att bli ganska seriös och användbar. I förra inlägget lärde vi oss hur man snyggt kommer in i ett samtal med en kenyan. För att sedan kunna driva detta samtal vidare kan man exempelvis använda sig av följande förslagna fraser!
Habari za watoto – Hur mår barnen?
Habari ya nyumbani – Hur är det hemma?
Habari za kazi – Hur är arbetet?
Habari za asubuhi – Hur är morgonen?
Habari betyder ordagrant nyheter, men i sammanhanget blir det typ som översättningen lyder.
Sasa tunamaliza kufunza kiswahili leo. - Nu slutar vi undervisa swahili för idag.
allt från oss!
/thomas & markus
But now, Lord, what do I look for?
My hope is in you. Psalm 39:7
Vi börjar med dagen. Sabbaten har innehållit bokläsning, mat, cykeltaxi och gudtjänst (den dagen hade nog till och med en fariseé klarat sig undan med), och det har varit mycket skönt!
Det sistnämnda firade vi i en kyrka vid namn Kaptembwa, och lokalsyftet tjänades av ett litet rektangulärt lerhus på kanske 20*5 meter. Underbar afrikansk sång och en predikan får sammanfatta den 3 timmar långa tillställningen, och det var mycket gott att få vara där!
Detta låter säkert klyschigt, och ni har antagligen hört det tusen gånger förr, men att få se den glädje som dessa kenyaner har när de firar gudtjänst är så underbart. Vad har de att tacka Gud för? De har antagligen ingen dator, de ska nog inte äta fin mat ikväll och de flesta av dem har definitivt ingen framtid fylld med flygresor och utforskande av spännande kulturer att gå till mötes. Så vad tackar de Gud för?
Jag skäms när jag ser vilka ord mitt fingertryckande bildar, trots detta kan jag inte förneka att mina tankar allt för ofta går just så här. Och vad tydligt det då blir att jag förlitar mig mer på det materiella än på Gud.
Jag förstod inte så mycket av Swahili-predikan som utgick från en av Jesu liknelser (Luk. 14:15-24). Istället fick jag, bara av att se på dessa kenyaners sätt att fira gudtjänst, ett rejält undervisningspass över bergspredikan (Matteus 5-7) – Saliga är de fattiga... Samla inte skatter på jorden... Sök först Guds rike...
Veckan som jag och Markus går till mötes blir rolig! Imorgon (måndag) ska vi + Lina ut till Bethesdas andra rehabiliteringscenter, i ett litet samhälle som heter Gilgil. Visserligen har vi varit där innan, men denna gång ska vi till och med sova över! Blir kul – njebandymål ska snickras ihop, njebandy ska spelas och vi har med oss en get som ska spisas!
Hem till Nakuru på tisdag, två dagar här, och sen på fredag ska vi, och många med oss, på en rundtur i missionärens tecken! Svenskbesök i form av busschaufför Olle L Nilsson med fru, barn och lite annat (liten andel, procentmässigt räknat, av Missionär-Sofias familj) kommer ner, och bland annat dessa kommer att utgöra resekompanjoner under vår lilla tripp. Vi kommer att åka västerut, hälsa på några missionärer och besöka platser som varit viktiga för det svenska missionsarbetet i Kenya. Hemkomst nästa tisdag - så om vi inte bloggar innan dess så vet ni var vi håller hus! ;)
Dagens anti-dawkin´s tanke: Mitt rums gardiner är prydda med kolossalt många elefanter. I eftermiddags när jag låg och studerade dessa i någon minut slog det mig att inte en enda vettig person skulle hävda att det inte finns en designer bakom dessa gardiner och dess motiv. Ändå hävdar Richard Dawinks, och många fler med han, att modellen för motivet på dessa gardiner inte alls har uppkommit tack vare en designer utan av en slump! Modellen är betydligt mer komplex än fejk-elefentan på mina gardiner. Detta visar sig i att en riktigt elefant äter, går, förökar sig och mycket annat. Bara jag som inte riktigt ”tar det” resonemanget från Dawkins?
bilder från vår helkväll med amos - hemlagat kött, chapati och cola,
bloggning, swahiliplugg och idas sommarvisa framförande....
Slutligen lite Swahili-skola, som numera faktiskt har kommit att bli ganska seriös och användbar. I förra inlägget lärde vi oss hur man snyggt kommer in i ett samtal med en kenyan. För att sedan kunna driva detta samtal vidare kan man exempelvis använda sig av följande förslagna fraser!
Habari za watoto – Hur mår barnen?
Habari ya nyumbani – Hur är det hemma?
Habari za kazi – Hur är arbetet?
Habari za asubuhi – Hur är morgonen?
Habari betyder ordagrant nyheter, men i sammanhanget blir det typ som översättningen lyder.
Sasa tunamaliza kufunza kiswahili leo. - Nu slutar vi undervisa swahili för idag.
allt från oss!
/thomas & markus
But now, Lord, what do I look for?
My hope is in you. Psalm 39:7
vardag i Kenya
Tiden springer iväg och vi har snart varit här en månad. Vi har kommit in i Kenya-livet nu, att vandra runt i staden känns ”som hemma” och den där turist-känslan som fanns de första två veckorna är i princip borta, vilket är skönt. Rutiner, som att handla långlivad mjölk på Wall Matt (Kenyas svar på Coop kanske?) och gå ut på kvällen för äta en Mahindi choma (grillad majskolv), börjar infinna sig och vips – fenomentet ”vardag” har återinträtt i våra liv.
