Gud (?) och bön!
Markus har varit desto mer produktiv idag – efter det att morgonens gudtjänsten var slut lyckades han med konststycket att starta en kör. Så från och med nästa lördag ska han, jag och några afrikanska killar träna in sånger, för att sedan framföra dem i kyrkan.
Det var nog vår helg, i väldigt korta drag. Utöver det ovan-beskriva har vi väl ätit och läst... typ.
Mitt nuvarande bokprojekt – Bön, spelar det någon roll? av Philip Yancey, rekommenderas varmt! Har i och för sig inte kommit så långt, och boken sätter igång fler frågor än den kommer med svar, men följande punkter har den än så länge gjort mig uppmärksam på!
- Spelar det någon? Jesus bad...och uppmanade oss att be. Bara det borde räcka som svar när tvivlen kommer.
- I bönen får jag vara helt ärlig med Gud.
- I bönen får jag kalla honom Fader/Pappa
Ordet teologi? läran om Gud... kan man ha en lära om Gud? Gud, som inte på det hela taget verkar vara logisk (inom en människas ramar för logiskt tänkande)
Förstå mig rätt nu – läror och ”logier” är bra. Det är viktigt att veta vad jag tror på – i skydd mot vrångläror och dylikt... men läran om Gud?? ordet ”teologi” siktar inte lågt.
läran om Guds väsen? – kärlek, allsmäktig, bönhörande m.m. Aa, det kanske man kan ha en lära om?
läran om Guds ord(teologoslogi kan kanske vara ett namn då)? - vad säger Bibeln oss, osv. Aa den läran borde kanske också kunna existera. men... Läran om Gud?
blir det inte som att säga typ: nu har vi Gud! nu stoppar vi ner honom i teologi-lådan, och håller honom där. Och skulle inte världen och mitt liv funka si och så, och gå framåt i enlighet med ”Guden i lådan” och hans sätt att va (enligt vår teologi), då måste det vara nått fel på honom. För vi har ju en logisk lära om honom, då borde han agera efter den??
Jag vill själv läsa teologi, och tycker allt teologiskt är väldigt intressant. Och skulle man slå samman de förslagen på ”logier” som jag hade ovan kanske det lämpligaste namnet är just teologi.
Teologin har heller aldrig hävdat att man lyckats stoppa när hela Gud i teologi-lådan. Den brukar istället vara väldigt tydlig med att påpeka att ”vi inte kan veta allt om Gud och varför Han agerar (och ibland låter bli att agera) som Han gör”
Ändå, i alla fall för mig, försöker jag hitta logik i Gud och hur han handlar (har jag teologin att ”tacka”??); Varför helar Gud den ene men inte den andra? kan man be till Gud så som hon gör?? Varför känns Gud inte närvarande?? – jag gör ju precis om den där boken säger angående tillvägagångssättet i bön!
Och istället för att då acceptera att det finns brister i den så kallade teologin så beskyller jag Gud för brister...
Häromdagen gjorde Markus mig uppmärksam på en klisterlapp som satt i en Matato (en, oftast, trång minibuss-taxi) ”Relax, God is in control” med andra ord, så som David skrev: ”Be still before the Lord and wait patiently for him” Ps. 37:7
den läran - att ta de lugnt ihop med Gud, ta semester från mitt ”försök till att förstå Gud”-jobb, eller, ännu värre, ”försök till att vara Gud”-jobb och låta Gud vara just Gud, räcker väldigt långt!
Det tror jag på! – någon som inte går att fatta, någon som inte går att få ihop logisk och någon jag inte sett...
Varför ska tron vara logisk, om honom som jag tror på inte är det?? tron fyller i alla fall nått i mig, nått som inget annat lyckats fylla – det är logik nog. Och när problemen och ologiskheterna hopar sig – till det har vi fått bönen.
Vet ej vem jag citerar – men bra är det...
God has not promised
sun without rain
joy without sorrow
peace without pain
God has promised
stregth for the day
rest for the labour
light for the way
grace for the trials
help from above
unfailing sympathy
undying love
Gods strenght, light,
grace and help are
made available to us
through that great gift
of his undying love - PRAYER
Zlatan & Ugali
I angenämt sällskap med stora bloggprofiler som Stefan Gustavsson och Daniel Astgård känner vi oss ganska små ;), och vi ska verkligen göra vårt bästa för att hålla en någorlunda jämn nivå med män innesittandes på en så pass hög författar -och retorikkaliber. Lyckas vi inte med detta kan vi, till skillnad från ovanstående herrar, skylla på ständiga strömavbrott, slött internet (inget bredband här inte) och en, på grund av solen och värmen, tom idébank.
