GilGil och About Amos
Nu var det ett tag sen vi uppdatera imberg.blogg.se (ursäktar du oss Maria?). So, therefore it´s time again. Okej, vi kan ju börja där vi sluta :), med hundvalpar. De är hur sköna som helst, verkligen ljusglimtar i vår singelvardag, och jag och Markus har fått prova på vad det innebär att vara föräldrar. I alla fall när det gäller omskakningarna som uppkommer i dygnsrytmens grundvalar.
En vanlig natt brukar väl innehålla en paus i sömnen någongång mellan 02.00 och 03.00. ”Fyyyyy, Fyyyyy” eller TYST!!! är under denna timme kommandon som garanterat hörs i Shabab!
Utöver detta kan vi väl notera att fenomenet sovmorgon är ett minne blott – 06.30 börjar gnyandet, och morgontrötthet och fina drömmer till trots går vi upp, tar en toarunda på grästet, för att sedan sätta på sånna munskydd som alla pendlare i Tokyo har och gå in i deras rum för att städa upp deras nattliga sysselsättnignar. Okej, sista påståendet var en överdrift, men en hand för näsan förekommer helt klart.
Förresten, någon som vet hur lång tid det tar för en hund att bli rumsren?? Kom gärna med evangelium...annars kan ni låta det vara.
Förra onsdagskvällen var väldigt trevlig. Eftersom det var Makkans födelsedag gick jag, han och Amos (som ni kommer få veta mer om en liiiten stund ;)) ut och åt! Det var mycket kul. Vi gick till en lite finare resturang, käka gott och pratade – väldigt nice. På torsdagen hade vi födelsedagskalas. Lina, Sofia och Sofias närmsta (de som var med på missionärs-safarin) stod för sällskapet och på menyn var det Nyama Choma (av Markus, grillat kött), ananas och vattenmeloner (uppskurna av undertecknad) och Chapati köpta på gatan! Amos dominerade med sin Sukoma och fick komplingar som ”detta var den godaste sukoman jag ätet” citat Lina. Höjdpunkter utöver detta var hundvalparna, Markus´s present – en kenyadress, och slutligen Kerstins hembakta tårta!
När vi har tid över och råkar vara på stan, vilket händer ungefär en gång om dagen, brukar vi slå oss ner hos souvenirsförsäljarna mitt i centrala Nakuru. Där tar vi de lugnt och pratar bland annat om det amerikanska presidentvalet - de hoppas veeerkligen att Obama vinner. För då kommer följande att hända hävdar de: Turistande crazy americans kommer pilgrimsvandra till Kenya. Obama, som är halvkenyan, har sina rötter i landets västra delar, närmare bestämt Kisumu. Ni som kan eran geografi kan hoppa till nästa stycke, men ni andra kan få infon att när man flyger till Kenya är vanligaste landningsplatsen Nairobi. Mellan Nairobi och Kisumu ligger – Nakuru! Souvenirsförsäljarna hoppas därför kunna tjäna ”pesa mingi” (mycket pengar) om Mr Barak tar hem det.
Ett annars vanligt tidsfördriv på marknaden är för Markus att lära sig hälsningfraser på de olika stamspråken (finns 42 st i kenya). Just nu kan han stolt berätta att han kan hälsa på 6! olika språk – Kisii, Kalenjin, Kikyu, Luo, Luhya & Kikamba. I fredags lärde jag dem hur man spela schack. Många av försäljarna säljer detta spel, och en av dem ville väldigt gärna lära sig spela! Förhoppningsvis blir det fler gånger!
Söndagskvällen var en annorlunda och kul kväll! Jag och Markus gick till Gilanis (en resturang) för att få i oss lite söndagsmiddag. När vi kom dit träffade vi på en massa norrmänn! Wihooo. Underbart att få sitta i sällskap med ett sådant trevligt folkslag, och även viktigt för kroppsharmonin att då och då få i sig en dos av detta underbart fina språk – det sjunger i öronen och hjärtat gör glädjeskutt när ord som ”koseligt” och ”Den e grei den” uppkommer inom hörhåll.
Vi har gjort oss bekanta med ett gäng norrmän som också bor här i Nakuru i höst.
Tre av dem var på resturangen, och med dem var två andra som de kände på nån vänster. Det hela slutade med att dessa två kom till hem till vår enkla bonings för en kvällsfika. Tyvärr, eftersom det hela vart väldigt spontant kunde inte de andra hänga på – det får bli en annan gång. Ett annat tyvärr, också det får vi skylla på spontaniteten, var att det enda vi kunde bjuda på var mangojuice och snustorra bullar (vi hade inget kaffee).
Trots detta blev det väldigt trevligt – om ni läser detta så tack än en gång för en trevlig kväll ;). Hundpresentation, omskrivning av låten Jambo Bwana och allmänt koseligt snack upptog agendan.
Dagarna måndag till onsdag har vi varit i ett samhälle som heter Gilgil, där bethesdas andra rehabiliteringhem för gatubarn ligger. Vi tillbringar många fler dagar på hemmet i Ngata, mycket beroende på att är närmre dit, men när vi väl är ute i Gilgil så blir det att vi sover över där, som alltså var fallet även denna gång. Det är charmigt att vara i Gilgil. Centret där har ingen el, så på kvällarna när mörkret har kommit samlas man i det lilla vardagsrummet, runt en fotogenlampa och tittar på ca en timmes tv med hjälp av ett bilbatteri. Efter detta kommer en underbar aftonbön full med afrikansk sång och sen är det bara att ta på sig pannlampan och gå till sitt.
Höjdpunkterna under detta besöket var många. Nedan följer ett urval.
Såå! Där har ni våra senaste sju dagar. Nu ska ni få lite, sedan innan, utlovad information om en person som gång på gång dyker upp i vår blogg – Amos!
Amos är i en bra ålder – 21 år gammal! Han började som vår vakt och städare men redan första veckan gick detta över till en kompisrelation. Hans jobb går ut på att hålla ordning och reda på den tomten där vårt boende, och ett annat större hus ligger. Allting ägs av hans arbetsgivare, en man som äger en massa hotell runt om i västra Kenya. Som sagt vaktas vi nattetid av ett tiotal hundar, och på morgonen har ju dessa gjort sina behov. Amos är uppe tidigt för att fixa och torka. Annars gör han lite städning, diskning, tvättning och häcktrimmning (med en kökskniv!) Hur som, han är mer vår vän och hjälpreda. En kväll med Amos kan se ut på många olika sätt! Som sagt är han en hejare i köket, så ibland lagas det mat. Annars kan det vara lite samtal (djupa som odjupa), lite dans (Markus har köpt några sjukt sköna lovesongs på gatan) och traditionell Luo-trummning. Han har även hängt med till kyrkan de senaste söndagarna, vilket är kul!
Allmänna Fakta:
Helt namn: Amos Mokaya Momanyi
Födelseord: Mosocho
Födelsedatum: 15 June 1987
Uppväxtplats: Mosocho
Familj: 2 bröder och 5 systrar. en mamma och en pappa.
