thank You

Nu har vi varit här i lite mer än en vecka. Igår flyttade vi från hotellrummet som har fungerat som temporär lösning, och gjorde oss hemmastadda i den lägenhet/lilla hus som jag och Markus i ca tre månader ska kalla "home". Liggandes i den trevliga stadsdelen Chabab och kvällstid vaktandes av 10 st hundar bidrar till att vi har alla förutsättningar att trivas.




I fredags var vi på streetwork. Det innebär att ett team med personer, involverade i det gatubarnsarbete som bedrivs i Nakuru, går runt på stadens gator och pratar med gatubarnen, bjuder in dem till fotboll + mat på lördagen och klädtvättning, kyrka och mat på söndagen.

            Denna streetwork brukar vara det första av de många steg som tas från det att ett barn lever på gatan till det att barnet bor på Bethesda Children Ministry och där bli inskolad i ett liv där gatuboende undviks.


Att se den extrema fattigdom som råder i många områden och präglar tusentals personer här i Nakuru lockar fram väldigt många olika känslor och tankar. Störst av dem alla (i alla fall i mitt fall) - dåligt samvete. Varför har jag det så bra och många här nere det så dåligt? Vem är jag, att förtjäna lyxen att födas i en välståndsfamilj och inte killen som dövar sin hunger genom att sniffa lim i gathörnet därborta?


Är känslan berättigad? Nej...i alla fall inte som "första & största - känsla"


Den största känslan jag borde ha är tacksamhet. Tacksamhet till Gud för att jag råkar vara en av de människor som har sluppit undan den extrema fattigdomen. Tacksamhet till Gud för att jag kan äta mig mätt och belåten, klä mig efter väder och sova i en skön säng, under ett helt tak. Helt enkelt tacksamhet till Gud för att jag får leva i välstånd.


Det är Hur jag handskas med det här välståndet jag lever i som borde ge mig dåligt samvete. Inte Att jag gör det.


/thomas och makkan


"But I will sing of your streght,

in the morning I will sing of your love;

for you are my fortress,

my refuge in times of trouble.

  

O my Streght, I sing praise to you;

you, O God, are my fortress,

my loving God" Psalm 59:16-17


Kommentarer
Postat av: Mama- Cornelia

Hej!

Nu har jag hittat er blogg, vad trevligt! Jag kommer att följa er.... också i bön! Gud välsigne Er! Ja, nu är Lina också i Kenya och Karin och snart.... kommer vi!! Otroligt!

Kram Amie

2008-09-16 @ 20:03:14
Postat av: sara

Jag vill också till KENYA!!!



Markus, vi lånar ett klubblad till en klubba ( en present)...så att du vet.

Ni får gärna blogga oftare, så att man hänger med...

2008-09-21 @ 13:18:05
URL: http://www.saraimberg.blogspot.com
Postat av: Johanna

SAKNAR ER! <3

Alltså har ni varmt? Det har ni väll? För det är som så att jag har lagt till er på min sånn lista på datorn (som visar väder på olika platser) och där står det att ni har 15*C..... Skumt! För ni måste ju ha de varmare eller hur? hehe. Funderar lite.. :)

Lovelove.

2008-09-21 @ 14:22:04
Postat av: Eddie

Tjena Mackan! Det måste vara en gripande och stark upplevelse att vara där. Gud välsigne er, där ni är och sprider glädje! Här är det som normalt, första höststormen i helgen. Fick springa runt hos grannarna och hämta det som vi inte hade bundit fast :) Mungu akubariki! Snart är det tid för Gildes julepølser :)

2008-09-22 @ 10:03:34
Postat av: beckus

hejsan killar! va roligt att läsa att ni har det bra!

jag har varit på coldplay konsert och är lycklig.

ta hand om varandra, ni är bra

2008-09-22 @ 14:42:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0