Till vänster om mig ligger just nu Markus och Amos, pluggandes swahili. Markus går verkligen framåt på detta område, och överraskar ständigt Nakurus invånare med klockrena hälsningsfraser och flytande prutningsförsök.
Jag håller på att lära mig så smått, men säger väl som vanligt (till både swahilistudier och efterhängsna marknadsförsäljare): labda kesho – kanske imorgon.
För tänk själva – att röra en fotboll för första gången i sällskap med Zlatan, att träna höga toner ihop med Josh Groban eller att gå på catwalken bredvid Brad Pitt --> icke kul.
Till stolta föräldrar och, i språkkunskaper, hotade syskon: Nu är Markus inte så ”överbra” som Zlatan är på fotboll, men han gör helt klart stora framsteg och ni förstår säkert principen ;).
I veckan har vi varit ute på Bethesda måndag - onsdag. Har dock varit lite annorlunda program eftersom Karin Gunnarsson-Ekström, missionssekreterare, och därmed vår boss, varit på besök. Bland annat har det varit ett möte med alla anställda inom Bethesda som tog sin tid (no hurry in africa), men det var intressant och kul att vara med på. Självklart har vi också hunnit med att spela lite njebandy – which they love.
Slagsmålstendenser uppstår ibland men då hörs Mr. Swahili´s klara stämma: Msipigani (typ, slås inte), och de slutar genast.
Idag (läs torsdag) har vi vår lediga dag. I förmiddags gick vi en tur på stan, köpte in lite trasiga cykeldäcks-slangar och åt chapati med kyckling. Eftermiddagen har ägnats åt läsning och slangsbellstillverkande (därav det konstiga köpet i föregående mening).
Att gå på gatan i Nakuru idag var en helt annan sak än om man jämför med de första dagarna, precis när vi kommit. Först kan ju nämnas att flesta försäljare känner igen oss och därför mer eller mindre har gett upp frasen ”special price for you my friend”. Desto roligare är att gatubarnen inte kommer och tigger hos oss längre. De vet vilka är, och eftersom att anställda på Bethesda har som policy att varken ge pengar eller köpa mat till barnen på gatan så gör de sig inte besväret. Policyn kommer av att denna, egentligenen snälla gest, gör att tiggande faktiskt blir en grej som funkar för barnen, och de ”uppmuntras” genom detta, indirekt, till att vara kvar på gatan. Istället vill de hälsa och småsnacka lite, vilket är kul!
för den vetgirige: Igårkväll (onsdag) började vi i en tradition i detta hus; varje onsdagkväll samlas jag, Markus, vår vän (och vakt) Amos och slutligen vår nattvakt Robert kring köksbordet för att äta kenyas nationalrätt ugali (majs & vatten) ((mums)).
vi va inne lite på Brad Pitt innan. En annan snygging är Johnny Depp, vars käkben är väldigt tydliga.
Avundsjuk – Enye husuda
att vara avundsjuk är ett destruktivt beteende. Något som inte är destruktivt brukar kan vara motsatsen - konstruktivt
Bra – Nzuri
vi hoppas ni tycker vår swahili-skola är rolig. Rolig på norska är lugn och norska pratas av norrmänn
Kisunguzungu – snurrig i bollen
nått annan som snurrar är vår galax och allt dess innehåll. MAKROEVOLUTION skriker Darwin och Dawkins och vårt fjärde ord blir därför, utan tvekan
Ateist – Mkana Mungu (enligt oss borde det vara hakuna Mungu)
klockan är halv elva och snart ska vi sova
Lala salama – Sov gott (sov tryggt)
Idag vill vi särskilt hälsa till våra kära syskon - hoppas ni har det bra (anna, jag saknar ditt skratt)
Vi hörs!
/thomas och markus
”Be strong and courageous.
Do not be terrified; do not be
discouraged, for the Lord your
God will be with you whereever
you go” Josua 1:9
Bilder och swahiliskola...
Njebandyn är nu i full gång!
Nu sitter vi på vår fina utplats (se bild) och njuter av morgonsolen + Erik Tilling.