Igår gjorde vi mer bekantskap med Kenyas lite sämre vägar. Hembesök till en före detta gatukille stod uppskrivet i missionärernas filofaxer och han bodde minst sagt lite off. Efter ett antal uppstuds i taket, många head-bangs i fönstret och en påtaglig träningsverk i höger arm (att hålla i sig i de där handtagen i taket är jobbigare än man tror) började jag förstå varför jag i barndomen var så mån om att åka tillbaka till Afrika och bygga vägar när jag blev stor. Hemmet vi besökte var fascinerade på många sätt. Killen som var anledningen till utflykten bodde hemma hos sin mormor, en 80-årig ung tant som var så magiskt pigg (såg ut som 60). Hon hälsade genom att klappa sina händer framför sig (inget handtagande här inte), pratade med kluckande indian-språkliknande ljud och drack en läsk till lunch.
Osämja mellan barn och vårdnadshavare var anledningen till besöket, och när vi lämnade var stämningen betydligt mer uppåt och båda parterna hade kommit överens om att försöka igen.
Så nu är det dags för mig (Markus) att göra entre här på bloggen,(till mammas stora förtjusning;))dock kan ja berätta att ja varit kompostitören till flera andra inlägg, lr iaf bidraig med ideer. Jag säger bara kenya !! Vilken frihet att vara tebax. Ibland känns de som ja bott här hela livet, bara språket som fattas men de kommer med tiden. I morgon ( läs idag) har vi våran extremt sköna lediga dag. Kommer hänga i stan, äta, snacka me folk, å njuta av det afrikanska lugnet! Funderar oxå på att köpa 2 cyklar me motor på så vi kan röra oss mer.
Det kommer även underlätta när ju ska ut till ngata, där bethesda ligger. David å Jonathan, i dec när ni kommer, ska vi glida rundor me dessa - ni e varmt välkommna! Så kan vi upptäcka kenya på nära håll:)
Nu ska vi ut å köpa kvällsmat, på menyn står det mahindi choma och cola.
Här rundar vi av för denna gång. Håll till godo med lite bilder och kanske den mest användbara swahiliskolan ever!
amos
lina (missionär)
Waidaka och Thomas
vanligt problem
pund(a)huvud
Idag tänkte vi lära er ord som får er att smälta in i de keyanska samhället. Hälsningsfraser på slang!
Mambo? - läget?
svar Poa!- de e chill!
Niaje? - läget?
svar Frechi! - de e frächt(bra)
Sasa? - hur e läget nu?
svar Poa tu! - bara chill
Sema? - läget?/har du nått å säga?
svar Fiti! - bra!
Story? - läget?/har du nån story?
svar antingen, hakuna neno, ne inget! (inga ord) eller Mob! - massa!
Ha de gott! /markus och thomas
Show me your ways, O LORD, teach me your paths;
guide me in your truth and teach me,
for you are God my Savior, and my hope is in you all day long.
Psalm 25:4-5
Igår gjorde vi mer bekantskap med Kenyas lite sämre vägar. Hembesök till en före detta gatukille stod uppskrivet i missionärernas filofaxer och han bodde minst sagt lite off. Efter ett antal uppstuds i taket, många head-bangs i fönstret och en påtaglig träningsverk i höger arm (att hålla i sig i de där handtagen i taket är jobbigare än man tror) började jag förstå varför jag i barndomen var så mån om att åka tillbaka till Afrika och bygga vägar när jag blev stor. Hemmet vi besökte var fascinerade på många sätt. Killen som var anledningen till utflykten bodde hemma hos sin mormor, en 80-årig ung tant som var så magiskt pigg (såg ut som 60). Hon hälsade genom att klappa sina händer framför sig (inget handtagande här inte), pratade med kluckande indian-språkliknande ljud och drack en läsk till lunch.
Osämja mellan barn och vårdnadshavare var anledningen till besöket, och när vi lämnade var stämningen betydligt mer uppåt och båda parterna hade kommit överens om att försöka igen.
Så nu är det dags för mig (Markus) att göra entre här på bloggen,(till mammas stora förtjusning;))dock kan ja berätta att ja varit kompostitören till flera andra inlägg, lr iaf bidraig med ideer. Jag säger bara kenya !! Vilken frihet att vara tebax. Ibland känns de som ja bott här hela livet, bara språket som fattas men de kommer med tiden. I morgon ( läs idag) har vi våran extremt sköna lediga dag. Kommer hänga i stan, äta, snacka me folk, å njuta av det afrikanska lugnet! Funderar oxå på att köpa 2 cyklar me motor på så vi kan röra oss mer.
Det kommer även underlätta när ju ska ut till ngata, där bethesda ligger. David å Jonathan, i dec när ni kommer, ska vi glida rundor me dessa - ni e varmt välkommna! Så kan vi upptäcka kenya på nära håll:)
Nu ska vi ut å köpa kvällsmat, på menyn står det mahindi choma och cola.
Här rundar vi av för denna gång. Håll till godo med lite bilder och kanske den mest användbara swahiliskolan ever!
amos
lina (missionär)
Waidaka och Thomas
vanligt problem
pund(a)huvud
Idag tänkte vi lära er ord som får er att smälta in i de keyanska samhället. Hälsningsfraser på slang!
Mambo? - läget?
svar Poa!- de e chill!
Niaje? - läget?
svar Frechi! - de e frächt(bra)
Sasa? - hur e läget nu?
svar Poa tu! - bara chill
Sema? - läget?/har du nått å säga?
svar Fiti! - bra!