Gick på skola: Primary – Changana, Secondary – Kenyoro
Flickvän?: Ja...
Framtidsplaner: ”Be a computer engineer”
5 snabba
Snöstorm eller Skyfall
Ugali eller Pommes
Nokia eller Sony Ericsson
Hund eller Katt
Sasa eller Fenix!! - ”Mr Fat” citat Amos
utöver denna Amos-fakta får ni hålla till godo med bilder!
Swahiliskolan denna gång blir de hälsningfraser som Markus har lärt sig på marknadsplatsen :) Alla betyder typ ”Hur är det?”
Nango? - Luo
Nimwega? - Kikuyu
Nakiogoteba? - Kisii
Nataju? - Kikamba
Kjemige? - Kalenjin
Mrembe? - Luhya
”I´m never out of your sight.
You know everything I´m going
to say before I start the first sentence.
I look behind me and you´re there, then up
ahead and you´re there, too – your reassuring
presence, coming and going. This is too much,
too wonderful – I can´t take it all in!” Ps. 139: 4-6
En vanlig natt brukar väl innehålla en paus i sömnen någongång mellan 02.00 och 03.00. ”Fyyyyy, Fyyyyy” eller TYST!!! är under denna timme kommandon som garanterat hörs i Shabab!
Utöver detta kan vi väl notera att fenomenet sovmorgon är ett minne blott – 06.30 börjar gnyandet, och morgontrötthet och fina drömmer till trots går vi upp, tar en toarunda på grästet, för att sedan sätta på sånna munskydd som alla pendlare i Tokyo har och gå in i deras rum för att städa upp deras nattliga sysselsättnignar. Okej, sista påståendet var en överdrift, men en hand för näsan förekommer helt klart.
Förresten, någon som vet hur lång tid det tar för en hund att bli rumsren?? Kom gärna med evangelium...annars kan ni låta det vara.
Förra onsdagskvällen var väldigt trevlig. Eftersom det var Makkans födelsedag gick jag, han och Amos (som ni kommer få veta mer om en liiiten stund ;)) ut och åt! Det var mycket kul. Vi gick till en lite finare resturang, käka gott och pratade – väldigt nice. På torsdagen hade vi födelsedagskalas. Lina, Sofia och Sofias närmsta (de som var med på missionärs-safarin) stod för sällskapet och på menyn var det Nyama Choma (av Markus, grillat kött), ananas och vattenmeloner (uppskurna av undertecknad) och Chapati köpta på gatan! Amos dominerade med sin Sukoma och fick komplingar som ”detta var den godaste sukoman jag ätet” citat Lina. Höjdpunkter utöver detta var hundvalparna, Markus´s present – en kenyadress, och slutligen Kerstins hembakta tårta!
När vi har tid över och råkar vara på stan, vilket händer ungefär en gång om dagen, brukar vi slå oss ner hos souvenirsförsäljarna mitt i centrala Nakuru. Där tar vi de lugnt och pratar bland annat om det amerikanska presidentvalet - de hoppas veeerkligen att Obama vinner. För då kommer följande att hända hävdar de: Turistande crazy americans kommer pilgrimsvandra till Kenya. Obama, som är halvkenyan, har sina rötter i landets västra delar, närmare bestämt Kisumu. Ni som kan eran geografi kan hoppa till nästa stycke, men ni andra kan få infon att när man flyger till Kenya är vanligaste landningsplatsen Nairobi. Mellan Nairobi och Kisumu ligger – Nakuru! Souvenirsförsäljarna hoppas därför kunna tjäna ”pesa mingi” (mycket pengar) om Mr Barak tar hem det.
Ett annars vanligt tidsfördriv på marknaden är för Markus att lära sig hälsningfraser på de olika stamspråken (finns 42 st i kenya). Just nu kan han stolt berätta att han kan hälsa på 6! olika språk – Kisii, Kalenjin, Kikyu, Luo, Luhya & Kikamba. I fredags lärde jag dem hur man spela schack. Många av försäljarna säljer detta spel, och en av dem ville väldigt gärna lära sig spela! Förhoppningsvis blir det fler gånger!
Söndagskvällen var en annorlunda och kul kväll! Jag och Markus gick till Gilanis (en resturang) för att få i oss lite söndagsmiddag. När vi kom dit träffade vi på en massa norrmänn! Wihooo. Underbart att få sitta i sällskap med ett sådant trevligt folkslag, och även viktigt för kroppsharmonin att då och då få i sig en dos av detta underbart fina språk – det sjunger i öronen och hjärtat gör glädjeskutt när ord som ”koseligt” och ”Den e grei den” uppkommer inom hörhåll.
Vi har gjort oss bekanta med ett gäng norrmän som också bor här i Nakuru i höst.
Tre av dem var på resturangen, och med dem var två andra som de kände på nån vänster. Det hela slutade med att dessa två kom till hem till vår enkla bonings för en kvällsfika. Tyvärr, eftersom det hela vart väldigt spontant kunde inte de andra hänga på – det får bli en annan gång. Ett annat tyvärr, också det får vi skylla på spontaniteten, var att det enda vi kunde bjuda på var mangojuice och snustorra bullar (vi hade inget kaffee).
Trots detta blev det väldigt trevligt – om ni läser detta så tack än en gång för en trevlig kväll ;). Hundpresentation, omskrivning av låten Jambo Bwana och allmänt koseligt snack upptog agendan.
Dagarna måndag till onsdag har vi varit i ett samhälle som heter Gilgil, där bethesdas andra rehabiliteringhem för gatubarn ligger. Vi tillbringar många fler dagar på hemmet i Ngata, mycket beroende på att är närmre dit, men när vi väl är ute i Gilgil så blir det att vi sover över där, som alltså var fallet även denna gång. Det är charmigt att vara i Gilgil. Centret där har ingen el, så på kvällarna när mörkret har kommit samlas man i det lilla vardagsrummet, runt en fotogenlampa och tittar på ca en timmes tv med hjälp av ett bilbatteri. Efter detta kommer en underbar aftonbön full med afrikansk sång och sen är det bara att ta på sig pannlampan och gå till sitt.
Höjdpunkterna under detta besöket var många. Nedan följer ett urval.
- Innan vi hade kommit på måndagseftermiddagen hade de slaktat en get. Till middag fick vi alltså liite getkött och mycket getmage, tarmar med mera. Vi svenskar (jag, Markus och Lina) försökte äta det men det gick ikke! Ugalin, som i vanliga fall är väldigt gott, gick inte heller den ner, eftersom den var dränkt i sky gjort på vissa delar av tarminnehållet.
- Samma eftermiddag slaktade Markus en kanin. Den hängdes upp för att bli mör och dagen därpå tillredde Herr Slaktare ett underbart gott grillat djur. Denna dag var det dock ombytta när det gäller matuppskattning eftersom personalen på Gilgil bara äter kött från djur med klövar. (Ändå äter de kyckling.. strange??). Hur som helst så sa killarna att det var den godaste kanin dom ätit! Av hänsyn till känsliga läsare lägger vi ej upp de värsta bilderna gällandes de två ovanstående punkterna!