Tänkte att detta inlägg, i skrift och info, stanner här. Delar istället med oss av lite bilder och, sist men inte minst, swahiliskolan ;)
kommentera gärna min nya frisyr :)
vår uteplats
swahiliplugg med vår vän
och vakt Amos
vi
Arap Moi - före detta president
"I give 100 000, by myself"
Vi uthärdar knappt den strålade morgonsol som värmer våra ansikten
uthärda – vumilia
apropå morgonsol, så fjällar Thomas öronsnippar nästan sönder
fjällar – fanns inte i ordlistan, där emot fanns fiskfjäll
fiskfjäll - gamba
gamba- det får oss utsökt att tänka på kamba
kamba – rep, grovt snöre
kamba, ja de rimmar ju på samba. Då får vi en till brasiliansk fotbollsspelare - Ronaldinho
tjock – mnene
tillsist lär vi oss därför ordet mened
mened – ushuhuda wa uwongo
vi hörs! /thomas & markus
Herre, Du min klippa, min eviga ro,
endast på dig vill ja bygga mitt bo.
Allting jag uppgav, och allting jag vann,
när jag min frälsning i Guds ordet fann.
Hoppet jag nu äger, det fann jag i Dig,
kraften och nåden som räddade mig.
Jesus, Du min Herre är sanning och ljus,
öppnade vägen till himmelens ljus.
Livet som jag lever är format av Dig,
skaparens händer som omsluter mig.
Öppnade mina ögon och tag så min hand,
led mig O jesus till evighetsland
Längtan som jag känner har fäste i dig,
kom, Herre kom, ja allt närmare mig.
Du som är källan, kom släck all min törst,
mätta min hunger, du som älskat mig först.
(Närmare mig av t ex Erik Tilling)
Utebandy m.m. - Njebandy m.m.
Efter att vi berättat om sveriges åratals-garantier, och vår numera indiske vän försökt sälja på Markus ett silverkors (bara genom att hålla i det sjönk priset ner till hälften), sa vi tack och adjö. Nu har de gått tio minuter sen jag börja skriva – Ulf har ersatts av Bono och Super Woofer & Co funkar än ;). Låter er veta när det hälsotillståndet ändrats.
Nu till något lite mer relevant...
Veckan har gått av bara farten och större delen av den har tillbringats på Bethesda. I tisdags köptes det in träplankor och hönsnät och vi började snickra ihop innebandymål. Halva onsdagen gick åt till samma syfte, för att sedan nå sitt klimax på onsdageftermiddag – utdelning av innebandyklubbor, utplacering av mål, positioner, utläggning av de mest grundläggande regler (såsom teckningsställning, hög klubba och ”fäktningförbudet”) och sist men inte minst (ursäkta klyschan) utövande av innebandy!
De tycker det är väldigt kul, och utvecklingen går raskt framåt! Passningspelet har blivit alltmer påtagligt och skotten, som i början mer liknande överambitiösa golfsvingar, börjar allt mer se ut som innebandyskott. Förhoppningsvis håller deras intresse i sig och när vi lämnar Bethesda ska Kenyas enda innebandylag (blir det landslag då?) både kunna zorra och skjuta slagskott så de sjunger om det!
Fredagkväll har nu blivit lördagkväll – att blogga är en tidskrävande sysselsättning ska ni veta!
Dagen har varit annorlunda och kul! Klockan 6 gick vi upp...aouch... för att ta oss in till centrala Nakuru till kl halv 8. Där anordnades det en marsch till förmån för ett nytt hem för gatubarn. Storfrämmat på besök i form av förra presidenten Daniel Arap Moi, som avslutade insamlingen till det nya hemmet med följande ord, högt sägandes i mikrofonen: And I give 100 000. By myself.
Marschen gick runt i hela Nakuru och efter en vandring i stekande sol, iklädd jeans, de oerhört svett-transporterade intersportsockarna (ironi) och en lagom tight tröja så var det fint att ta en ”pumzika” (paus) efter fem kvart / 6 km.
I Nakuru brukar jag och Markus åka Boda Boda – cykeltaxi. Ett miljövänligt och billigt alternativ som brukar vara väldigt bekvämt. Man sätter sig tillrätta på den sköna dynan som är fäst på pakethållaren och sen är det bara att hålla fast i de två små handtagen som är fästa framför en. Markus hade i morse turen att få tag på en som spelade musik! Att ta sig från en plats till en annan i Nakuru har ett fast pris på 20 sh (2 SEK). Dagens eftermiddagschaufförer ville dock annorlunda, och även efter det att Markus hade frågat en förbigående herre vad det fasta priset för en Boda Boda var (och han högt och tydligt sa 20 sh), så ville killen annorlunda. I slutet av diskussionen var det rätt mycket folk som stod och lyssnade och till sist fick killen en del av de extrapengarna han ville ha. Visserligen rör det sig inte om så stora summor för oss, men att ta extrabetalt bara för att det är vita som åker, och därpå ljuga trots att flera människor intygar att det fasta priset är 20 sh, gjorde hela saken lite störande.