Story? - läget?/har du nån story?
svar antingen, hakuna neno, ne inget! (inga ord) eller Mob! - massa!
Ha de gott! /markus och thomas
Show me your ways, O LORD, teach me your paths;
guide me in your truth and teach me,
for you are God my Savior, and my hope is in you all day long.
Psalm 25:4-5
Gud (?) och bön!
Nu är det söndagkväll här i Kenya. Markus har gått och lagt sig och jag ska väl snart göra detsamma. Vår helg har varit lite annorlunda. Gatubarns-fotbollen, som brukar äga rum på lördagar, uteblev på grund av en ”miss i kommunikationen” Lite synd, eftersom jag och Markus hade stuckit dit och var väldigt taggade på att spela med dem! Idag, söndag har jag varit på sjukhuset och fått lite medicin för ett tå-sår som blivit lite infekterat. Magproblem, lite feber då och då, svullna lymfkörtlar och en försträcklig tå-värk har varit mina symptom.
Markus har varit desto mer produktiv idag – efter det att morgonens gudtjänsten var slut lyckades han med konststycket att starta en kör. Så från och med nästa lördag ska han, jag och några afrikanska killar träna in sånger, för att sedan framföra dem i kyrkan.
Det var nog vår helg, i väldigt korta drag. Utöver det ovan-beskriva har vi väl ätit och läst... typ.
Mitt nuvarande bokprojekt – Bön, spelar det någon roll? av Philip Yancey, rekommenderas varmt! Har i och för sig inte kommit så långt, och boken sätter igång fler frågor än den kommer med svar, men följande punkter har den än så länge gjort mig uppmärksam på!
Ordet teologi? läran om Gud... kan man ha en lära om Gud? Gud, som inte på det hela taget verkar vara logisk (inom en människas ramar för logiskt tänkande)
Förstå mig rätt nu – läror och ”logier” är bra. Det är viktigt att veta vad jag tror på – i skydd mot vrångläror och dylikt... men läran om Gud?? ordet ”teologi” siktar inte lågt.
läran om Guds väsen? – kärlek, allsmäktig, bönhörande m.m. Aa, det kanske man kan ha en lära om?
läran om Guds ord(teologoslogi kan kanske vara ett namn då)? - vad säger Bibeln oss, osv. Aa den läran borde kanske också kunna existera. men... Läran om Gud?
blir det inte som att säga typ: nu har vi Gud! nu stoppar vi ner honom i teologi-lådan, och håller honom där. Och skulle inte världen och mitt liv funka si och så, och gå framåt i enlighet med ”Guden i lådan” och hans sätt att va (enligt vår teologi), då måste det vara nått fel på honom. För vi har ju en logisk lära om honom, då borde han agera efter den??
Jag vill själv läsa teologi, och tycker allt teologiskt är väldigt intressant. Och skulle man slå samman de förslagen på ”logier” som jag hade ovan kanske det lämpligaste namnet är just teologi.
Teologin har heller aldrig hävdat att man lyckats stoppa när hela Gud i teologi-lådan. Den brukar istället vara väldigt tydlig med att påpeka att ”vi inte kan veta allt om Gud och varför Han agerar (och ibland låter bli att agera) som Han gör”
Ändå, i alla fall för mig, försöker jag hitta logik i Gud och hur han handlar (har jag teologin att ”tacka”??); Varför helar Gud den ene men inte den andra? kan man be till Gud så som hon gör?? Varför känns Gud inte närvarande?? – jag gör ju precis om den där boken säger angående tillvägagångssättet i bön!
Och istället för att då acceptera att det finns brister i den så kallade teologin så beskyller jag Gud för brister...
Häromdagen gjorde Markus mig uppmärksam på en klisterlapp som satt i en Matato (en, oftast, trång minibuss-taxi) ”Relax, God is in control” med andra ord, så som David skrev: ”Be still before the Lord and wait patiently for him” Ps. 37:7
den läran - att ta de lugnt ihop med Gud, ta semester från mitt ”försök till att förstå Gud”-jobb, eller, ännu värre, ”försök till att vara Gud”-jobb och låta Gud vara just Gud, räcker väldigt långt!
Det tror jag på! – någon som inte går att fatta, någon som inte går att få ihop logisk och någon jag inte sett...
Varför ska tron vara logisk, om honom som jag tror på inte är det?? tron fyller i alla fall nått i mig, nått som inget annat lyckats fylla – det är logik nog. Och när problemen och ologiskheterna hopar sig – till det har vi fått bönen.
Vet ej vem jag citerar – men bra är det...
God has not promised
sun without rain
joy without sorrow
peace without pain
God has promised
stregth for the day
rest for the labour
light for the way
grace for the trials
help from above
unfailing sympathy
undying love
Gods strenght, light,
grace and help are
made available to us
through that great gift
of his undying love - PRAYER
Markus har varit desto mer produktiv idag – efter det att morgonens gudtjänsten var slut lyckades han med konststycket att starta en kör. Så från och med nästa lördag ska han, jag och några afrikanska killar träna in sånger, för att sedan framföra dem i kyrkan.
Det var nog vår helg, i väldigt korta drag. Utöver det ovan-beskriva har vi väl ätit och läst... typ.
Mitt nuvarande bokprojekt – Bön, spelar det någon roll? av Philip Yancey, rekommenderas varmt! Har i och för sig inte kommit så långt, och boken sätter igång fler frågor än den kommer med svar, men följande punkter har den än så länge gjort mig uppmärksam på!
- Spelar det någon? Jesus bad...och uppmanade oss att be. Bara det borde räcka som svar när tvivlen kommer.