- På tisdagsförrmiddagen gick alla killarna, vi svenskar och en lärare en tur upp på ett litet berg i utkanterna av Gilgil. Fin utsikt, glatt humör och ett besök i en spännande grotta är intryck och minnen från denna lilla tripp!
- På onsdagförmiddagen, innan vi åkte hem, spelade vi en ytterst kul innebandymatch! Gilgilcentret har turen att det finns lite cementytor väldigt nära deras logiment, så dit går vi och spelar. Kul! Markus var bakom kameran, och jag och Lina hade hand om varsitt lag. Det hugger att säga det, men Linas lag vann med 6-4.
Såå! Där har ni våra senaste sju dagar. Nu ska ni få lite, sedan innan, utlovad information om en person som gång på gång dyker upp i vår blogg – Amos!
Amos är i en bra ålder – 21 år gammal! Han började som vår vakt och städare men redan första veckan gick detta över till en kompisrelation. Hans jobb går ut på att hålla ordning och reda på den tomten där vårt boende, och ett annat större hus ligger. Allting ägs av hans arbetsgivare, en man som äger en massa hotell runt om i västra Kenya. Som sagt vaktas vi nattetid av ett tiotal hundar, och på morgonen har ju dessa gjort sina behov. Amos är uppe tidigt för att fixa och torka. Annars gör han lite städning, diskning, tvättning och häcktrimmning (med en kökskniv!) Hur som, han är mer vår vän och hjälpreda. En kväll med Amos kan se ut på många olika sätt! Som sagt är han en hejare i köket, så ibland lagas det mat. Annars kan det vara lite samtal (djupa som odjupa), lite dans (Markus har köpt några sjukt sköna lovesongs på gatan) och traditionell Luo-trummning. Han har även hängt med till kyrkan de senaste söndagarna, vilket är kul!
Allmänna Fakta:
Helt namn: Amos Mokaya Momanyi
Födelseord: Mosocho
Födelsedatum: 15 June 1987
Uppväxtplats: Mosocho
Familj: 2 bröder och 5 systrar. en mamma och en pappa.
Gick på skola: Primary – Changana, Secondary – Kenyoro
Flickvän?: Ja...
Framtidsplaner: ”Be a computer engineer”
5 snabba
Snöstorm eller Skyfall
Ugali eller Pommes
Nokia eller Sony Ericsson
Hund eller Katt
Sasa eller Fenix!! - ”Mr Fat” citat Amos
utöver denna Amos-fakta får ni hålla till godo med bilder!
Swahiliskolan denna gång blir de hälsningfraser som Markus har lärt sig på marknadsplatsen :) Alla betyder typ ”Hur är det?”
Nango? - Luo
Nimwega? - Kikuyu
Nakiogoteba? - Kisii
Nataju? - Kikamba
Kjemige? - Kalenjin
Mrembe? - Luhya
”I´m never out of your sight.
You know everything I´m going
to say before I start the first sentence.
I look behind me and you´re there, then up
ahead and you´re there, too – your reassuring
presence, coming and going. This is too much,
too wonderful – I can´t take it all in!” Ps. 139: 4-6
21 år, Hundvalpar & Missionärs Safari
21 år!
Idag när jag vaknade kände jag mig verkligen Snyggare, Äldre, men oxå hur mycke svett ja lukta. Va ett tag sen jag hade tid och ork och chans att duscha. Tomas och Amos kom in och sjöng ljuvlig trestämmig sång, med kalashattar på huvet.
Idag ska vi ut till ngata en kortis, ikväll ska vi ut och äta med amos.:) så jag ser fram emot en härlig dag.
Men Mamma, Pappa, Johannes, jakob, Henrik, Anna, Sara och Maria, skulle vara kul å va me er ida, dock lite svårt. TA hand om er saknar er:) Ni e bra !
Maria kul att du börjat me badminton;) o anna du o henke bra att ni pluggar swahili (lär ni behöva);) Vi hörs hoppas jag!
å till alla andra, ha de fint för de ska jag ha:)
/Mac21
redbull med mandazi
på sängen!
Update: På födelsedagens eftermiddag gick Markus och jag för att kolla på en hundvalp, som skulle bli min så kallat seriösa present till honom på hans 21-års dag! Vi kom hem med 2 st väldigt söta hundvalpar :) Otroligt kul med lite liv i huset, och i vår, när vi flyttar ut på landet, kommer dessa vara utmärkta kompisar och vakthundar! De har fått ett stort eget rum och har sovplats på ett garderobsgolv. På dagarna kommer de att vara ute i trädgården, sen tar vi nog in dem på kvällarna...hehe. Vad gäller katten Paulus så får han nog finns sig i att vara lite längre ner på prioriteringslistan, men det kan inte hjäpas.
Namnen då?? Den ljusa har blivit döpt av Markus kära Syster Maria - Han får heta Fenix. Den lite mörkare, mer byrackelikande, valpen har vi döpt till Sasa. Ett vanligt ord på Swahili (betyder nu) som vi sa till dem båda väldigt mycket i början, så nu regagerar hon på det iaf :) Vi trodde förresten att de va två killar när vi köpte dem, men imorse kom vi på att det är en kille och en tjej (fenix är killen). Nån som vill ha valpar?? Mer om dessa hundar kommer alldeles säkert i framtida inlägg! Kul är det iaf ;)
Nu ska ni få en mindre ingående sammanfattning om den 5 dagar långa Missionärs-Safari som vi två och åtta andra var med på!
Dag 1 – Fredag 10/10
Jag och Markus tog oss på morgonen in till centrala Nakuru, för där bli uppplockade av den bussen som fungerar som fordon under trippen. Vi var de sista att hoppa in, och efter en tankning i staden bar det av västerut!
Deltagarlista:
Lina – En missionär
Sofia – En missonär
Olle L – Far till Sofia
Kerstin – Mor till Sofia
Per-Olof – Bror till Sofia
Ulrika – Ska gifta sig med Per-Olof
Siri – Mormor till Sofia
Markus - Volentär
Thomas - Volentär
i Chesinende plockade vi även upp vår reseledare och ansvarige för trippen
Kerstin – En missionär
Första målet var Atemo, dit vi ankom runt kl 1400 lokal tid. Svenskpratandes finländska missionärer tog emot oss och vi bjöds på mycket god soppa! Eftermiddagen bestod mest av att ta de lugnt, och liten guidad tur i området fick vi av en viss Jorma, efternamn okänd. Han och hans fru är på besök i Kenya nu, de har varit missionärer innan, och tydligen hade han arbetat ihop med farfar. Lite kul det där, att åka ner hit – mitt ute i ingenstans känns de som, och träffa människor som känner samma människor som man själv vet om. Kvällen bestod av bibelstudie, ledare Olle, och efter detta en kvällsmat. Ca klockan åtta utbröt det glädje när strömmen gjorde entré, och hushållerskan tog då tillfället i akt och började diska!
ovanlig bladlus kanske?
