Imbergs i Kenya

Nu var det ett tag sen vi uppdatera imberg.blogg.se (ursäktar du oss Maria?). So, therefore it´s time again. Okej, vi kan ju börja där vi sluta :), med hundvalpar. De är hur sköna som helst, verkligen ljusglimtar i vår singelvardag, och jag och Markus har fått prova på vad det innebär att vara föräldrar. I alla fall när det gäller omskakningarna som uppkommer i dygnsrytmens grundvalar.
En vanlig natt brukar väl innehålla en paus i sömnen någongång mellan 02.00 och 03.00. ”Fyyyyy, Fyyyyy” eller TYST!!! är under denna timme kommandon som garanterat hörs i Shabab!
Utöver detta kan vi väl notera att fenomenet sovmorgon är ett minne blott – 06.30 börjar gnyandet, och morgontrötthet och fina drömmer till trots går vi upp, tar en toarunda på grästet, för att sedan sätta på sånna munskydd som alla pendlare i Tokyo har och gå in i deras rum för att städa upp deras nattliga sysselsättnignar. Okej, sista påståendet var en överdrift, men en hand för näsan förekommer helt klart.
Förresten, någon som vet hur lång tid det tar för en hund att bli rumsren?? Kom gärna med evangelium...annars kan ni låta det vara.



Förra onsdagskvällen var väldigt trevlig. Eftersom det var Makkans födelsedag gick jag, han och Amos (som ni kommer få veta mer om en liiiten stund ;)) ut och åt! Det var mycket kul. Vi gick till en lite finare resturang, käka gott och pratade – väldigt nice. På torsdagen hade vi födelsedagskalas. Lina, Sofia och Sofias närmsta (de som var med på missionärs-safarin) stod för sällskapet och på menyn var det Nyama Choma (av Markus, grillat kött), ananas och vattenmeloner (uppskurna av undertecknad) och Chapati köpta på gatan! Amos dominerade med sin Sukoma och fick komplingar som ”detta var den godaste sukoman jag ätet” citat Lina. Höjdpunkter utöver detta var hundvalparna, Markus´s present – en kenyadress, och slutligen Kerstins hembakta tårta!



När vi har tid över och råkar vara på stan, vilket händer ungefär en gång om dagen, brukar vi slå oss ner hos souvenirsförsäljarna mitt i centrala Nakuru. Där tar vi de lugnt och pratar bland annat om det amerikanska presidentvalet - de hoppas veeerkligen att Obama vinner. För då kommer följande att hända hävdar de: Turistande crazy americans kommer pilgrimsvandra till Kenya. Obama, som är halvkenyan, har sina rötter i landets västra delar, närmare bestämt Kisumu. Ni som kan eran geografi kan hoppa till nästa stycke, men ni andra kan få infon att när man flyger till Kenya är vanligaste landningsplatsen Nairobi. Mellan Nairobi och Kisumu ligger – Nakuru! Souvenirsförsäljarna hoppas därför kunna tjäna ”pesa mingi” (mycket pengar) om Mr Barak tar hem det.

Ett annars vanligt tidsfördriv på marknaden är för Markus att lära sig hälsningfraser på de olika stamspråken (finns 42 st i kenya). Just nu kan han stolt berätta att han kan hälsa på 6! olika språk – Kisii, Kalenjin, Kikyu, Luo, Luhya & Kikamba. I fredags lärde jag dem hur man spela schack. Många av försäljarna säljer detta spel, och en av dem ville väldigt gärna lära sig spela! Förhoppningsvis blir det fler gånger!



Söndagskvällen var en annorlunda och kul kväll! Jag och Markus gick till Gilanis (en resturang) för att få i oss lite söndagsmiddag. När vi kom dit träffade vi på en massa norrmänn! Wihooo. Underbart att få sitta i sällskap med ett sådant trevligt folkslag, och även viktigt för kroppsharmonin att då och då få i sig en dos av detta underbart fina språk – det sjunger i öronen och hjärtat gör glädjeskutt när ord som ”koseligt” och ”Den e grei den” uppkommer inom hörhåll.
Vi har gjort oss bekanta med ett gäng norrmän som också bor här i Nakuru i höst.
Tre av dem var på resturangen, och med dem var två andra som de kände på nån vänster. Det hela slutade med att dessa två kom till hem till vår enkla bonings för en kvällsfika. Tyvärr, eftersom det hela vart väldigt spontant kunde inte de andra hänga på – det får bli en annan gång. Ett annat tyvärr, också det får vi skylla på spontaniteten, var att det enda vi kunde bjuda på var mangojuice och snustorra bullar (vi hade inget kaffee).
Trots detta blev det väldigt trevligt – om ni läser detta så tack än en gång för en trevlig kväll ;). Hundpresentation, omskrivning av låten Jambo Bwana och allmänt koseligt snack upptog agendan.