- I bönen får jag vara helt ärlig med Gud.
- I bönen får jag kalla honom Fader/Pappa
Ordet teologi? läran om Gud... kan man ha en lära om Gud? Gud, som inte på det hela taget verkar vara logisk (inom en människas ramar för logiskt tänkande)
Förstå mig rätt nu – läror och ”logier” är bra. Det är viktigt att veta vad jag tror på – i skydd mot vrångläror och dylikt... men läran om Gud?? ordet ”teologi” siktar inte lågt.
läran om Guds väsen? – kärlek, allsmäktig, bönhörande m.m. Aa, det kanske man kan ha en lära om?
läran om Guds ord(teologoslogi kan kanske vara ett namn då)? - vad säger Bibeln oss, osv. Aa den läran borde kanske också kunna existera. men... Läran om Gud?
blir det inte som att säga typ: nu har vi Gud! nu stoppar vi ner honom i teologi-lådan, och håller honom där. Och skulle inte världen och mitt liv funka si och så, och gå framåt i enlighet med ”Guden i lådan” och hans sätt att va (enligt vår teologi), då måste det vara nått fel på honom. För vi har ju en logisk lära om honom, då borde han agera efter den??
Jag vill själv läsa teologi, och tycker allt teologiskt är väldigt intressant. Och skulle man slå samman de förslagen på ”logier” som jag hade ovan kanske det lämpligaste namnet är just teologi.
Teologin har heller aldrig hävdat att man lyckats stoppa när hela Gud i teologi-lådan. Den brukar istället vara väldigt tydlig med att påpeka att ”vi inte kan veta allt om Gud och varför Han agerar (och ibland låter bli att agera) som Han gör”
Ändå, i alla fall för mig, försöker jag hitta logik i Gud och hur han handlar (har jag teologin att ”tacka”??); Varför helar Gud den ene men inte den andra? kan man be till Gud så som hon gör?? Varför känns Gud inte närvarande?? – jag gör ju precis om den där boken säger angående tillvägagångssättet i bön!
Och istället för att då acceptera att det finns brister i den så kallade teologin så beskyller jag Gud för brister...
Häromdagen gjorde Markus mig uppmärksam på en klisterlapp som satt i en Matato (en, oftast, trång minibuss-taxi) ”Relax, God is in control” med andra ord, så som David skrev: ”Be still before the Lord and wait patiently for him” Ps. 37:7
den läran - att ta de lugnt ihop med Gud, ta semester från mitt ”försök till att förstå Gud”-jobb, eller, ännu värre, ”försök till att vara Gud”-jobb och låta Gud vara just Gud, räcker väldigt långt!
Det tror jag på! – någon som inte går att fatta, någon som inte går att få ihop logisk och någon jag inte sett...
Varför ska tron vara logisk, om honom som jag tror på inte är det?? tron fyller i alla fall nått i mig, nått som inget annat lyckats fylla – det är logik nog. Och när problemen och ologiskheterna hopar sig – till det har vi fått bönen.
Vet ej vem jag citerar – men bra är det...
God has not promised
sun without rain
joy without sorrow
peace without pain
God has promised
stregth for the day
rest for the labour
light for the way
grace for the trials
help from above
unfailing sympathy
undying love
Gods strenght, light,
grace and help are
made available to us
through that great gift
of his undying love - PRAYER
Zlatan & Ugali
Till en början med vill vi framföra ett varmt tack till Jonas Gustavsson för att vi ligger på tillflykt.se's ”blogg-rad”(och har en otroligt snygg logga!).
I angenämt sällskap med stora bloggprofiler som Stefan Gustavsson och Daniel Astgård känner vi oss ganska små ;), och vi ska verkligen göra vårt bästa för att hålla en någorlunda jämn nivå med män innesittandes på en så pass hög författar -och retorikkaliber. Lyckas vi inte med detta kan vi, till skillnad från ovanstående herrar, skylla på ständiga strömavbrott, slött internet (inget bredband här inte) och en, på grund av solen och värmen, tom idébank.
Till vänster om mig ligger just nu Markus och Amos, pluggandes swahili. Markus går verkligen framåt på detta område, och överraskar ständigt Nakurus invånare med klockrena hälsningsfraser och flytande prutningsförsök.
Jag håller på att lära mig så smått, men säger väl som vanligt (till både swahilistudier och efterhängsna marknadsförsäljare): labda kesho – kanske imorgon.
För tänk själva – att röra en fotboll för första gången i sällskap med Zlatan, att träna höga toner ihop med Josh Groban eller att gå på catwalken bredvid Brad Pitt --> icke kul.
Till stolta föräldrar och, i språkkunskaper, hotade syskon: Nu är Markus inte så ”överbra” som Zlatan är på fotboll, men han gör helt klart stora framsteg och ni förstår säkert principen ;).
I veckan har vi varit ute på Bethesda måndag - onsdag. Har dock varit lite annorlunda program eftersom Karin Gunnarsson-Ekström, missionssekreterare, och därmed vår boss, varit på besök. Bland annat har det varit ett möte med alla anställda inom Bethesda som tog sin tid (no hurry in africa), men det var intressant och kul att vara med på. Självklart har vi också hunnit med att spela lite njebandy – which they love.
Slagsmålstendenser uppstår ibland men då hörs Mr. Swahili´s klara stämma: Msipigani (typ, slås inte), och de slutar genast.
Idag (läs torsdag) har vi vår lediga dag. I förmiddags gick vi en tur på stan, köpte in lite trasiga cykeldäcks-slangar och åt chapati med kyckling. Eftermiddagen har ägnats åt läsning och slangsbellstillverkande (därav det konstiga köpet i föregående mening).