Dagens Höjdpunkt: Det händer, som ni säkert förstår, mycket oväntade och roliga händelser på en sådan här tripp – man vet aldrig vad en missionär kan hitta på. Men vi (de som bloggen handlar om) måste ändå upphöja den stund av tillfredsställelse som infann sig när vi satte tänderna i den underbara frukten Mapera (guava). Denna otroligt fantasifulla och utsökta skapelse förde snabbt minnena tillbaka till en beskymmerlös ”missionärsbarns-tid”, när trädklättrande och barfotaspringande var lika vanliga fenomen som nutidens MSN och Facebook inloggningar
.
Dag 2 – Lördag 11/10
Vi satte av från Atemo runt halv 10. Ogango var första anhalten, och vi hade därmed den stora äran att besöka våra vänner David och Jontes uppväxtplats (kul va grabbs ;)). Där spiste vi lunch iform av ris, mackor och ett otroooligt välsockrat Chai (te), och bjöds på lite rundvandring.
Anhaltens mest överraskande ting var en stackars hund som hade bråkat med fel piggsvin. Krigskadorna visade sig tydligt genom att ca 10 centimeter, av den annars dubbelt så långa taggen, stack ut från ett ingångshål strax ovanför ”nosborrarna”.
Därifrån tog vi oss vidare till staden Kisii. Ett relativt händelselöst besök i matbutiken Nakumatt och körde vi mot dagens huvudmål, och även nattens depåstop – Itierio.
1990 spenderade Markus tre månader på detta ställe, som fungerade som första bostad för Rune Imberg med familj (då ännu inte fulltalig). Där fick vi lite rundvisning på en stor skola och en lite mindre klinik. Skolan, som väl vara det roligaste av de två, startades 1948 av svenska missionärer (Martin Luther) och har just nu ca 1400 studenter. Efter krisen i Kenya i vintras fick skolan in 300 elever extra, och många av dessa bor fortfarande i stora vita unicef-tält, uppslagna på skolgården.
Dagens höjdpunkt: Flera personer, däribland teologerna på septembervägen och prästgatan, reagerade säkert på att det faktiskt var Martin Luther som startade upp skolan på Itierio. Det visste faktiskt vi inte heller, men efter besöket på rektorsexpeditionen var vi denna kunskap rikare. Tanken har slagit oss att rektorn möjligen blandade ihop vår käre 1500-tals reformator med en viss Martin Lundström, som startade upp en skola där på stället i slutet av 40-talet. Du har inte skrivit fel i din bok Rune???
Dag 3 – Söndag 12/10
Öronen fylldes med ”gudtjänst-ljud” större delen av denna dagen, inte helt fel. Vi bodde på samma område som den stora skolan vi var och besökte på lördagen och studenterna på denna skolan går till den intillliggande kyrkan för ett gudtjänstbesök varje söndag. Klockan fem vaktande jag (thomas) av att flickorna på andra sidan häcken började tvätta kläder och dylikt. En och halv timme senare, dvs halv 7, satte det härliga afrikanska sjungandet igång och gudtjänst nr 1 var igång. Målgrupp: Primary-school (typ de yngsta eleverna i grundskolan). Två timmar senare följdens denna av Secondarys gudtjänst och ca halv 11 började de vuxnas. En liten paus i Gudsmötena togs mellan 1300 och 1700, för att då avsluta denna söndagen med ytterliggare en skolgudtjänst.
Annars har vi mest tatt det lugnt på Itierio och ätet chapati...gott!
Dagens höjdpunkt: I alla fall för ca 10 % av reseskaran - Vår chaufför som trodde Markus var 27 (tror ni hans volentärkompis kommer få höra det ofta??). Måste vara skägget.
Dag 4 – Måndag 13/10
Morgonen innehöll uppvaknande, mat, morgonbön och inpackning i vår buss. Ca klockan 0900 åkte vi hem till en biskop – Thomas Asiago. Där åt vi en andra frukost – mandasi och mängder med sötbananer, och redan klockan 10 kändes det som vi fyllt vår foderlucka med dagsbehovet!
Efter att Olle L planterat ett träd Mr Asiago´s tomt och jag och Markus spanat in en otroligt söt hundvalp, så åkte vi mot nästa anhalt – Matongo. Apropå hundvalpen så planerar vi att kanske införskaffa oss en sådan när vi flyttar till vårt nya boende ute i Sigowet i vår(höns, kamelont och get kanske också kommer finnas på vår lilla farm).
Anyway, Matongo – Markus kenyahem, Farfar och Farmor bodde här i många år och även pappa Gösta har sovit på dess mark. Med andra ord så kändes det som att gräva sig rätt ner i släktträdets rötter! Efter en fin kenyamiddag (ugali & kött), prat med några teologistudenter och lite rundvandring på området så sa vi tack och adjö för denna gången och åkte mot sista övernattningsstället på turen – Chesinende. Dit ankom vi vid mörkrets inbrott och hade en mycket trevligt kväll. Vår reseledare Kerstin bor där, och efter middagen (innehöll bland annat ugali-chips, gott!), fick vi det stora nöjet att få höra om hur Per–Olof och Ulrika träffades! Mycket kul att lyssna på och jag och Markus har tagit till oss många bra tips och förslag på hur man ska bära sig åt för att få fisken att nappa ;)
markus barndomshem
och markus
var det här du bodde pappa?
blir de teologi på matongo kanske?
Dagens höjdpunkt: Vår chaufför, tror han heter typ Bogo, hade aldrig prövat en dator förrut. Så när jag på kvällen plockade upp min så ville han väldigt gärna lära sig! Han fick lära sig hur man sätter på datorn, han spelade penguin racer, och så småningom öppnade han OpenOffice (word typ). Där skrev han några rader och avslutade genom att trycka på X:et uppe till höger, ni vet ;) Det var lite ovanligt att se någon såå extremt ovan vid en dator, hehe...så de var lite komiskt, och oj vad, i alla fall jag, undermedvetet tar för givet att alla vet hur man öppnat word och styr en musplatta. Hur som helst så var det väldigt kul att försöka lära honom lite ;)
vår chaffis, Bogo(?)
Dag 5 – Tisdag 14/10
Tisdagen ägnades åt hemresa! Frukost och ett kort besök på Kerstin´s skola avklarades mellan 8 och 10 och 10.05 hoppade vi in i minibussen och började åka mot Nakuru. I skrivandets stund är kl 12.30, hemresan gick bra och vi har varit hemma en halvtimme. Sammanfattningsvis kan vi säga att det har varit en mycket trevlig tripp. But – Borta bra med hemma bäst !
Dagens Höjdpunkt: När vi kom hem till Chabab hade Amos fixat en katt! Vet inte om vi kan kalla den vår egen, men just nu så jamar den vid mina fötter (hon verkar vara hungrig), och hon hänger i vårt hus, så vi säger att han är vår :). Brukar det inte vara så att när en bloggare skaffat husdjur så ber han/hon om förslag på vad djuret ska heta?? Hur som helst , vi anpassar oss inte efter den här världen, och har därför bestämt att hon ska heta Paulus!
