Utebandy m.m. - Njebandy m.m.
Nu är det fredagkväll och vi tar de lugnt. Ulf Christiansson sjunger för oss genom vårt nyinköpta datorhögtalarsett. Trots att det innehåller två vanliga speakers, en så kallad ”super-woofer” och på förpackningen heter (hör och häpna!!)” Amplified Multiple Super Computer Speaker System, var där ingen garanti - ”In kenya there is no guarantee. If it brokes tomorrow – no guarantee”.
Efter att vi berättat om sveriges åratals-garantier, och vår numera indiske vän försökt sälja på Markus ett silverkors (bara genom att hålla i det sjönk priset ner till hälften), sa vi tack och adjö. Nu har de gått tio minuter sen jag börja skriva – Ulf har ersatts av Bono och Super Woofer & Co funkar än ;). Låter er veta när det hälsotillståndet ändrats.
Nu till något lite mer relevant...
Veckan har gått av bara farten och större delen av den har tillbringats på Bethesda. I tisdags köptes det in träplankor och hönsnät och vi började snickra ihop innebandymål. Halva onsdagen gick åt till samma syfte, för att sedan nå sitt klimax på onsdageftermiddag – utdelning av innebandyklubbor, utplacering av mål, positioner, utläggning av de mest grundläggande regler (såsom teckningsställning, hög klubba och ”fäktningförbudet”) och sist men inte minst (ursäkta klyschan) utövande av innebandy!
De tycker det är väldigt kul, och utvecklingen går raskt framåt! Passningspelet har blivit alltmer påtagligt och skotten, som i början mer liknande överambitiösa golfsvingar, börjar allt mer se ut som innebandyskott. Förhoppningsvis håller deras intresse i sig och när vi lämnar Bethesda ska Kenyas enda innebandylag (blir det landslag då?) både kunna zorra och skjuta slagskott så de sjunger om det!
Fredagkväll har nu blivit lördagkväll – att blogga är en tidskrävande sysselsättning ska ni veta!
Dagen har varit annorlunda och kul! Klockan 6 gick vi upp...aouch... för att ta oss in till centrala Nakuru till kl halv 8. Där anordnades det en marsch till förmån för ett nytt hem för gatubarn. Storfrämmat på besök i form av förra presidenten Daniel Arap Moi, som avslutade insamlingen till det nya hemmet med följande ord, högt sägandes i mikrofonen: And I give 100 000. By myself.
Marschen gick runt i hela Nakuru och efter en vandring i stekande sol, iklädd jeans, de oerhört svett-transporterade intersportsockarna (ironi) och en lagom tight tröja så var det fint att ta en ”pumzika” (paus) efter fem kvart / 6 km.
I Nakuru brukar jag och Markus åka Boda Boda – cykeltaxi. Ett miljövänligt och billigt alternativ som brukar vara väldigt bekvämt. Man sätter sig tillrätta på den sköna dynan som är fäst på pakethållaren och sen är det bara att hålla fast i de två små handtagen som är fästa framför en. Markus hade i morse turen att få tag på en som spelade musik! Att ta sig från en plats till en annan i Nakuru har ett fast pris på 20 sh (2 SEK). Dagens eftermiddagschaufförer ville dock annorlunda, och även efter det att Markus hade frågat en förbigående herre vad det fasta priset för en Boda Boda var (och han högt och tydligt sa 20 sh), så ville killen annorlunda. I slutet av diskussionen var det rätt mycket folk som stod och lyssnade och till sist fick killen en del av de extrapengarna han ville ha. Visserligen rör det sig inte om så stora summor för oss, men att ta extrabetalt bara för att det är vita som åker, och därpå ljuga trots att flera människor intygar att det fasta priset är 20 sh, gjorde hela saken lite störande.
Ikväll (läs: lördagkväll) har vi haft den angenäma äran att få äta middag med fyra rutinerade missionärskvinnor! Det var väldigt trevligt att få umgås med denna sällsynta folkgrupp, och de var nästan som vanliga människor ;)
sorry om bloggen blir uppdaterad lite sällan. internet-tillgången är inte alltid på topp! nästa inlägg ska vi försöka slänga upp senare i veckan...bilder att vänta då! ;) swahili skolan kommer även tillbaka nästa inlägg ;)
till dess – ha de gott
ses & hörs / thomas och markus
”My grace is enough; it's all you need.
My strenght comes into its own in your weakness...