Att gå på gatan i Nakuru idag var en helt annan sak än om man jämför med de första dagarna, precis när vi kommit. Först kan ju nämnas att flesta försäljare känner igen oss och därför mer eller mindre har gett upp frasen ”special price for you my friend”. Desto roligare är att gatubarnen inte kommer och tigger hos oss längre. De vet vilka är, och eftersom att anställda på Bethesda har som policy att varken ge pengar eller köpa mat till barnen på gatan så gör de sig inte besväret. Policyn kommer av att denna, egentligenen snälla gest, gör att tiggande faktiskt blir en grej som funkar för barnen, och de ”uppmuntras” genom detta, indirekt, till att vara kvar på gatan. Istället vill de hälsa och småsnacka lite, vilket är kul!
för den vetgirige: Igårkväll (onsdag) började vi i en tradition i detta hus; varje onsdagkväll samlas jag, Markus, vår vän (och vakt) Amos och slutligen vår nattvakt Robert kring köksbordet för att äta kenyas nationalrätt ugali (majs & vatten) ((mums)).
vi va inne lite på Brad Pitt innan. En annan snygging är Johnny Depp, vars käkben är väldigt tydliga.
Avundsjuk – Enye husuda
att vara avundsjuk är ett destruktivt beteende. Något som inte är destruktivt brukar kan vara motsatsen - konstruktivt
Bra – Nzuri
vi hoppas ni tycker vår swahili-skola är rolig. Rolig på norska är lugn och norska pratas av norrmänn
Kisunguzungu – snurrig i bollen
nått annan som snurrar är vår galax och allt dess innehåll. MAKROEVOLUTION skriker Darwin och Dawkins och vårt fjärde ord blir därför, utan tvekan
Ateist – Mkana Mungu (enligt oss borde det vara hakuna Mungu)
klockan är halv elva och snart ska vi sova
Lala salama – Sov gott (sov tryggt)
Idag vill vi särskilt hälsa till våra kära syskon - hoppas ni har det bra (anna, jag saknar ditt skratt)
Vi hörs!
/thomas och markus
”Be strong and courageous.
Do not be terrified; do not be
discouraged, for the Lord your
God will be with you whereever
you go” Josua 1:9
I angenämt sällskap med stora bloggprofiler som Stefan Gustavsson och Daniel Astgård känner vi oss ganska små ;), och vi ska verkligen göra vårt bästa för att hålla en någorlunda jämn nivå med män innesittandes på en så pass hög författar -och retorikkaliber. Lyckas vi inte med detta kan vi, till skillnad från ovanstående herrar, skylla på ständiga strömavbrott, slött internet (inget bredband här inte) och en, på grund av solen och värmen, tom idébank.
Till vänster om mig ligger just nu Markus och Amos, pluggandes swahili. Markus går verkligen framåt på detta område, och överraskar ständigt Nakurus invånare med klockrena hälsningsfraser och flytande prutningsförsök.
Jag håller på att lära mig så smått, men säger väl som vanligt (till både swahilistudier och efterhängsna marknadsförsäljare): labda kesho – kanske imorgon.
För tänk själva – att röra en fotboll för första gången i sällskap med Zlatan, att träna höga toner ihop med Josh Groban eller att gå på catwalken bredvid Brad Pitt --> icke kul.
Till stolta föräldrar och, i språkkunskaper, hotade syskon: Nu är Markus inte så ”överbra” som Zlatan är på fotboll, men han gör helt klart stora framsteg och ni förstår säkert principen ;).
I veckan har vi varit ute på Bethesda måndag - onsdag. Har dock varit lite annorlunda program eftersom Karin Gunnarsson-Ekström, missionssekreterare, och därmed vår boss, varit på besök. Bland annat har det varit ett möte med alla anställda inom Bethesda som tog sin tid (no hurry in africa), men det var intressant och kul att vara med på. Självklart har vi också hunnit med att spela lite njebandy – which they love.
Slagsmålstendenser uppstår ibland men då hörs Mr. Swahili´s klara stämma: Msipigani (typ, slås inte), och de slutar genast.
Idag (läs torsdag) har vi vår lediga dag. I förmiddags gick vi en tur på stan, köpte in lite trasiga cykeldäcks-slangar och åt chapati med kyckling. Eftermiddagen har ägnats åt läsning och slangsbellstillverkande (därav det konstiga köpet i föregående mening).
Att gå på gatan i Nakuru idag var en helt annan sak än om man jämför med de första dagarna, precis när vi kommit. Först kan ju nämnas att flesta försäljare känner igen oss och därför mer eller mindre har gett upp frasen ”special price for you my friend”. Desto roligare är att gatubarnen inte kommer och tigger hos oss längre. De vet vilka är, och eftersom att anställda på Bethesda har som policy att varken ge pengar eller köpa mat till barnen på gatan så gör de sig inte besväret. Policyn kommer av att denna, egentligenen snälla gest, gör att tiggande faktiskt blir en grej som funkar för barnen, och de ”uppmuntras” genom detta, indirekt, till att vara kvar på gatan. Istället vill de hälsa och småsnacka lite, vilket är kul!
för den vetgirige: Igårkväll (onsdag) började vi i en tradition i detta hus; varje onsdagkväll samlas jag, Markus, vår vän (och vakt) Amos och slutligen vår nattvakt Robert kring köksbordet för att äta kenyas nationalrätt ugali (majs & vatten) ((mums)).
vi va inne lite på Brad Pitt innan. En annan snygging är Johnny Depp, vars käkben är väldigt tydliga.