Slutligen lite swailiskola, och dagen till ära kommer den gå i födelsedagens tema!
Pongezi – Gratulerar
Siku ya kuzaliwa – Födelsedagen
Zawadi – Presenter
Kiamsha kinywa kitandani – Frukost på sängen
Ishirini na moja - 21
Tack för oss för denna gång! Hoppas läsning varit till behållning, och vi lovar att återkomma med hur Paulus lever sitt liv i Chabab!
”Don´t fret or worry. Instead of worrying, pray.
Let petitions and praises shape your worries
into prayers, letting God know your concerns.
Before you know it, a sense of Gods wholeness,
everything coming together for good, will come
and settle you down. It´s wonderful what
happens when Christ displaces worry at the center
of your life” Fil. 4:6-7
Idag när jag vaknade kände jag mig verkligen Snyggare, Äldre, men oxå hur mycke svett ja lukta. Va ett tag sen jag hade tid och ork och chans att duscha. Tomas och Amos kom in och sjöng ljuvlig trestämmig sång, med kalashattar på huvet.
Idag ska vi ut till ngata en kortis, ikväll ska vi ut och äta med amos.:) så jag ser fram emot en härlig dag.
Men Mamma, Pappa, Johannes, jakob, Henrik, Anna, Sara och Maria, skulle vara kul å va me er ida, dock lite svårt. TA hand om er saknar er:) Ni e bra !
Maria kul att du börjat me badminton;) o anna du o henke bra att ni pluggar swahili (lär ni behöva);) Vi hörs hoppas jag!
å till alla andra, ha de fint för de ska jag ha:)
/Mac21
redbull med mandazi
på sängen!
Update: På födelsedagens eftermiddag gick Markus och jag för att kolla på en hundvalp, som skulle bli min så kallat seriösa present till honom på hans 21-års dag! Vi kom hem med 2 st väldigt söta hundvalpar :) Otroligt kul med lite liv i huset, och i vår, när vi flyttar ut på landet, kommer dessa vara utmärkta kompisar och vakthundar! De har fått ett stort eget rum och har sovplats på ett garderobsgolv. På dagarna kommer de att vara ute i trädgården, sen tar vi nog in dem på kvällarna...hehe. Vad gäller katten Paulus så får han nog finns sig i att vara lite längre ner på prioriteringslistan, men det kan inte hjäpas.
Namnen då?? Den ljusa har blivit döpt av Markus kära Syster Maria - Han får heta Fenix. Den lite mörkare, mer byrackelikande, valpen har vi döpt till Sasa. Ett vanligt ord på Swahili (betyder nu) som vi sa till dem båda väldigt mycket i början, så nu regagerar hon på det iaf :) Vi trodde förresten att de va två killar när vi köpte dem, men imorse kom vi på att det är en kille och en tjej (fenix är killen). Nån som vill ha valpar?? Mer om dessa hundar kommer alldeles säkert i framtida inlägg! Kul är det iaf ;)
Nu ska ni få en mindre ingående sammanfattning om den 5 dagar långa Missionärs-Safari som vi två och åtta andra var med på!
Dag 1 – Fredag 10/10
Jag och Markus tog oss på morgonen in till centrala Nakuru, för där bli uppplockade av den bussen som fungerar som fordon under trippen. Vi var de sista att hoppa in, och efter en tankning i staden bar det av västerut!
Deltagarlista:
Lina – En missionär
Sofia – En missonär
Olle L – Far till Sofia
Kerstin – Mor till Sofia
Per-Olof – Bror till Sofia
Ulrika – Ska gifta sig med Per-Olof
Siri – Mormor till Sofia
Markus - Volentär
Thomas - Volentär
i Chesinende plockade vi även upp vår reseledare och ansvarige för trippen
Kerstin – En missionär
Första målet var Atemo, dit vi ankom runt kl 1400 lokal tid. Svenskpratandes finländska missionärer tog emot oss och vi bjöds på mycket god soppa! Eftermiddagen bestod mest av att ta de lugnt, och liten guidad tur i området fick vi av en viss Jorma, efternamn okänd. Han och hans fru är på besök i Kenya nu, de har varit missionärer innan, och tydligen hade han arbetat ihop med farfar. Lite kul det där, att åka ner hit – mitt ute i ingenstans känns de som, och träffa människor som känner samma människor som man själv vet om. Kvällen bestod av bibelstudie, ledare Olle, och efter detta en kvällsmat. Ca klockan åtta utbröt det glädje när strömmen gjorde entré, och hushållerskan tog då tillfället i akt och började diska!
ovanlig bladlus kanske?
Dagens Höjdpunkt: Det händer, som ni säkert förstår, mycket oväntade och roliga händelser på en sådan här tripp – man vet aldrig vad en missionär kan hitta på. Men vi (de som bloggen handlar om) måste ändå upphöja den stund av tillfredsställelse som infann sig när vi satte tänderna i den underbara frukten Mapera (guava). Denna otroligt fantasifulla och utsökta skapelse förde snabbt minnena tillbaka till en beskymmerlös ”missionärsbarns-tid”, när trädklättrande och barfotaspringande var lika vanliga fenomen som nutidens MSN och Facebook inloggningar
.
Dag 2 – Lördag 11/10
Vi satte av från Atemo runt halv 10. Ogango var första anhalten, och vi hade därmed den stora äran att besöka våra vänner David och Jontes uppväxtplats (kul va grabbs ;)). Där spiste vi lunch iform av ris, mackor och ett otroooligt välsockrat Chai (te), och bjöds på lite rundvandring.
Anhaltens mest överraskande ting var en stackars hund som hade bråkat med fel piggsvin. Krigskadorna visade sig tydligt genom att ca 10 centimeter, av den annars dubbelt så långa taggen, stack ut från ett ingångshål strax ovanför ”nosborrarna”.
Därifrån tog vi oss vidare till staden Kisii. Ett relativt händelselöst besök i matbutiken Nakumatt och körde vi mot dagens huvudmål, och även nattens depåstop – Itierio.
1990 spenderade Markus tre månader på detta ställe, som fungerade som första bostad för Rune Imberg med familj (då ännu inte fulltalig). Där fick vi lite rundvisning på en stor skola och en lite mindre klinik. Skolan, som väl vara det roligaste av de två, startades 1948 av svenska missionärer (Martin Luther) och har just nu ca 1400 studenter. Efter krisen i Kenya i vintras fick skolan in 300 elever extra, och många av dessa bor fortfarande i stora vita unicef-tält, uppslagna på skolgården.
Dagens höjdpunkt: Flera personer, däribland teologerna på septembervägen och prästgatan, reagerade säkert på att det faktiskt var Martin Luther som startade upp skolan på Itierio. Det visste faktiskt vi inte heller, men efter besöket på rektorsexpeditionen var vi denna kunskap rikare. Tanken har slagit oss att rektorn möjligen blandade ihop vår käre 1500-tals reformator med en viss Martin Lundström, som startade upp en skola där på stället i slutet av 40-talet. Du har inte skrivit fel i din bok Rune???