... I just let Christ take over! And so the weaker I get,
the stronger I become” 2 Cor. 12:9-10 (The Message)
Efter att vi berättat om sveriges åratals-garantier, och vår numera indiske vän försökt sälja på Markus ett silverkors (bara genom att hålla i det sjönk priset ner till hälften), sa vi tack och adjö. Nu har de gått tio minuter sen jag börja skriva – Ulf har ersatts av Bono och Super Woofer & Co funkar än ;). Låter er veta när det hälsotillståndet ändrats.
Nu till något lite mer relevant...
Veckan har gått av bara farten och större delen av den har tillbringats på Bethesda. I tisdags köptes det in träplankor och hönsnät och vi började snickra ihop innebandymål. Halva onsdagen gick åt till samma syfte, för att sedan nå sitt klimax på onsdageftermiddag – utdelning av innebandyklubbor, utplacering av mål, positioner, utläggning av de mest grundläggande regler (såsom teckningsställning, hög klubba och ”fäktningförbudet”) och sist men inte minst (ursäkta klyschan) utövande av innebandy!
De tycker det är väldigt kul, och utvecklingen går raskt framåt! Passningspelet har blivit alltmer påtagligt och skotten, som i början mer liknande överambitiösa golfsvingar, börjar allt mer se ut som innebandyskott. Förhoppningsvis håller deras intresse i sig och när vi lämnar Bethesda ska Kenyas enda innebandylag (blir det landslag då?) både kunna zorra och skjuta slagskott så de sjunger om det!
Fredagkväll har nu blivit lördagkväll – att blogga är en tidskrävande sysselsättning ska ni veta!
Dagen har varit annorlunda och kul! Klockan 6 gick vi upp...aouch... för att ta oss in till centrala Nakuru till kl halv 8. Där anordnades det en marsch till förmån för ett nytt hem för gatubarn. Storfrämmat på besök i form av förra presidenten Daniel Arap Moi, som avslutade insamlingen till det nya hemmet med följande ord, högt sägandes i mikrofonen: And I give 100 000. By myself.
Marschen gick runt i hela Nakuru och efter en vandring i stekande sol, iklädd jeans, de oerhört svett-transporterade intersportsockarna (ironi) och en lagom tight tröja så var det fint att ta en ”pumzika” (paus) efter fem kvart / 6 km.
I Nakuru brukar jag och Markus åka Boda Boda – cykeltaxi. Ett miljövänligt och billigt alternativ som brukar vara väldigt bekvämt. Man sätter sig tillrätta på den sköna dynan som är fäst på pakethållaren och sen är det bara att hålla fast i de två små handtagen som är fästa framför en. Markus hade i morse turen att få tag på en som spelade musik! Att ta sig från en plats till en annan i Nakuru har ett fast pris på 20 sh (2 SEK). Dagens eftermiddagschaufförer ville dock annorlunda, och även efter det att Markus hade frågat en förbigående herre vad det fasta priset för en Boda Boda var (och han högt och tydligt sa 20 sh), så ville killen annorlunda. I slutet av diskussionen var det rätt mycket folk som stod och lyssnade och till sist fick killen en del av de extrapengarna han ville ha. Visserligen rör det sig inte om så stora summor för oss, men att ta extrabetalt bara för att det är vita som åker, och därpå ljuga trots att flera människor intygar att det fasta priset är 20 sh, gjorde hela saken lite störande.
Ikväll (läs: lördagkväll) har vi haft den angenäma äran att få äta middag med fyra rutinerade missionärskvinnor! Det var väldigt trevligt att få umgås med denna sällsynta folkgrupp, och de var nästan som vanliga människor ;)
sorry om bloggen blir uppdaterad lite sällan. internet-tillgången är inte alltid på topp! nästa inlägg ska vi försöka slänga upp senare i veckan...bilder att vänta då! ;) swahili skolan kommer även tillbaka nästa inlägg ;)
till dess – ha de gott
ses & hörs / thomas och markus
”My grace is enough; it's all you need.
My strenght comes into its own in your weakness...
... I just let Christ take over! And so the weaker I get,
the stronger I become” 2 Cor. 12:9-10 (The Message)
Kommentarer
Postat av: rune imberg
Hej killar! Kul att följa era öden och äventyr. Det är på tiden att innebandy introduceras i Kenya... Vi tänker ofta på Er och ber för er! Nu har ni varit i Kenya två veckor. Skönt att ni mår bra och trivs.
Ha det riktigt gott.
Och njut av värmen. Här kommer kölden krypande...
Pappa / Rune
P.S. Just nu sjunger Jakob sången: How great is our God! Sing with me: How great is our God! - Den sången får ni stämma in i.
Trackback