Avundsjuk – Enye husuda
att vara avundsjuk är ett destruktivt beteende. Något som inte är destruktivt brukar kan vara motsatsen - konstruktivt
Bra – Nzuri
vi hoppas ni tycker vår swahili-skola är rolig. Rolig på norska är lugn och norska pratas av norrmänn
Kisunguzungu – snurrig i bollen
nått annan som snurrar är vår galax och allt dess innehåll. MAKROEVOLUTION skriker Darwin och Dawkins och vårt fjärde ord blir därför, utan tvekan
Ateist – Mkana Mungu (enligt oss borde det vara hakuna Mungu)
klockan är halv elva och snart ska vi sova
Lala salama – Sov gott (sov tryggt)
Idag vill vi särskilt hälsa till våra kära syskon - hoppas ni har det bra (anna, jag saknar ditt skratt)
Vi hörs!
/thomas och markus
”Be strong and courageous.
Do not be terrified; do not be
discouraged, for the Lord your
God will be with you whereever
you go” Josua 1:9
Bilder och swahiliskola...
Njebandyn är nu i full gång!
Nu sitter vi på vår fina utplats (se bild) och njuter av morgonsolen + Erik Tilling.
Tänkte att detta inlägg, i skrift och info, stanner här. Delar istället med oss av lite bilder och, sist men inte minst, swahiliskolan ;)
kommentera gärna min nya frisyr :)
vår uteplats
swahiliplugg med vår vän
och vakt Amos
vi
Arap Moi - före detta president
"I give 100 000, by myself"
Vi uthärdar knappt den strålade morgonsol som värmer våra ansikten
uthärda – vumilia
apropå morgonsol, så fjällar Thomas öronsnippar nästan sönder
fjällar – fanns inte i ordlistan, där emot fanns fiskfjäll
fiskfjäll - gamba
gamba- det får oss utsökt att tänka på kamba
kamba – rep, grovt snöre
kamba, ja de rimmar ju på samba. Då får vi en till brasiliansk fotbollsspelare - Ronaldinho
tjock – mnene
tillsist lär vi oss därför ordet mened
mened – ushuhuda wa uwongo
vi hörs! /thomas & markus
Herre, Du min klippa, min eviga ro,
endast på dig vill ja bygga mitt bo.
Allting jag uppgav, och allting jag vann,
när jag min frälsning i Guds ordet fann.
Hoppet jag nu äger, det fann jag i Dig,
kraften och nåden som räddade mig.
Jesus, Du min Herre är sanning och ljus,
öppnade vägen till himmelens ljus.
Livet som jag lever är format av Dig,
skaparens händer som omsluter mig.
Öppnade mina ögon och tag så min hand,
led mig O jesus till evighetsland
Längtan som jag känner har fäste i dig,
kom, Herre kom, ja allt närmare mig.
Du som är källan, kom släck all min törst,
mätta min hunger, du som älskat mig först.
(Närmare mig av t ex Erik Tilling)
Utebandy m.m. - Njebandy m.m.
Nu är det fredagkväll och vi tar de lugnt. Ulf Christiansson sjunger för oss genom vårt nyinköpta datorhögtalarsett. Trots att det innehåller två vanliga speakers, en så kallad ”super-woofer” och på förpackningen heter (hör och häpna!!)” Amplified Multiple Super Computer Speaker System, var där ingen garanti - ”In kenya there is no guarantee. If it brokes tomorrow – no guarantee”.
Efter att vi berättat om sveriges åratals-garantier, och vår numera indiske vän försökt sälja på Markus ett silverkors (bara genom att hålla i det sjönk priset ner till hälften), sa vi tack och adjö. Nu har de gått tio minuter sen jag börja skriva – Ulf har ersatts av Bono och Super Woofer & Co funkar än ;). Låter er veta när det hälsotillståndet ändrats.
Nu till något lite mer relevant...
Veckan har gått av bara farten och större delen av den har tillbringats på Bethesda. I tisdags köptes det in träplankor och hönsnät och vi började snickra ihop innebandymål. Halva onsdagen gick åt till samma syfte, för att sedan nå sitt klimax på onsdageftermiddag – utdelning av innebandyklubbor, utplacering av mål, positioner, utläggning av de mest grundläggande regler (såsom teckningsställning, hög klubba och ”fäktningförbudet”) och sist men inte minst (ursäkta klyschan) utövande av innebandy!
De tycker det är väldigt kul, och utvecklingen går raskt framåt! Passningspelet har blivit alltmer påtagligt och skotten, som i början mer liknande överambitiösa golfsvingar, börjar allt mer se ut som innebandyskott. Förhoppningsvis håller deras intresse i sig och när vi lämnar Bethesda ska Kenyas enda innebandylag (blir det landslag då?) både kunna zorra och skjuta slagskott så de sjunger om det!
Fredagkväll har nu blivit lördagkväll – att blogga är en tidskrävande sysselsättning ska ni veta!
Dagen har varit annorlunda och kul! Klockan 6 gick vi upp...aouch... för att ta oss in till centrala Nakuru till kl halv 8. Där anordnades det en marsch till förmån för ett nytt hem för gatubarn. Storfrämmat på besök i form av förra presidenten Daniel Arap Moi, som avslutade insamlingen till det nya hemmet med följande ord, högt sägandes i mikrofonen: And I give 100 000. By myself.