Ikväll (läs: lördagkväll) har vi haft den angenäma äran att få äta middag med fyra rutinerade missionärskvinnor! Det var väldigt trevligt att få umgås med denna sällsynta folkgrupp, och de var nästan som vanliga människor ;)
sorry om bloggen blir uppdaterad lite sällan. internet-tillgången är inte alltid på topp! nästa inlägg ska vi försöka slänga upp senare i veckan...bilder att vänta då! ;) swahili skolan kommer även tillbaka nästa inlägg ;)
till dess – ha de gott
ses & hörs / thomas och markus
”My grace is enough; it's all you need.
My strenght comes into its own in your weakness...
... I just let Christ take over! And so the weaker I get,
the stronger I become” 2 Cor. 12:9-10 (The Message)
thank You
Nu har vi varit här i lite mer än en vecka. Igår flyttade vi från hotellrummet som har fungerat som temporär lösning, och gjorde oss hemmastadda i den lägenhet/lilla hus som jag och Markus i ca tre månader ska kalla "home". Liggandes i den trevliga stadsdelen Chabab och kvällstid vaktandes av 10 st hundar bidrar till att vi har alla förutsättningar att trivas.
I fredags var vi på streetwork. Det innebär att ett team med personer, involverade i det gatubarnsarbete som bedrivs i Nakuru, går runt på stadens gator och pratar med gatubarnen, bjuder in dem till fotboll + mat på lördagen och klädtvättning, kyrka och mat på söndagen.
Denna streetwork brukar vara det första av de många steg som tas från det att ett barn lever på gatan till det att barnet bor på Bethesda Children Ministry och där bli inskolad i ett liv där gatuboende undviks.
Att se den extrema fattigdom som råder i många områden och präglar tusentals personer här i Nakuru lockar fram väldigt många olika känslor och tankar. Störst av dem alla (i alla fall i mitt fall) - dåligt samvete. Varför har jag det så bra och många här nere det så dåligt? Vem är jag, att förtjäna lyxen att födas i en välståndsfamilj och inte killen som dövar sin hunger genom att sniffa lim i gathörnet därborta?
Är känslan berättigad? Nej...i alla fall inte som "första & största - känsla"
Den största känslan jag borde ha är tacksamhet. Tacksamhet till Gud för att jag råkar vara en av de människor som har sluppit undan den extrema fattigdomen. Tacksamhet till Gud för att jag kan äta mig mätt och belåten, klä mig efter väder och sova i en skön säng, under ett helt tak. Helt enkelt tacksamhet till Gud för att jag får leva i välstånd.
Det är Hur jag handskas med det här välståndet jag lever i som borde ge mig dåligt samvete. Inte Att jag gör det.
/thomas och makkan
"But I will sing of your streght,
in the morning I will sing of your love;
for you are my fortress,
my refuge in times of trouble.
O my Streght, I sing praise to you;
you, O God, are my fortress,
my loving God" Psalm 59:16-17
Vi Gratulerar pappa Gösta – Tunapongesa baba Gösta
Till att börja med vill vi gratulera Pappa / Gösta på din 60-årsdag(!).
Hoppas den har varit trevlig trots utebliven närvaro från två trevliga personer (underteckande), och att din fest på lördag blir en trevlig tillställning!
Vi är nu på plats i Nakuru, som ska vara vårt arbetsområde de närmsta tre månaderna, men eftersom att vår lägenhet och framtida boende är "under construction" bor vi för tillfället på hotellet Waterbuck i stadens centrala delar.
Igår var första gången vi träffade killarna på Bethesda, det vill säga det rehabiliteringshem där vi kommer arbeta nu i höst. De är verkligen störtsköna, fulla av livsglädje och skratt. Igår och idag har vi mest börjat lära känna varandra, lirat lite boll (finns de något bättre sätt att snabbt och enkelt börja umgås med människor från en annan kultur? tvivlar på det!), dansat till kenyansk radio och ätit ris och bruna böner i vääldigt stora portioner.
Imbergsläktens egen magiker Markus har hunnit med att förbluffa de små kidsen med transporterande silverringar och försvinnande sidendukar (känns detta igen?), och med stora ögon och gapande munnar vill de ha mer av detta ämne. Intrycken och tankarna från Bethesda de första dagarna är många och osorterade och förhoppningsvis kommer de att bli betänkta, mer grundade och analyserade under de kommande dagarna. Därefter ska vi se om det kan bli ett lite längre inlägg om dessa barns nuvarande hem och vardag.
vi, sofia och några av killarna
på bethesda
Imorgon ska vi vara med på "streetwork", vilket innebär att ett team går runt i Nakurus centrala delar för att träffa och knyta kontakter med gatubarn.