Dag 3 – Söndag 12/10
Öronen fylldes med ”gudtjänst-ljud” större delen av denna dagen, inte helt fel. Vi bodde på samma område som den stora skolan vi var och besökte på lördagen och studenterna på denna skolan går till den intillliggande kyrkan för ett gudtjänstbesök varje söndag. Klockan fem vaktande jag (thomas) av att flickorna på andra sidan häcken började tvätta kläder och dylikt. En och halv timme senare, dvs halv 7, satte det härliga afrikanska sjungandet igång och gudtjänst nr 1 var igång. Målgrupp: Primary-school (typ de yngsta eleverna i grundskolan). Två timmar senare följdens denna av Secondarys gudtjänst och ca halv 11 började de vuxnas. En liten paus i Gudsmötena togs mellan 1300 och 1700, för att då avsluta denna söndagen med ytterliggare en skolgudtjänst.
Annars har vi mest tatt det lugnt på Itierio och ätet chapati...gott!
Dagens höjdpunkt: I alla fall för ca 10 % av reseskaran - Vår chaufför som trodde Markus var 27 (tror ni hans volentärkompis kommer få höra det ofta??). Måste vara skägget.
Dag 4 – Måndag 13/10
Morgonen innehöll uppvaknande, mat, morgonbön och inpackning i vår buss. Ca klockan 0900 åkte vi hem till en biskop – Thomas Asiago. Där åt vi en andra frukost – mandasi och mängder med sötbananer, och redan klockan 10 kändes det som vi fyllt vår foderlucka med dagsbehovet!
Efter att Olle L planterat ett träd Mr Asiago´s tomt och jag och Markus spanat in en otroligt söt hundvalp, så åkte vi mot nästa anhalt – Matongo. Apropå hundvalpen så planerar vi att kanske införskaffa oss en sådan när vi flyttar till vårt nya boende ute i Sigowet i vår(höns, kamelont och get kanske också kommer finnas på vår lilla farm).
Anyway, Matongo – Markus kenyahem, Farfar och Farmor bodde här i många år och även pappa Gösta har sovit på dess mark. Med andra ord så kändes det som att gräva sig rätt ner i släktträdets rötter! Efter en fin kenyamiddag (ugali & kött), prat med några teologistudenter och lite rundvandring på området så sa vi tack och adjö för denna gången och åkte mot sista övernattningsstället på turen – Chesinende. Dit ankom vi vid mörkrets inbrott och hade en mycket trevligt kväll. Vår reseledare Kerstin bor där, och efter middagen (innehöll bland annat ugali-chips, gott!), fick vi det stora nöjet att få höra om hur Per–Olof och Ulrika träffades! Mycket kul att lyssna på och jag och Markus har tagit till oss många bra tips och förslag på hur man ska bära sig åt för att få fisken att nappa ;)
markus barndomshem
och markus
var det här du bodde pappa?
blir de teologi på matongo kanske?
Dagens höjdpunkt: Vår chaufför, tror han heter typ Bogo, hade aldrig prövat en dator förrut. Så när jag på kvällen plockade upp min så ville han väldigt gärna lära sig! Han fick lära sig hur man sätter på datorn, han spelade penguin racer, och så småningom öppnade han OpenOffice (word typ). Där skrev han några rader och avslutade genom att trycka på X:et uppe till höger, ni vet ;) Det var lite ovanligt att se någon såå extremt ovan vid en dator, hehe...så de var lite komiskt, och oj vad, i alla fall jag, undermedvetet tar för givet att alla vet hur man öppnat word och styr en musplatta. Hur som helst så var det väldigt kul att försöka lära honom lite ;)
vår chaffis, Bogo(?)
Dag 5 – Tisdag 14/10
Tisdagen ägnades åt hemresa! Frukost och ett kort besök på Kerstin´s skola avklarades mellan 8 och 10 och 10.05 hoppade vi in i minibussen och började åka mot Nakuru. I skrivandets stund är kl 12.30, hemresan gick bra och vi har varit hemma en halvtimme. Sammanfattningsvis kan vi säga att det har varit en mycket trevlig tripp. But – Borta bra med hemma bäst !
Dagens Höjdpunkt: När vi kom hem till Chabab hade Amos fixat en katt! Vet inte om vi kan kalla den vår egen, men just nu så jamar den vid mina fötter (hon verkar vara hungrig), och hon hänger i vårt hus, så vi säger att han är vår :). Brukar det inte vara så att när en bloggare skaffat husdjur så ber han/hon om förslag på vad djuret ska heta?? Hur som helst , vi anpassar oss inte efter den här världen, och har därför bestämt att hon ska heta Paulus!
Slutligen lite swailiskola, och dagen till ära kommer den gå i födelsedagens tema!
Pongezi – Gratulerar
Siku ya kuzaliwa – Födelsedagen
Zawadi – Presenter
Kiamsha kinywa kitandani – Frukost på sängen
Ishirini na moja - 21
Tack för oss för denna gång! Hoppas läsning varit till behållning, och vi lovar att återkomma med hur Paulus lever sitt liv i Chabab!
”Don´t fret or worry. Instead of worrying, pray.
Let petitions and praises shape your worries
into prayers, letting God know your concerns.
Before you know it, a sense of Gods wholeness,
everything coming together for good, will come
and settle you down. It´s wonderful what
happens when Christ displaces worry at the center
of your life” Fil. 4:6-7
Ordlös predikan & update
Ytterligare en söndagkväll i stadsdelen Chabab, Nakuru, någonstans i södra Kenya. Oslo Gospel Choir (Preludium) ljuder i högtalarna, Markus snarkar på soffan och regnet, som har hållit på hela dagen, fortsätter att smattra mot tak och fönster. Skymning börjar falla och här sitter jag, Thomas (kallas förresten Scofield av vissa här nere. För er som vet vem det är fattar ni att jag tackar och tar emot. För er som inte vet – google han!), lagom nöjd över min väldigt dramatiska inledning, och tänkte ägna mig åt i-landsfenomenet ”bloggning”.
Vi börjar med dagen. Sabbaten har innehållit bokläsning, mat, cykeltaxi och gudtjänst (den dagen hade nog till och med en fariseé klarat sig undan med), och det har varit mycket skönt!
Det sistnämnda firade vi i en kyrka vid namn Kaptembwa, och lokalsyftet tjänades av ett litet rektangulärt lerhus på kanske 20*5 meter. Underbar afrikansk sång och en predikan får sammanfatta den 3 timmar långa tillställningen, och det var mycket gott att få vara där!
Detta låter säkert klyschigt, och ni har antagligen hört det tusen gånger förr, men att få se den glädje som dessa kenyaner har när de firar gudtjänst är så underbart. Vad har de att tacka Gud för? De har antagligen ingen dator, de ska nog inte äta fin mat ikväll och de flesta av dem har definitivt ingen framtid fylld med flygresor och utforskande av spännande kulturer att gå till mötes. Så vad tackar de Gud för?