Marschen gick runt i hela Nakuru och efter en vandring i stekande sol, iklädd jeans, de oerhört svett-transporterade intersportsockarna (ironi) och en lagom tight tröja så var det fint att ta en ”pumzika” (paus) efter fem kvart / 6 km.
I Nakuru brukar jag och Markus åka Boda Boda – cykeltaxi. Ett miljövänligt och billigt alternativ som brukar vara väldigt bekvämt. Man sätter sig tillrätta på den sköna dynan som är fäst på pakethållaren och sen är det bara att hålla fast i de två små handtagen som är fästa framför en. Markus hade i morse turen att få tag på en som spelade musik! Att ta sig från en plats till en annan i Nakuru har ett fast pris på 20 sh (2 SEK). Dagens eftermiddagschaufförer ville dock annorlunda, och även efter det att Markus hade frågat en förbigående herre vad det fasta priset för en Boda Boda var (och han högt och tydligt sa 20 sh), så ville killen annorlunda. I slutet av diskussionen var det rätt mycket folk som stod och lyssnade och till sist fick killen en del av de extrapengarna han ville ha. Visserligen rör det sig inte om så stora summor för oss, men att ta extrabetalt bara för att det är vita som åker, och därpå ljuga trots att flera människor intygar att det fasta priset är 20 sh, gjorde hela saken lite störande.
Ikväll (läs: lördagkväll) har vi haft den angenäma äran att få äta middag med fyra rutinerade missionärskvinnor! Det var väldigt trevligt att få umgås med denna sällsynta folkgrupp, och de var nästan som vanliga människor ;)
sorry om bloggen blir uppdaterad lite sällan. internet-tillgången är inte alltid på topp! nästa inlägg ska vi försöka slänga upp senare i veckan...bilder att vänta då! ;) swahili skolan kommer även tillbaka nästa inlägg ;)
till dess – ha de gott
ses & hörs / thomas och markus
”My grace is enough; it's all you need.
My strenght comes into its own in your weakness...
... I just let Christ take over! And so the weaker I get,
the stronger I become” 2 Cor. 12:9-10 (The Message)
Efter att vi berättat om sveriges åratals-garantier, och vår numera indiske vän försökt sälja på Markus ett silverkors (bara genom att hålla i det sjönk priset ner till hälften), sa vi tack och adjö. Nu har de gått tio minuter sen jag börja skriva – Ulf har ersatts av Bono och Super Woofer & Co funkar än ;). Låter er veta när det hälsotillståndet ändrats.
Nu till något lite mer relevant...
Veckan har gått av bara farten och större delen av den har tillbringats på Bethesda. I tisdags köptes det in träplankor och hönsnät och vi började snickra ihop innebandymål. Halva onsdagen gick åt till samma syfte, för att sedan nå sitt klimax på onsdageftermiddag – utdelning av innebandyklubbor, utplacering av mål, positioner, utläggning av de mest grundläggande regler (såsom teckningsställning, hög klubba och ”fäktningförbudet”) och sist men inte minst (ursäkta klyschan) utövande av innebandy!
De tycker det är väldigt kul, och utvecklingen går raskt framåt! Passningspelet har blivit alltmer påtagligt och skotten, som i början mer liknande överambitiösa golfsvingar, börjar allt mer se ut som innebandyskott. Förhoppningsvis håller deras intresse i sig och när vi lämnar Bethesda ska Kenyas enda innebandylag (blir det landslag då?) både kunna zorra och skjuta slagskott så de sjunger om det!
Fredagkväll har nu blivit lördagkväll – att blogga är en tidskrävande sysselsättning ska ni veta!
Dagen har varit annorlunda och kul! Klockan 6 gick vi upp...aouch... för att ta oss in till centrala Nakuru till kl halv 8. Där anordnades det en marsch till förmån för ett nytt hem för gatubarn. Storfrämmat på besök i form av förra presidenten Daniel Arap Moi, som avslutade insamlingen till det nya hemmet med följande ord, högt sägandes i mikrofonen: And I give 100 000. By myself.
Marschen gick runt i hela Nakuru och efter en vandring i stekande sol, iklädd jeans, de oerhört svett-transporterade intersportsockarna (ironi) och en lagom tight tröja så var det fint att ta en ”pumzika” (paus) efter fem kvart / 6 km.
I Nakuru brukar jag och Markus åka Boda Boda – cykeltaxi. Ett miljövänligt och billigt alternativ som brukar vara väldigt bekvämt. Man sätter sig tillrätta på den sköna dynan som är fäst på pakethållaren och sen är det bara att hålla fast i de två små handtagen som är fästa framför en. Markus hade i morse turen att få tag på en som spelade musik! Att ta sig från en plats till en annan i Nakuru har ett fast pris på 20 sh (2 SEK). Dagens eftermiddagschaufförer ville dock annorlunda, och även efter det att Markus hade frågat en förbigående herre vad det fasta priset för en Boda Boda var (och han högt och tydligt sa 20 sh), så ville killen annorlunda. I slutet av diskussionen var det rätt mycket folk som stod och lyssnade och till sist fick killen en del av de extrapengarna han ville ha. Visserligen rör det sig inte om så stora summor för oss, men att ta extrabetalt bara för att det är vita som åker, och därpå ljuga trots att flera människor intygar att det fasta priset är 20 sh, gjorde hela saken lite störande.