Nu över till vår kära swahiliskola :)
Eftersom att Pappa fyller år idag och tänkte vi börja med Öppet hus - Wasiwasi nyumba
Nått vi hoppas att han inte bjuder på är blomkål! Koliflaa - blomkål
Om han nu mot förmodan ändå skulle bjuda på detta finns de risk för att folk får ont i magen. Konsekvensen av detta blir pruttande och tar vi bort ett T får vi ett fenomen som är vanligare i Kenya än i Sverige
Pigania Bei - Pruta
På tal om det prutade Markus på ett bälte igår.
Ukanda - Bälte
Ukanda låter som Uganda därför lär vi oss nu ett väderstreck!
Magharibi - Väster
För er seriösa läsare hoppas vi att ni kan ta vår "ungdomliga humor" med en nypa salt och trots allt fortsätta läsa vår blogg!
Vi snakkes!
/thomas & markus
"Praise be to the Lord,
for he has heard my cry for mercy.
The Lord is my streght and my shield;
my heart trusts in him, and I am helped.
My heart leaps for joy
and I will give thanks to him in song"
Psalm 28:6-7
Äntligen Hemma - Mwisho Nyumbani
Skämt o sido. Det är skönt att vara här, även om vi har lite olika erfarenheter av Afrika i de mer vuxna åren. Jag (denna gång är skribenten Thomas) har inte varit i Kenya lika många gånger som min resenkompanjon Makakan och har därför inte känt mig lika säker på vad det är jag reser till. Hittills har det dock gått väldigt bra. Säkerligen kommer fler intryck än detta komma upp denna blogg ju mer tiden går.
Hur som, flygresan gick väl och efter ett problemfritt anskaffande av Kenyanskt visum blev vi hämtade av Sofia (en av missionärerna på vår arbetsplats Bethesda) och hennes taxichaffis. Vi bor nu på menonites, ett kristet ställe i Nairobi, och åker ut till Nakuru imorgon förmiddag. Mer om Nakuru och mycket annat i framtida inlägg.
Nu till något lite mer allmänbildande! När vi skapade denna bloggen gjorde vi det med några syften och baktankar ;)
Vi vill dels främja familjen Svenssons inblick i kusinerna Imbergs Kenyaresa på ett trevligt och läsvärdigt sätt! Men vi vill också förstärka den bristfälliga kunskap den svenska folket har inom området Kiswahili. Därför kommer varje blogginlägg (här reserverar sig bloggförfattarna mot undantag på grund av lathet, stress eller allmän brist på motivation) innehålla 5 st nyttiga ord på detta underbara språk.
Kakao – vilken faktiskt också betyder just Kakao.
Ordet Kakao får mig utsökt att tänka på den brasilianska fotbollsspelaren Kaká. Tar man bort de de två sista bokstäverna och lägger till ett a får vi Kaa!
Kaa – Krabba, Träkol eller glödande kol.
Nått annat som glöder är Runes kärlek till Kattis. Därför blir vårt tredje ord för kvällen – Mtoto
Mtoto – Barn, pluralis – watoto
Ibland blir barn sjuka. Därför ta vi och lär oss ordet dawa
Dawa – Medicin
Avslutningsvis, utan försök till humor och långsökta kopplingar, lär vi oss det roliga ordet kipilefti.
Kipilefti – Rondell
Vi tycker det är kul med SMS. Våra nya afrikanummer är
Thomas: +254720 384 498
Markus: +254720 384 576
Hoppas ni har det gott där hemma!
Vi hörs och ses / thomas & markus
”My eyes are ever on the Lord,
for only he will release my feet
from the snare” Psalm 25:15
Natt innan avresan
Puh.. nu va blogg skapad!
Förhoppningsvis kommer denna vara någorlunda uppdaterad genom hela resan och
vi hoppas att ni kommer få del av trippen vi snart ska ut på!
Lördagnatt nu allstå.
Flyget går kl 16.00 imorgon - so its close
För er som inte har full koll - Vi, Thomas och Markus Imberg, ska till Kenya i lite drygt 7 månader och ägna oss åt lite olika saker! Bland annat vara på ett rehabhem för gatubarn i en stad vid namn Nakuru och efter jul blir det mer församlingsarbete ute på den Kenyanska landbygden!
Så låter detta spännade så är det bara att börja följa oss ;)
Särskilda hälsningar till Sara och Maria - ni är gulliga!
emm.. nu ska de sista fixas.
de fyra volentärerna Thomas, Markus (Kenya)
och Benedikte och Maria (Etiopien)
Hörs i Kenya
Ciao
/Markus & Thomas