Jag skäms när jag ser vilka ord mitt fingertryckande bildar, trots detta kan jag inte förneka att mina tankar allt för ofta går just så här. Och vad tydligt det då blir att jag förlitar mig mer på det materiella än på Gud.
Jag förstod inte så mycket av Swahili-predikan som utgick från en av Jesu liknelser (Luk. 14:15-24). Istället fick jag, bara av att se på dessa kenyaners sätt att fira gudtjänst, ett rejält undervisningspass över bergspredikan (Matteus 5-7) – Saliga är de fattiga... Samla inte skatter på jorden... Sök först Guds rike...
Veckan som jag och Markus går till mötes blir rolig! Imorgon (måndag) ska vi + Lina ut till Bethesdas andra rehabiliteringscenter, i ett litet samhälle som heter Gilgil. Visserligen har vi varit där innan, men denna gång ska vi till och med sova över! Blir kul – njebandymål ska snickras ihop, njebandy ska spelas och vi har med oss en get som ska spisas!
Hem till Nakuru på tisdag, två dagar här, och sen på fredag ska vi, och många med oss, på en rundtur i missionärens tecken! Svenskbesök i form av busschaufför Olle L Nilsson med fru, barn och lite annat (liten andel, procentmässigt räknat, av Missionär-Sofias familj) kommer ner, och bland annat dessa kommer att utgöra resekompanjoner under vår lilla tripp. Vi kommer att åka västerut, hälsa på några missionärer och besöka platser som varit viktiga för det svenska missionsarbetet i Kenya. Hemkomst nästa tisdag - så om vi inte bloggar innan dess så vet ni var vi håller hus! ;)
Dagens anti-dawkin´s tanke: Mitt rums gardiner är prydda med kolossalt många elefanter. I eftermiddags när jag låg och studerade dessa i någon minut slog det mig att inte en enda vettig person skulle hävda att det inte finns en designer bakom dessa gardiner och dess motiv. Ändå hävdar Richard Dawinks, och många fler med han, att modellen för motivet på dessa gardiner inte alls har uppkommit tack vare en designer utan av en slump! Modellen är betydligt mer komplex än fejk-elefentan på mina gardiner. Detta visar sig i att en riktigt elefant äter, går, förökar sig och mycket annat. Bara jag som inte riktigt ”tar det” resonemanget från Dawkins?
bilder från vår helkväll med amos - hemlagat kött, chapati och cola,
bloggning, swahiliplugg och idas sommarvisa framförande....
Slutligen lite Swahili-skola, som numera faktiskt har kommit att bli ganska seriös och användbar. I förra inlägget lärde vi oss hur man snyggt kommer in i ett samtal med en kenyan. För att sedan kunna driva detta samtal vidare kan man exempelvis använda sig av följande förslagna fraser!
Habari za watoto – Hur mår barnen?
Habari ya nyumbani – Hur är det hemma?
Habari za kazi – Hur är arbetet?
Habari za asubuhi – Hur är morgonen?
Habari betyder ordagrant nyheter, men i sammanhanget blir det typ som översättningen lyder.
Sasa tunamaliza kufunza kiswahili leo. - Nu slutar vi undervisa swahili för idag.
allt från oss!
/thomas & markus
But now, Lord, what do I look for?
My hope is in you. Psalm 39:7
Vi börjar med dagen. Sabbaten har innehållit bokläsning, mat, cykeltaxi och gudtjänst (den dagen hade nog till och med en fariseé klarat sig undan med), och det har varit mycket skönt!
Det sistnämnda firade vi i en kyrka vid namn Kaptembwa, och lokalsyftet tjänades av ett litet rektangulärt lerhus på kanske 20*5 meter. Underbar afrikansk sång och en predikan får sammanfatta den 3 timmar långa tillställningen, och det var mycket gott att få vara där!
Detta låter säkert klyschigt, och ni har antagligen hört det tusen gånger förr, men att få se den glädje som dessa kenyaner har när de firar gudtjänst är så underbart. Vad har de att tacka Gud för? De har antagligen ingen dator, de ska nog inte äta fin mat ikväll och de flesta av dem har definitivt ingen framtid fylld med flygresor och utforskande av spännande kulturer att gå till mötes. Så vad tackar de Gud för?
Jag skäms när jag ser vilka ord mitt fingertryckande bildar, trots detta kan jag inte förneka att mina tankar allt för ofta går just så här. Och vad tydligt det då blir att jag förlitar mig mer på det materiella än på Gud.
Jag förstod inte så mycket av Swahili-predikan som utgick från en av Jesu liknelser (Luk. 14:15-24). Istället fick jag, bara av att se på dessa kenyaners sätt att fira gudtjänst, ett rejält undervisningspass över bergspredikan (Matteus 5-7) – Saliga är de fattiga... Samla inte skatter på jorden... Sök först Guds rike...
Veckan som jag och Markus går till mötes blir rolig! Imorgon (måndag) ska vi + Lina ut till Bethesdas andra rehabiliteringscenter, i ett litet samhälle som heter Gilgil. Visserligen har vi varit där innan, men denna gång ska vi till och med sova över! Blir kul – njebandymål ska snickras ihop, njebandy ska spelas och vi har med oss en get som ska spisas!
Hem till Nakuru på tisdag, två dagar här, och sen på fredag ska vi, och många med oss, på en rundtur i missionärens tecken! Svenskbesök i form av busschaufför Olle L Nilsson med fru, barn och lite annat (liten andel, procentmässigt räknat, av Missionär-Sofias familj) kommer ner, och bland annat dessa kommer att utgöra resekompanjoner under vår lilla tripp. Vi kommer att åka västerut, hälsa på några missionärer och besöka platser som varit viktiga för det svenska missionsarbetet i Kenya. Hemkomst nästa tisdag - så om vi inte bloggar innan dess så vet ni var vi håller hus! ;)
Dagens anti-dawkin´s tanke: Mitt rums gardiner är prydda med kolossalt många elefanter. I eftermiddags när jag låg och studerade dessa i någon minut slog det mig att inte en enda vettig person skulle hävda att det inte finns en designer bakom dessa gardiner och dess motiv. Ändå hävdar Richard Dawinks, och många fler med han, att modellen för motivet på dessa gardiner inte alls har uppkommit tack vare en designer utan av en slump! Modellen är betydligt mer komplex än fejk-elefentan på mina gardiner. Detta visar sig i att en riktigt elefant äter, går, förökar sig och mycket annat. Bara jag som inte riktigt ”tar det” resonemanget från Dawkins?
bilder från vår helkväll med amos - hemlagat kött, chapati och cola,
bloggning, swahiliplugg och idas sommarvisa framförande....
Slutligen lite Swahili-skola, som numera faktiskt har kommit att bli ganska seriös och användbar. I förra inlägget lärde vi oss hur man snyggt kommer in i ett samtal med en kenyan. För att sedan kunna driva detta samtal vidare kan man exempelvis använda sig av följande förslagna fraser!