Ikväll (läs: lördagkväll) har vi haft den angenäma äran att få äta middag med fyra rutinerade missionärskvinnor! Det var väldigt trevligt att få umgås med denna sällsynta folkgrupp, och de var nästan som vanliga människor ;)
sorry om bloggen blir uppdaterad lite sällan. internet-tillgången är inte alltid på topp! nästa inlägg ska vi försöka slänga upp senare i veckan...bilder att vänta då! ;) swahili skolan kommer även tillbaka nästa inlägg ;)
till dess – ha de gott
ses & hörs / thomas och markus
”My grace is enough; it's all you need.
My strenght comes into its own in your weakness...
... I just let Christ take over! And so the weaker I get,
the stronger I become” 2 Cor. 12:9-10 (The Message)
thank You
Nu har vi varit här i lite mer än en vecka. Igår flyttade vi från hotellrummet som har fungerat som temporär lösning, och gjorde oss hemmastadda i den lägenhet/lilla hus som jag och Markus i ca tre månader ska kalla "home". Liggandes i den trevliga stadsdelen Chabab och kvällstid vaktandes av 10 st hundar bidrar till att vi har alla förutsättningar att trivas.
I fredags var vi på streetwork. Det innebär att ett team med personer, involverade i det gatubarnsarbete som bedrivs i Nakuru, går runt på stadens gator och pratar med gatubarnen, bjuder in dem till fotboll + mat på lördagen och klädtvättning, kyrka och mat på söndagen.
Denna streetwork brukar vara det första av de många steg som tas från det att ett barn lever på gatan till det att barnet bor på Bethesda Children Ministry och där bli inskolad i ett liv där gatuboende undviks.
Att se den extrema fattigdom som råder i många områden och präglar tusentals personer här i Nakuru lockar fram väldigt många olika känslor och tankar. Störst av dem alla (i alla fall i mitt fall) - dåligt samvete. Varför har jag det så bra och många här nere det så dåligt? Vem är jag, att förtjäna lyxen att födas i en välståndsfamilj och inte killen som dövar sin hunger genom att sniffa lim i gathörnet därborta?
Är känslan berättigad? Nej...i alla fall inte som "första & största - känsla"
Den största känslan jag borde ha är tacksamhet. Tacksamhet till Gud för att jag råkar vara en av de människor som har sluppit undan den extrema fattigdomen. Tacksamhet till Gud för att jag kan äta mig mätt och belåten, klä mig efter väder och sova i en skön säng, under ett helt tak. Helt enkelt tacksamhet till Gud för att jag får leva i välstånd.
Det är Hur jag handskas med det här välståndet jag lever i som borde ge mig dåligt samvete. Inte Att jag gör det.
/thomas och makkan
"But I will sing of your streght,
in the morning I will sing of your love;
for you are my fortress,
my refuge in times of trouble.
O my Streght, I sing praise to you;
you, O God, are my fortress,
my loving God" Psalm 59:16-17
Vi Gratulerar pappa Gösta – Tunapongesa baba Gösta
Till att börja med vill vi gratulera Pappa / Gösta på din 60-årsdag(!).
Hoppas den har varit trevlig trots utebliven närvaro från två trevliga personer (underteckande), och att din fest på lördag blir en trevlig tillställning!
Vi är nu på plats i Nakuru, som ska vara vårt arbetsområde de närmsta tre månaderna, men eftersom att vår lägenhet och framtida boende är "under construction" bor vi för tillfället på hotellet Waterbuck i stadens centrala delar.
Igår var första gången vi träffade killarna på Bethesda, det vill säga det rehabiliteringshem där vi kommer arbeta nu i höst. De är verkligen störtsköna, fulla av livsglädje och skratt. Igår och idag har vi mest börjat lära känna varandra, lirat lite boll (finns de något bättre sätt att snabbt och enkelt börja umgås med människor från en annan kultur? tvivlar på det!), dansat till kenyansk radio och ätit ris och bruna böner i vääldigt stora portioner.
Imbergsläktens egen magiker Markus har hunnit med att förbluffa de små kidsen med transporterande silverringar och försvinnande sidendukar (känns detta igen?), och med stora ögon och gapande munnar vill de ha mer av detta ämne. Intrycken och tankarna från Bethesda de första dagarna är många och osorterade och förhoppningsvis kommer de att bli betänkta, mer grundade och analyserade under de kommande dagarna. Därefter ska vi se om det kan bli ett lite längre inlägg om dessa barns nuvarande hem och vardag.
vi, sofia och några av killarna
på bethesda
Imorgon ska vi vara med på "streetwork", vilket innebär att ett team går runt i Nakurus centrala delar för att träffa och knyta kontakter med gatubarn.
Nu över till vår kära swahiliskola :)
Eftersom att Pappa fyller år idag och tänkte vi börja med Öppet hus - Wasiwasi nyumba
Nått vi hoppas att han inte bjuder på är blomkål! Koliflaa - blomkål
Om han nu mot förmodan ändå skulle bjuda på detta finns de risk för att folk får ont i magen. Konsekvensen av detta blir pruttande och tar vi bort ett T får vi ett fenomen som är vanligare i Kenya än i Sverige
Pigania Bei - Pruta
På tal om det prutade Markus på ett bälte igår.
Ukanda - Bälte
Ukanda låter som Uganda därför lär vi oss nu ett väderstreck!
Magharibi - Väster
För er seriösa läsare hoppas vi att ni kan ta vår "ungdomliga humor" med en nypa salt och trots allt fortsätta läsa vår blogg!
Vi snakkes!
/thomas & markus
"Praise be to the Lord,
for he has heard my cry for mercy.
The Lord is my streght and my shield;
my heart trusts in him, and I am helped.
My heart leaps for joy
and I will give thanks to him in song"
Psalm 28:6-7