Dagarna måndag till onsdag har vi varit i ett samhälle som heter Gilgil, där bethesdas andra rehabiliteringhem för gatubarn ligger. Vi tillbringar många fler dagar på hemmet i Ngata, mycket beroende på att är närmre dit, men när vi väl är ute i Gilgil så blir det att vi sover över där, som alltså var fallet även denna gång. Det är charmigt att vara i Gilgil. Centret där har ingen el, så på kvällarna när mörkret har kommit samlas man i det lilla vardagsrummet, runt en fotogenlampa och tittar på ca en timmes tv med hjälp av ett bilbatteri. Efter detta kommer en underbar aftonbön full med afrikansk sång och sen är det bara att ta på sig pannlampan och gå till sitt.



Höjdpunkterna under detta besöket var många. Nedan följer ett urval.

• Innan vi hade kommit på måndagseftermiddagen hade de slaktat en get. Till middag fick vi alltså liite getkött och mycket getmage, tarmar med mera. Vi svenskar (jag, Markus och Lina) försökte äta det men det gick ikke! Ugalin, som i vanliga fall är väldigt gott, gick inte heller den ner, eftersom den var dränkt i sky gjort på vissa delar av tarminnehållet.

• Samma eftermiddag slaktade Markus en kanin. Den hängdes upp för att bli mör och dagen därpå tillredde Herr Slaktare ett underbart gott grillat djur. Denna dag var det dock ombytta när det gäller matuppskattning eftersom personalen på Gilgil bara äter kött från djur med klövar. (Ändå äter de kyckling.. strange??). Hur som helst så sa killarna att det var den godaste kanin dom ätit! Av hänsyn till känsliga läsare lägger vi ej upp de värsta bilderna gällandes de två ovanstående punkterna!

• På tisdagsförrmiddagen gick alla killarna, vi svenskar och en lärare en tur upp på ett litet berg i utkanterna av Gilgil. Fin utsikt, glatt humör och ett besök i en spännande grotta är intryck och minnen från denna lilla tripp!

• På onsdagförmiddagen, innan vi åkte hem, spelade vi en ytterst kul innebandymatch! Gilgilcentret har turen att det finns lite cementytor väldigt nära deras logiment, så dit går vi och spelar. Kul! Markus var bakom kameran, och jag och Lina hade hand om varsitt lag. Det hugger att säga det, men Linas lag vann med 6-4.

Såå! Där har ni våra senaste sju dagar. Nu ska ni få lite, sedan innan, utlovad information om en person som gång på gång dyker upp i vår blogg – Amos!



Amos är i en bra ålder – 21 år gammal! Han började som vår vakt och städare men redan första veckan gick detta över till en kompisrelation. Hans jobb går ut på att hålla ordning och reda på den tomten där vårt boende, och ett annat större hus ligger. Allting ägs av hans arbetsgivare, en man som äger en massa hotell runt om i västra Kenya. Som sagt vaktas vi nattetid av ett tiotal hundar, och på morgonen har ju dessa gjort sina behov. Amos är uppe tidigt för att fixa och torka. Annars gör han lite städning, diskning, tvättning och häcktrimmning (med en kökskniv!) Hur som, han är mer vår vän och hjälpreda. En kväll med Amos kan se ut på många olika sätt! Som sagt är han en hejare i köket, så ibland lagas det mat. Annars kan det vara lite samtal (djupa som odjupa), lite dans (Markus har köpt några sjukt sköna lovesongs på gatan) och traditionell Luo-trummning. Han har även hängt med till kyrkan de senaste söndagarna, vilket är kul!

Allmänna Fakta:

Helt namn: Amos Mokaya Momanyi
Födelseord: Mosocho
Födelsedatum: 15 June 1987
Uppväxtplats: Mosocho
Familj: 2 bröder och 5 systrar. en mamma och en pappa.
Gick på skola: Primary – Changana, Secondary – Kenyoro
Flickvän?: Ja...
Framtidsplaner: ”Be a computer engineer”

5 snabba

Snöstorm eller Skyfall
Ugali eller Pommes
Nokia eller Sony Ericsson
Hund eller Katt
Sasa eller Fenix!! - ”Mr Fat” citat Amos

utöver denna Amos-fakta får ni hålla till godo med bilder!




Swahiliskolan denna gång blir de hälsningfraser som Markus har lärt sig på marknadsplatsen :) Alla betyder typ ”Hur är det?”

Nango? - Luo
Nimwega? - Kikuyu
Nakiogoteba? - Kisii
Nataju? - Kikamba
Kjemige? - Kalenjin
Mrembe? - Luhya

”I´m never out of your sight.
You know everything I´m going
to say before I start the first sentence.
I look behind me and you´re there, then up
ahead and you´re there, too – your reassuring
presence, coming and going. This is too much,
too wonderful – I can´t take it all in!” Ps. 139: 4-6