Habari za watoto – Hur mår barnen?
Habari ya nyumbani – Hur är det hemma?
Habari za kazi – Hur är arbetet?
Habari za asubuhi – Hur är morgonen?
Habari betyder ordagrant nyheter, men i sammanhanget blir det typ som översättningen lyder.
Sasa tunamaliza kufunza kiswahili leo. - Nu slutar vi undervisa swahili för idag.
allt från oss!
/thomas & markus
But now, Lord, what do I look for?
My hope is in you. Psalm 39:7
vardag i Kenya
Tiden springer iväg och vi har snart varit här en månad. Vi har kommit in i Kenya-livet nu, att vandra runt i staden känns ”som hemma” och den där turist-känslan som fanns de första två veckorna är i princip borta, vilket är skönt. Rutiner, som att handla långlivad mjölk på Wall Matt (Kenyas svar på Coop kanske?) och gå ut på kvällen för äta en Mahindi choma (grillad majskolv), börjar infinna sig och vips – fenomentet ”vardag” har återinträtt i våra liv.
Igår gjorde vi mer bekantskap med Kenyas lite sämre vägar. Hembesök till en före detta gatukille stod uppskrivet i missionärernas filofaxer och han bodde minst sagt lite off. Efter ett antal uppstuds i taket, många head-bangs i fönstret och en påtaglig träningsverk i höger arm (att hålla i sig i de där handtagen i taket är jobbigare än man tror) började jag förstå varför jag i barndomen var så mån om att åka tillbaka till Afrika och bygga vägar när jag blev stor. Hemmet vi besökte var fascinerade på många sätt. Killen som var anledningen till utflykten bodde hemma hos sin mormor, en 80-årig ung tant som var så magiskt pigg (såg ut som 60). Hon hälsade genom att klappa sina händer framför sig (inget handtagande här inte), pratade med kluckande indian-språkliknande ljud och drack en läsk till lunch.
Osämja mellan barn och vårdnadshavare var anledningen till besöket, och när vi lämnade var stämningen betydligt mer uppåt och båda parterna hade kommit överens om att försöka igen.
Så nu är det dags för mig (Markus) att göra entre här på bloggen,(till mammas stora förtjusning;))dock kan ja berätta att ja varit kompostitören till flera andra inlägg, lr iaf bidraig med ideer. Jag säger bara kenya !! Vilken frihet att vara tebax. Ibland känns de som ja bott här hela livet, bara språket som fattas men de kommer med tiden. I morgon ( läs idag) har vi våran extremt sköna lediga dag. Kommer hänga i stan, äta, snacka me folk, å njuta av det afrikanska lugnet! Funderar oxå på att köpa 2 cyklar me motor på så vi kan röra oss mer.
Det kommer även underlätta när ju ska ut till ngata, där bethesda ligger. David å Jonathan, i dec när ni kommer, ska vi glida rundor me dessa - ni e varmt välkommna! Så kan vi upptäcka kenya på nära håll:)
Nu ska vi ut å köpa kvällsmat, på menyn står det mahindi choma och cola.
Här rundar vi av för denna gång. Håll till godo med lite bilder och kanske den mest användbara swahiliskolan ever!
amos
lina (missionär)
Waidaka och Thomas
vanligt problem
pund(a)huvud
Idag tänkte vi lära er ord som får er att smälta in i de keyanska samhället. Hälsningsfraser på slang!
Mambo? - läget?
svar Poa!- de e chill!
Niaje? - läget?
svar Frechi! - de e frächt(bra)
Sasa? - hur e läget nu?
svar Poa tu! - bara chill
Sema? - läget?/har du nått å säga?
svar Fiti! - bra!
Story? - läget?/har du nån story?
svar antingen, hakuna neno, ne inget! (inga ord) eller Mob! - massa!
Ha de gott! /markus och thomas
Show me your ways, O LORD, teach me your paths;
guide me in your truth and teach me,
for you are God my Savior, and my hope is in you all day long.
Psalm 25:4-5
Igår gjorde vi mer bekantskap med Kenyas lite sämre vägar. Hembesök till en före detta gatukille stod uppskrivet i missionärernas filofaxer och han bodde minst sagt lite off. Efter ett antal uppstuds i taket, många head-bangs i fönstret och en påtaglig träningsverk i höger arm (att hålla i sig i de där handtagen i taket är jobbigare än man tror) började jag förstå varför jag i barndomen var så mån om att åka tillbaka till Afrika och bygga vägar när jag blev stor. Hemmet vi besökte var fascinerade på många sätt. Killen som var anledningen till utflykten bodde hemma hos sin mormor, en 80-årig ung tant som var så magiskt pigg (såg ut som 60). Hon hälsade genom att klappa sina händer framför sig (inget handtagande här inte), pratade med kluckande indian-språkliknande ljud och drack en läsk till lunch.
Osämja mellan barn och vårdnadshavare var anledningen till besöket, och när vi lämnade var stämningen betydligt mer uppåt och båda parterna hade kommit överens om att försöka igen.
Så nu är det dags för mig (Markus) att göra entre här på bloggen,(till mammas stora förtjusning;))dock kan ja berätta att ja varit kompostitören till flera andra inlägg, lr iaf bidraig med ideer. Jag säger bara kenya !! Vilken frihet att vara tebax. Ibland känns de som ja bott här hela livet, bara språket som fattas men de kommer med tiden. I morgon ( läs idag) har vi våran extremt sköna lediga dag. Kommer hänga i stan, äta, snacka me folk, å njuta av det afrikanska lugnet! Funderar oxå på att köpa 2 cyklar me motor på så vi kan röra oss mer.
Det kommer även underlätta när ju ska ut till ngata, där bethesda ligger. David å Jonathan, i dec när ni kommer, ska vi glida rundor me dessa - ni e varmt välkommna! Så kan vi upptäcka kenya på nära håll:)
Nu ska vi ut å köpa kvällsmat, på menyn står det mahindi choma och cola.
Här rundar vi av för denna gång. Håll till godo med lite bilder och kanske den mest användbara swahiliskolan ever!
amos
lina (missionär)
Waidaka och Thomas
vanligt problem
pund(a)huvud
Idag tänkte vi lära er ord som får er att smälta in i de keyanska samhället. Hälsningsfraser på slang!
Mambo? - läget?
svar Poa!- de e chill!
Niaje? - läget?
svar Frechi! - de e frächt(bra)
Sasa? - hur e läget nu?
svar Poa tu! - bara chill
Sema? - läget?/har du nått å säga?
svar Fiti! - bra!
Story? - läget?/har du nån story?
svar antingen, hakuna neno, ne inget! (inga ord) eller Mob! - massa!
Ha de gott! /markus och thomas
Show me your ways, O LORD, teach me your paths;
guide me in your truth and teach me,
for you are God my Savior, and my hope is in you all day long.
Psalm 25:4-5
